GINNIS - TAZZO och ANNAT

I lördags var det återingen dags att TRÄNA MED GÄNGET.
Den här gången tränade vi VILTSPÅR och det var första gången för både mig och Ginnis.
Såklart var det Elisabeth som hade ordnat att vi kunde åka iväg till Gun och Bertil som äger mark.
Elisdabeth står till höger på bilden. Sedan fattar ni väl?

 Man får inte lägga blodspår utan att kontakta en markägare först nämligen.
Man kan inte precis säga att vi hade tur med vädret men vad gjorde väl det. Humöret var ändå på topp hos alla.
OCH DET ÄR INTE KALLT LÄNGRE!
Medan vi väntade på att alla skulle ha kommit passade jag på att fotografera.
Tyvärr så är min kamera trasig och ivägskickad på lagning så det fick bli mobilen.
Dagen till ära följde Malins sambo Anders med. Det var länge sedan vi träffades på nybörjarkursen där Anders gick tillsammans med den vita skönheten Erns-Hugo. Han kommer på bild så småningom. Här är i alla fall Malin och dessutom Marina som har fått den stora äran att hålla Ginnis.
Det var i alla fall Ginnis lycklig över.

Gamla bekanta alltså.
Däremot var Pia en ny bekantskap. Hon hade en flatcoated retriever som var kullsyster till

Frans och Ninas (?) flatgosse.

Det är roligt att träffa nya människor och hunder.
Det är också roligt att träffas igen!
Mikael och Malin var där med sin lilla sötnos Hanna.

Bengt har vi träffat många gånger men inte lika ofta som vi träffar Kicki som går på appellkursen tillsamans med Ginnis och mig. Vi tränar också på allmänna träningsdagar.

Här har vi från vänster Toni och Gitte och deras barnbarn Oskar. Sedan står Leif och Britt-Louise.

Nu är det nästan bara Kerstin kvar att presentera. Kerstin har Maia med sig. (Bengt, Kicki och Elisabeth).

Tycker ni det är tunnsått med hundar?
Jag kan trösta er med att ni har alldeles fel. Med fanns ca 18-20 hundar.


MER HUNDBILDER OCH HUR DET GICK MED SPÅRANDET FÅR NI VETA I MORGON.
NU SKA JAG NÄMLIGEN FIRA VALBORG.
När jag bodde i Växjö var jag med i AKADEMISKA KÖREN och vi sjöng alltid alla vårsångerna på Valborg. Jag saknar det lite. Får väl sjung för maken.

Jag är inte säker på att han kommer att uppskatta det.

Kerstin mailade mig, som flera andra, och skrev så här:
"Nu har jag varit inne och läst i din blogg. Jättetrevlig och rolig läsning, men jag hittar inte något ställe där jag kan kommentera i bloggen?"
PRECIS NEDANFÖR DETTA INLÄGG OCH ALLA ANDRA INLÄGG (och före reklamen som jag inte bestämmer över) HITTAR DU MED LITEN TEXT "KOMMENTARER". KLICKA DÄR SÅ KAN DU SKRIVA EN KOMMENTAR OM DU VILL OCH DESSUTOM LÄSA ANDRAS KOMMENTARER (om det finns några).
Jag gillar kommentarer!