VÅRDAGJÄMNING och VÅRTECKEN
VÅRDAGJÄMNING OCH VÅRTECKEN
Just när jag skulle skriva att det varit vårdagjämning och att dag och natt är lika långa över hela jordklotet så läser jag det som står nedan.
Det förstörde hela mitt sätt att göra en bra inledning på mitt inlägg.
Av John Roach, National Geographic News, 21.03.2012
"Låt dig inte luras av det gamla påståendet att dag och natt är precis lika långa vid vårdagjämningen.
De tidpunkter då dag och natt faktiskt är lika långa infaller alltid före vårdagjämningen och efter höstdagjämningen, säger Geoff Chester, som är kommunikationsexpert vid U.S. Naval Observatory i Washington D.C. i USA.
”Exakt när det sker beror på var på jorden man befinner sig”, säger han.Vid den tidpunkt då solens centrum passerar över ekvatorn, vilket är den officiella definitionen på dagjämning, är dagen en smula längre än natten överallt på jorden. Skillnaden är en fråga om geometri, atmosfär och språk."
Där ser man!
Annat som också är skillnad är att våren inte kommer samtidigt varken i världen (se bara på Australien!) eller i vårt vackra land.
Men i Vettekulla har det i alla fall kommit en massa vårtecken.
UNDERBART!
Titta bara på de fantastiska blåsipporna!
Vilka konstverk!
Det blir ju inte heller sämre när jag dessutom hittade fullt utslagna vitsippor. Tidigt men inte alldeles ovanligt!
Det gäller verkligen att njuta av vårtecknen innan jag berättar om träningen med Ginnis. Det är lättare att hålla sig för skratt då.
Men när man ser inte bara en utan flera nässelfjärilar då blir i alla fall JAG lycklig.
Det är lite olika färg på fjärilarna. En del är vackrare än andra. Som med alla levande varelser tyvärr.
Massor med bin som surrar så härligt fanns det. De är svåra att fota med min kamera men trägen vinner.
Sedan kommer vi då till de vårtecknen som inte är lika underbara.
Hos oss innebär det bl a att en vilsen okastrerad hankatt har varit inne på vår veranda och markerat revir.
Jag kan tala om att det inte är något vårtecken som vi längtat efter!
Katte är en röd/vit hankatt som visat sig här med jämna mellanrum under ett par års tid.
Den verkar inte ha något hem så trots kattpink på fel ställe ger jag den nu mat i uthuset.
Då är man väl djurvän? Eller? Har också varit och köpt "Get off" för att spruta på verandan.
Tyvärr gillar inte Julle eller Signe det.
Jag vet inte om det är något vårtecken att Ginnis inte kan det han har kunnat tidigre. Eller kan det vara så konstigt att det är jag som inte lägger ner rätt energi eller rätt träningssätt?
Kanske tycker jag det är mysigare att kela med hundvalpar? Tollare t ex.
Inte ser man så mycket av valpen på bilden. Det märks tydligt vem maken tycker är viktigast. Haha!
Jag kommer i alla fall visa bilder på dessa valpar (fyra till antalet) i ett senare inlägg. Vi var och hälsande på Elisabeth och Bengt och deras 7 veckor gamla valpar igår (onsdag) och jag tog massor med bilder. De flesta kass! VALPARNA ÄR JU ALDRIG STILLA!
Nog om det nu.
I alla fall var jag och tränade Ginnis i tisdags kväll tillsammans med med några andra hundar och ägare. Det duggregnade hela tiden men vi hjöll på i ett par timmar i alla fall. Vi jobbade såklart inte hela tiden med alla hundarna.
Jag fick hjälp av Anders med hur jag skulle träna framförgående. Vi tränade också budföring och platsläggning.
Och apportering.
Tack för all hjälp!
Så i går kväll åkte jag till Brukshundsklubben och skulle träna där på samma sätt.
Jag hade varit och köpt en ny apportbock eftersom den gamla började bli träflisor.
Lägger ni märket till tuggmärkena?
Och inte nog med det. När Ginnis hade hämtat upp apportbocken stack han iväg till en Schäfer och dess förare som tränade en bit ifrån. Varken schäfern eller föraren gillade det kan jag tala om.
Jag skämdes som en hund! Men inte Ginnis.
Sedan tränade vi framförgående i stället med en nyinköpt boll som skulle vara tuggsäker. Fan trot när det gäller mitt monster.
Problemet var bara att när Ginnis skulle fram till bollen så tror jag att jag lyfte från marken med alla mina överviktskilon.
Sedan skulle han inte släppa bollen.
Tur att jag hade brandslangen med mig också.
Men det är världsliga saker som han sade Karlsson på Taket.
Ginnis är i alla fall min älsklingshund!
Jag har ingen annan hm.....
OCH VI FÅR HÄRLIGA VÅRPROMENADER TILLSAMMANS LÄNGS MED HAVET! LJUVLIGT!
Just när jag skulle skriva att det varit vårdagjämning och att dag och natt är lika långa över hela jordklotet så läser jag det som står nedan.
Det förstörde hela mitt sätt att göra en bra inledning på mitt inlägg.
Av John Roach, National Geographic News, 21.03.2012
"Låt dig inte luras av det gamla påståendet att dag och natt är precis lika långa vid vårdagjämningen.
De tidpunkter då dag och natt faktiskt är lika långa infaller alltid före vårdagjämningen och efter höstdagjämningen, säger Geoff Chester, som är kommunikationsexpert vid U.S. Naval Observatory i Washington D.C. i USA.
”Exakt när det sker beror på var på jorden man befinner sig”, säger han.Vid den tidpunkt då solens centrum passerar över ekvatorn, vilket är den officiella definitionen på dagjämning, är dagen en smula längre än natten överallt på jorden. Skillnaden är en fråga om geometri, atmosfär och språk."
Där ser man!
Annat som också är skillnad är att våren inte kommer samtidigt varken i världen (se bara på Australien!) eller i vårt vackra land.
Men i Vettekulla har det i alla fall kommit en massa vårtecken.
UNDERBART!
Titta bara på de fantastiska blåsipporna!
Vilka konstverk!
Det blir ju inte heller sämre när jag dessutom hittade fullt utslagna vitsippor. Tidigt men inte alldeles ovanligt!
Det gäller verkligen att njuta av vårtecknen innan jag berättar om träningen med Ginnis. Det är lättare att hålla sig för skratt då.
Men när man ser inte bara en utan flera nässelfjärilar då blir i alla fall JAG lycklig.
Det är lite olika färg på fjärilarna. En del är vackrare än andra. Som med alla levande varelser tyvärr.
Massor med bin som surrar så härligt fanns det. De är svåra att fota med min kamera men trägen vinner.
Sedan kommer vi då till de vårtecknen som inte är lika underbara.
Hos oss innebär det bl a att en vilsen okastrerad hankatt har varit inne på vår veranda och markerat revir.
Jag kan tala om att det inte är något vårtecken som vi längtat efter!
Katte är en röd/vit hankatt som visat sig här med jämna mellanrum under ett par års tid.
Den verkar inte ha något hem så trots kattpink på fel ställe ger jag den nu mat i uthuset.
Då är man väl djurvän? Eller? Har också varit och köpt "Get off" för att spruta på verandan.
Tyvärr gillar inte Julle eller Signe det.
Jag vet inte om det är något vårtecken att Ginnis inte kan det han har kunnat tidigre. Eller kan det vara så konstigt att det är jag som inte lägger ner rätt energi eller rätt träningssätt?
Kanske tycker jag det är mysigare att kela med hundvalpar? Tollare t ex.
Inte ser man så mycket av valpen på bilden. Det märks tydligt vem maken tycker är viktigast. Haha!
Jag kommer i alla fall visa bilder på dessa valpar (fyra till antalet) i ett senare inlägg. Vi var och hälsande på Elisabeth och Bengt och deras 7 veckor gamla valpar igår (onsdag) och jag tog massor med bilder. De flesta kass! VALPARNA ÄR JU ALDRIG STILLA!
Nog om det nu.
I alla fall var jag och tränade Ginnis i tisdags kväll tillsammans med med några andra hundar och ägare. Det duggregnade hela tiden men vi hjöll på i ett par timmar i alla fall. Vi jobbade såklart inte hela tiden med alla hundarna.
Jag fick hjälp av Anders med hur jag skulle träna framförgående. Vi tränade också budföring och platsläggning.
Och apportering.
Tack för all hjälp!
Så i går kväll åkte jag till Brukshundsklubben och skulle träna där på samma sätt.
Jag hade varit och köpt en ny apportbock eftersom den gamla började bli träflisor.
Lägger ni märket till tuggmärkena?
Och inte nog med det. När Ginnis hade hämtat upp apportbocken stack han iväg till en Schäfer och dess förare som tränade en bit ifrån. Varken schäfern eller föraren gillade det kan jag tala om.
Jag skämdes som en hund! Men inte Ginnis.
Sedan tränade vi framförgående i stället med en nyinköpt boll som skulle vara tuggsäker. Fan trot när det gäller mitt monster.
Problemet var bara att när Ginnis skulle fram till bollen så tror jag att jag lyfte från marken med alla mina överviktskilon.
Sedan skulle han inte släppa bollen.
Tur att jag hade brandslangen med mig också.
Men det är världsliga saker som han sade Karlsson på Taket.
Ginnis är i alla fall min älsklingshund!
Jag har ingen annan hm.....
OCH VI FÅR HÄRLIGA VÅRPROMENADER TILLSAMMANS LÄNGS MED HAVET! LJUVLIGT!
Härliga vårtecken! Jättefina bilder!