MER TRÄNINGSLUST ÄN TÄVLINGSLUST
Ändå händer det att någon känner sig illa till mods för att deras hund har stuckit iväg och busat lite.
Marie och Ville är väldigt duktiga.
Varför en Perro?
tor, september 02, 2010 18:39:11
När jag bestämde mig för att gå i pension på min 66-årsdag den 1 juli ville jag skaffa mig en ny hund.
Othello, som är min fjärde collie började bli överårig (han blev 15 år) och jag kunde inte tänka mig ett ledigt liv utan hund. Däremot ville jag inte ha ännu en collie. Colliepälsen är arbetsam att sköta för en gammal tant med värkande axlar och armar.
Jag ville ha en hund som inte fällde och som gärna var lite mindre än mina tidigare hundar men ingen minihund. Jag måste ju kunna nå ner och klappa hunden och komma upp igen. Hmm
Internet är ett utmärkt redskap för att skaffa sig information.
Perron hade jag aldrig hört talas om men plötsligt fick jag fram information om denna ras och blev väldigt nyfiken. Detta skulle kunna vara något för mig, trodde jag.
När Susanne fick ett återbud åkte jag ner för att titta på valpen som blev Ginnis.
Att han var livlig fick jag veta men jag trodde i min enfald att det skulle vara en lätt sak för mig som haft så pass många hundar och gått på lydnadsträning ett flertal gånger och dessutom tränat agillity.
Så fort jag såg Ginnis, som är döpt efter mörkt öl (färgen stämmer) men försvenskat, blev jag såld.
Nu ska det bli ordning och reda
sön, september 26, 2010 12:50:14
Vi måste göra många val i vårt liv.
Ibland vet jag inte om jag gjort rätt när jag valde en perro som ras.
Tro inte annat än att jag verklingen älskar Ginnis men det har varit en jobbig sommar.
Ginnis har gjort (märk ordvalet) utfall mot allt som rör sig. Bilar, cyklar, joggare, fåglar, katter och inte minst hundar. Att gå med honom i koppel på vägen var omöjligt. Han drog och rusade ut mot bilarna.
Att man måste vara envis och konsekvent visste jag men när jag vände färdriktningen varje gång Ginnis drog i kopplet blev det så att vi inte kom någonstans.
Till slut sprang han runt runt som en karusell med mig i mitten.
Då kom Kennelklubberns tidskrift Hundsport som en livlina med artikeln "Hundmöten utan konflikter, Att bryta onda cirklar".
Det som räddat mig från nervsammanbrott är MAGNETEN, att gå baklänges med godis tätt tryckt intill vänsterbenet.
Ginnis började "lyfta på benet" vid 5,5 mån och är dessutom en riktig lymmel just nu.
Det gör inte saker och ting lättare.
Social och miljöträning
ons, september 29, 2010 11:57:50
I måndagskväll var vi på första mötet för nybörjare på Karlshamns brukshundsklubb.
Ginnis skällde först ut allt och alla men sen gick det riktigt bra. Över förväntan från min sida.
En tremånaders dansk-svensk gårdshund var yngst och sötast tyckte Ginnis.
Det tyckte Ginnis också så när vi skulle träna inkallning och Ginnis satt nära detta lilla charmtroll så var jag säker på att Ginnis skulle springa till henne i stället.
Döm om min förvåning så kom han till mig som ett skott.
Jag blev så glad!
Den sociala träningen var det allra bästa i måndags kväll.
Tänk bara att stå, sitta, ligga stilla bland en massa människor och hundar.
Lätt att lära – lätt att glömma
tis, oktober 05, 2010 15:33:17
Nu har Ginnis och jag varit på Brukshundsklubbens nybörjarkurs för andra gången.
Det gick åt skogen!
Jag åkte dit tidigt för att Ginnis skulle vänja sig vid alla hundarna innan det var dags att träna.
Ronny, vår tränare,kom med sin Kelpie.
Det var skönt att se att denne lille hunden betedde sig precis som Ginnis.
Alltså skällde, drog i kopplet och struntade i att lyssna på husse.
För så blev det med Ginnis när vi skulle träna att gå fint i koppel.
Han struntade fullständigt i mig utan ägnade sig mest åt att nosa på alla dofter i gräset.
Visserligen struntade han ganska mycket i de andra hundarna i ringen när de skulle zick-zack mellan alla hundar.
Och jag som har tyckt att han har blivit så duktig. Så var det med det.
Ginnis hade glömt allt. Och jag glömde hur jag brukar göra när vi tränar hemma.
Sådan matte - sådan hund.
I skogen med Brukshundsklubben
lör, oktober 30, 2010 14:57:35
En härlig höstlördag med sol och 10 gr varmt for deltagarna i nybörjarkursen till Södra Hoka för att träna att spåra med hundarna och att leta upp saker.
Första gången men absolut inte sista som Ginnis tränat att spåra.
Det gick galant!
Vad är det som händer?
tis, januari 11, 2011 14:31:58
Nu ska jag beskriva gårdagen och den tid som jag särskilt ägnade åt mina två hundar.
Vid ca 8 på morgonen var jag ute med båda hundarna i trädgården för rastning. Vi var ute ca 20 minuter ute.
Därefter blir det frukost för oss alla. Othello äter med god aptit men Ginnis vill inte äta på morgnarna sedan en tid tillbaka.
Ginnis får filmjölk med Stomax i men torrfodret ratar han.
Hans stressmage gör sig gällande.
Han släpper sig så att man måste ha gasmask inne.
När frukostbestyren var avklarade så tog jag hundarna med mig ut i kohagen för första gången sedan snön kom i november. Det är alldeles för halt att gå på vägarna trots broddar. Othello kanar som en Bambi på hal is.
Ginnis som kunde vara lös hela tiden trivdes som fisken i vattnet.
Under promenaden i skogen tränar jag också Ginnis i inkallning, sitt, ligg, stanna kvar osv.
Jag får också jobba med NEJ så att Ginnis inte far iväg efter alla djurspår. Massor med vildsvinsspår men också av rådjur och räv. Ginnis var väldigt duktig. Othello bryr sig inte om att försöka spåra.
Vi var ute i ca 45 min.
Vid 2-tiden tog jag på mig broddarna och tog med Ginnis på promenad längs med vägen.
Ett par kilometer bort har bonden plogat upp en slinga för ryttare och där kunde jag släppa Ginnis så han fick chansen att nosa och ströva fritt samtidigt som vi övade olika kontakter.
Vi var ute i drygt en timme till ca 16.
Väl hemma så gav jag hundarna mat. Ginnis åt hälften av sitt!
Sen ut en kort runda med båda hundarna.
När Ingmar och jag hade ätit middag så "lekte" Ginnis och jag inne.
Han fick hoppa över min arm (första gången vi gjorde detta) och dessutom puss, tass, viska, rulla, snurra och lite annat.
Vi håller inte på lång stund men gör lite då och då.
Vid ca 19.30 tog jag ut båda hundarna i trädgården för kissrunda.
Sen blev det TV för min del.
Ginnis hoppade upp i mitt knä och det är mysigt om det inte var för att han började jaga sin svans i knät.
Han fick gå ner på golvet men for runt som en galning. Totalt speedad.
Då tog jag och gömde godis invirat i papper runt i huset så han fick nosas ordentligt. Det brukar trötta honom och gjorde så också i går kväll.
Innan jag skulle gå och lägga mig var Ginnis och jag ute i trädgården ännu en gång strax efter 22.
Ginnis sover i mitt sovrum och kom snabbt till ro.
Halv två vaknar jag av att det skvalar bredvid min säng.
DÄR STÅR GINNIS OCH KISSAR PÅ GOLVET!
Han har varit totalt rumsren sen tidigt i somras.
Jag har aldrig behövt gå ut med honom på natten. Han har aldrig kissat inne på natten.
Inte förrän härom kvällen. Då kissade han en liten skvätt i sovrummet innan jag fick ut honom mitt i natten. Och så nu i natt! Det var bara att ge sig ut där han kissade massor och bajsade (normalt).
VAD ÄR DET SOM HÄNDER?
Jag blir orolig.
Han vill inte äta, stressar mer än tidigare och kissar inne (slickar sig mycket på "snoppen") och jagar svansen på kvällarna helt hysteriskt.
Jag försöker ge honom både vila och aktivitet. Både fysiskt och mentalt. Han är nästan alltid med mig och gillar att bli klappad.
Ginnis har också full sysselsättning att kolla var katterna finns om de finns i närheten. Jag kan fortfarande inte ha dom ihop. Ginnis blir alldeles för ivrig.
Kan det vara urinvägsinfektion?
GE MIG ETT RÅD!
Min lilla jobbiga sötnos.
sön, januari 16, 2011 18:53:23
Ginnis och jag njöt av promenader vid Brukshundsklubben i Kalmar.
Nu kan man möta människor på vägen och Ginnis bryr sig inte.
Vi mötte också många hundar och då går det väl sisådär.
Vi var också och besökte Britt på Öland en kort stund enbart för att Ginnis skulle få leka med sin kompis Alice.
Men vad hände?
Ginnis är just nu totalt sexfixerad och trots att Alice inte löper så fick hon inte vara ifred.
Det gjorde att hon inte ville vara i närheten av Ginnis utan satt sig vid dörren och ville in. Livrädd!
tor, januari 20, 2011 12:00:52
PUSS PÅ ER SUSANNE OCH KATARINA FÖR ATT NI ÄR SNÄLLA OCH HJÄLPSAMMA MOT MIN MATTE NÄR JAG INTE GÖR SOM HON VILL.
Jag kan pussa er nu eftersom jag inte har ätit bajs på ett tag.
Jag äter förresten inget annat heller.
Matte försöker nämligen lura i mig medicin och det har jag så klart kommit på. Så för att vara på den säkra sidan äter jag inget alls när vi är inne.
Om matte tycker att jag är duktig när vi gör kul grejer ut så kan jag ta av mitt torrfoder.
Det är skönt för matte att prata med er och maila till er och få råd och stöd när jag stressar runt och bara jagar svansen på kvällarna eller när jag morrar och skäller på andra hundar.
Eller när jag ligger och piper när matte går ut.
Jag har i alla fall inte kissat mer än två gånger inne och i går kväll var jag riktigt lugn.
Matte blev lite gladare och lugnare också.
Det är bra för matte att höra att andra Perros också kan vara lite besvärliga ibland fast matte måste också skärpa sig, tycker jag. Hon blir arg ibland och det gillar inte jag.
fre, januari 21, 2011 16:57:32
Nu har Ginnis blivit kastrerad.
När jag åkte till veterinären i morse var jag helt inställd på att chippa honom. Veterinären, som träffat Ginnis vid ett flertal tillfällen och dessutom känner mig och alla djur jag har och har haft, och jag hade ett långt samtal om för och nackdelar.
Sen bestämde jag mig trots allt för att kastrera honom.
Sen fick jag samvetskval.
Men jag minns en föreläsare som sa att man inte skulle gräma sig över det som inte går att göra något åt.
Jag har nu bestämt mig för att tycka att detta kommer att bli bra.
Såret ser väldigt fint ut och inga stygn behöver tas bort. Jag har fått värktabletter och antibiotika om det skulle inträffa något och ett telefonnummer där jag dygnet runt under helgen når veterinären.
Ginnis och jag har tillbringat dagen tillsammans på en madrass på golvet.
Han är fortfarande väldigt trött men viftar på svansen varje gång han tittar upp och ser mig och jag har legat och hållit hans tass hela tiden. Han gillar det.
Jag har dock ännu inte fått honom att kissa. Jag har burit ut honom och tagit bort kragen men då vill han bara slicka såret.
Blir säkert bättre i morgon. Vi får sova på golvet i natt.
tis, januari 25, 2011 17:40:10
Nu är allt som vanligt igen.
Ginnis förpestar luften för oss och bajset har blivit lösare.
Men nu kan vi köra olika aktiviteter igen förutom promenaderna.
Idag har Ginnis fått leta godis i trädgården och också ett gosedjur som det inte är mycket kvar på nu.
Han är väldigt duktig på "sitt" och "stanna kvar".
Jag går runt huset där han inte ser mig men han sitter lugnt kvar - länge.
Godiset är placerat på marken, i buskar och på stubbar över en stor del av trädgården och han hittar alla den lilla sötnosen.
Hittar alla godbitar lätt.
Och sen lite dragkamp innan det är dags att gå in och slappa.
Lite i sänder är det något som händer
mån, januari 31, 2011 17:38:30
Snön har också minskat så att det är barmark på vissa ställen.
Det gillar Ginnis som nu inte bara äter upp all sin mat utan äter frystorkad "föda" vid gående "bord". Alltså allt hundbajs som har hittat upp ur snön.
De senaste dagarna har jag lusläst Fredriks Steens båda böcker för att få ännu mer stöd i mitt arbete med ledarskap och lydnad (på Ginnis alltså).
Det gjorde att jag bestämde mig för att använda Ginnis långrunda till att enbart koncentrera mig på koppelträning.
Vi zick-zackade oss fram på vägen.
Vände om, backade, lekte, belönade, svängde åt vänster och åt högar.
Det gick riktigt bra både för Ginnis att "gå fint" och att röra sig med slakt koppel.
Innan promenade var vi ute på en äng och Ginnis fick balansera på kullfallna träd.
Han fick också springa omkring och leka.
Ginnis har väldigt god näsa och känner av varenda djurspår ute i naturen. Jag har försökt kalla in honom med varierande resultat. Korkat av mig! Han har varit dålig på att lyssna.
Nu ropar jag "stanna" och han tvärstannar, sätter sig och sen går det att kalla in honom.
Underbart!
Jag vet ju att det är lättare för hunden att stanna så varför jag inte gjort så tidigare är obegripligt. Jag har gjort så med mina andra hundar. Othello framförallt har varit duktig på att spåra också.
Idag bestämde jag mig för att fortsätta med intensivträningen med koppel på.
Först jobb i trädgården med att söka efter mig, leta saker och lite bollkastning.
Sen iväg med koppel på. HAN GICK JÄTTEFINT HELA TIDEN! Lugnt och fint.
Mental träning först - sen jobb är modellen.
Får se hur det går i morgon.
Underbart är kort
ons, februari 02, 2011 17:33:55
Idag bestämde jag mig för att åka in till sta´n med Ginnis för att se hur han gick i koppel bland människor och hundar.
HAN GICK SÅ FINT HELA TIDEN! UNDERBART!
Vi mötte visserligen bara tre hundar men inget gnäll, skäll eller morrande. Bara lite ryck i kopplet en kort stund.
Ginnis fyller 1 år
Goda relationer 5 april 2011
Som gammal lärarutbildare i pedagogik och didaktik och som pedagogisk huvudansvarig för olika utbildningsformer har jag åtskilliga gånger "predikat" om att en förutsättning för lärande är goda relationer mellan handledare och elev.
Kommunikation och ömsesidig respekt är en förutsättning.
Och uppmuntran!
Det spelar ingen roll hur mycket du kan och vet om du inte kan få andra att känna sig intresserade och motiverade att lära.
Lärande ska inte vara en plikt utan en lust.
Samma måste väl gälla alla levande varelser eller hur?
Även om man heter Ginnis och är en hund.
Även om jag som Ginnis matte vet ganska mycket och har läst och lyssnat på många hundexperter så tror jag att jag försökt att följa experternas råd och glömt bort min egen lust och att hitta goda relationer mellan MIN hund på MITT sätt.
Kanske skulle man (i vissa fall) kunna jämföra "plikt" med lydnad och "lust" med ett ledarskap som skapar goda relationer mellan hund och ägare. (Man kan säkert få hunden att lyda för att man skapat goda relationer med ett gott ledarskap - svårt det där.)
I alla fall så har jag nu hittat ett sätt att jobba med Ginnis som passar honom och mig vilket har gjort att jag, just nu i alla fall, har en hund som hela tiden håller koll på vad jag gör och finns.
Han går vid min sida, han sticker inte efter rådjursspår, han skäller inte på andra hundar eller rycker som en galning.
Och jag är lugn!
Om jag är irriterad på honom går allt åt skogen.
Kommunikation.
Påbyggnadskurs 12 maj 2011
mån, maj 30, 2011 18:52:12
Trots en konstig start på kursen och att jag inte alltid ville följa instruktörens anvisningar eftersom jag har jobbat efter Petra Staafs råd så har kursen varit bra.
Petra Staafs råd gällde hur jag skulle få Ginnis att låta bli att dra i koppel.
Jag skulle ställa mig framför hunden, utan att säga något, och stå där till Ginnis slappnade av.
Till slut räckte det att jag satte fram mitt ben framför honom.
Det har varit en trevlig grupp och instruktörerna har visat sig vara duktiga och engagerade.
Nu återstår bara morgondagen extraträff. med bl. a spårträning.
Ginnis favoritjobb.
Det franska ordet apport betyder vad jag vet - bära fram.
Nu är Ginnis inte så bra på franska och inte jag heller för den delen. Det jag kommer ihåg från gymnasiet av franskan är så mycket att jag kan tala om att jag inte talar eller förstår franska.
Så i det fallet är Ginnis och jag jämnbördiga.
Nu gäller det bara att träna kommandot så att Ginnis söker och hämtar ett föremål.
Vi tränar i trädgården och Ginnis sitter kvar vid min sida när jag kastar föremålet. I detta fall en boll som han inte får leka med i vanliga fall.
Appellkursen tis, september 13, 2011 11:12:57
Det är lätt att se allt som inte fungerar medan det som går bra verkar vara självklart. Man tror att "så har det alltid varit".
För ett år sedan när Ginnis och jag gick på nybörjarkurs på Brukshundsklubben började han varje gång med att skälla ut alla hundar. Lika var det på vårens påbyggnadskurs.
I söndags började vi på Appellkurs/spår.
Inte ett ljud från Ginnis.
Han var ivrig och stretade och drog i början men inga monsterfasoner. Tänkte på det först när jag kom hem efter en hel dag på Brukshundsklubben.
Dessutom kan jag lägga honom och lämna honom en god stund och han ligger kvar.
Ginnis och jag har börjat kurs i rallylydnad.
Vi gick banan tre gånger och fick också coacha varandra (alltså inte Ginnis och jag utan hundägarna i gruppen haha).
Det var väldigt bra eftersom man lär mycket av varandras sätt att genomföra banan.
Bilderna på mig och Ginnis är från första rundan då jag hade korv i fickan. Det var inte bra eftersom Ginnis blev så ivrig att han hoppade mot fickan. Det blev bättre när han fick vänta på godis tills vi gått banan klart.
Enbart beröm och godis efter genomförd runda (extern belöning) passar honom bäst.
Men god kontakt har vi trots allt eller hur. Även om det kan blir lite för ivrigt från vovvens sida.
Överallt läser man om hur viktigt det är med aktivering och mental stimulans för hundar.
Detta gäller i högsta grad för en aktiv perro.
Ginnis är en mycket energisk hund och kurserna på Brukshundsklubben har varit mycket bra för honom.
En understimulerad Ginnis får spelet fram på kvällen.
I söndags var det återigen dags för lydnadsträning i Appellklassen.
MEN SLÄPPA DET HAN HAR I MUNNEN FICK BENGT, STEGAN OCH TOBBE JOBBA MED LÄNGE, LÄNGE.
UTAN ATT LYCKAS!
Lagom är bäst
tor, oktober 13, 2011 13:57:20
Det är inte lätt att vara hund!
Man ska vara aktiv fysiskt och mentalt. Man ska vara motiverad att jobba för att må bra men man ska också kunna vara passiv - för att må bra.
Man ska vara lyhörd mot sin ledare men man ska fortfarande vara hund!
Det är inte heller lätt att vara matte.
Man ska se till att hunden kommer ut och får motion och man ska se till att hunden får jobba med huvudet. Man ska vara en tydlig ledare men man ska också se till att hunden får vara bara hund.
Om man nu tycker att man har gjort allt det där.
Vad är det då som gör att det går åt skogen?
Ginnis mår inte bra och det beror INTE på understimulering!
Allt elände började i söndags efter det att vi kom hem från Brukshundsklubben där vi tränat lydnad.
Vi höll inte på särskilt länge men jag märkte på Ginnis att han blev väldigt orolig och osäker när tränarna försökte få honom att gå fint i ett nytt koppel. Han tittade efter mig hela tiden.
Nu tror jag inte att allt beror på det men det kan ha varit det som fick "bägaren att rinna över".
När vi kom hem började Ginnis helt plötsligt fara runt i huset med låg kroppsställning.
Upp i soffor och stolar, bakom skåp, under gardiner, under stolar och bord. Runt, runt, runt.
Och sedan upp i mitt knä och där blev han kvar hela kvällen.
Innan läggdags skulle jag ta ut Ginnis i trädgården och då var karusellen igång igen.
Mellan varven slängde han sig på mage.
Vid sovdags rusade han runt, runt i min säng och lade sig därefter tätt tryckt intill mig.
Han har aldrig sovit i min säng tidigare, bara legat där en stund innan jag släckt lampan. Sedan har han lagt sig på sin "egen" (självvalda) säng och sovit hela natten utan att flytta sig.
Natten till måndag flyttade han sig om och om igen. Ibland satt han bredvid min säng blick stilla länge.
Sedan slickade han sig väldigt mycket på snoppen och i ljumskarna.
På måndagsmorgonen ringd jag till veterinären. Jag tänkte på urinvägsinfektion eller borelia. Tog ett urinprov med mig och åkte till Näsum och veterinär Lena.
Det var inget fel på urinprovet, ingen feber, inga problem med analsäckar, inget fel på hjärtat. Ginnis hade små blåsor på snoppen men det berodde troligen på att han slickat sig så mycket.
Han fick en spruta mot klåda och smärta och lite vitaminer.
Jag åkte lugn hem i förvissningen att allt skulle vara bra.
Tog en långpromenad med Ginnis.
Därefter iväg på rallyträning och det vet ni redan att det inte gick alls.
Jag avbröt den träningen direkt.
Jag vet att han tycker det är roligt och han gjorde så bra ifrån sig i lördags men nu var det stopp.
När vi kom hem var det samma visa igen. Han plöjde runt och han gömde sig och sedan upp i mitt knä där han blev kvar.
Samma visa under natten. Varken Ginnis eller jag sov.
DÅ hade Perrobladet kommit med artikeln om "Stress hos hundar"
SÅ KLART!
Jag menar. Det var ju inte för inte som jag kastrerade Ginnis eller att han måste äta Stomax i maten för sin stressmage.
Han har också tidigare visat stress i "överslagshandlingar" när han for runt efter sin svans på kvällarna, slickade på tassarna, var osäker och stirrig. Precis som i artikeln.
Stress som kan bero på för mycket aktiviteter, en ovan miljö med många hundar, vilda lekar.
Vad har då hänt den sista tiden?
Kattjakt, Zoë besök, vild lek med Vincent, resa till Kalmar, Rallyträning, träning Appell/spår och sedan veterinärbesök.
För att vara på den säkra sidan var vi hos veterinären igår också.
För att utesluta fysiska problem tog veterinären blodprover. Där fanns inga teckan på några infektionen. Han fick tabletter för klåda och en salva att smörja på snopp och ljumskar innan vi går ut.
Därefter en långpromenad i koppel där Ginnis slände sig på magen med benen i alla fyra väderstrecken på varannan meter. Det blev lite lugnaren efter en halvtimma.
Samma elände inatt igen!
Idag är han lite lugnare men inte helt sig själv.
Jag vet att instruktörerna på Brukshundsklubben har sagt att jag inte får ta i för hårt med träningen eftersom Ginnis är så ung.
Jag tycker inte att jag har gjort det. Hemma tränar jag bara någon minut åt gången, sen leker vi eller promenerar i skogen där Ginnis ska springa lös.
Han är också väldigt stilla under dagen när vi är hemma.
Man läser i litteraturen att stress ska tränas med lugna akriviteter med pauser och passivitet.
DET ANSER JAG ATT VI HAR GJORT!
De senaste dagarna har vi dessutom tagit det väldigt lugnt. Promenader, lite cirkuskonster och godisletande inne.
Idag tränade jag LITE KORT inkallning, sitt framför, ligg och fotgående (några meter). Han blir gladare om vi gör lite olika saker. Sträcker på sig, springer på ett annat sätt.
Han har nästan inte slickat sig alls idag! Bara käkat gräs. Som vanligt..
Sedan blir jag lite vilsen när jag läser i litteraturen att det hos arbetande hundar kan uppstå problem som att de inte verkar lära sig något mer och att de har ett allmäntillstånd som inte är bra, att hunden verkar hängig även om veterinären inte kan hitt något fel. Då ska man bara låta hunden vara hund.
Soffliggare?
????
MEN VEM HAR SAGT ATT DET SKA VARA LÄTT?
Det vore bra att få lite synpunkter och råd!
APPORTERING - HUR SVÅRT KAN DET VA´
fre, december 09, 2011 15:29:57
Är det någon som hört att Ginnis inte vill släppa föremål av olika slag?
DET ÄR HISTORIA!
Ja, i alla fall nästan.
Med hjälp av mina tränare i lydnad och av Katarinas dokumentation från kursen med Jan Gyllensten så har jag jobbat stenhårt för att få Ginnis att släppa föremål som han tror att han äger och ingen annan.
Detssutom fick jag goda råd från Ellas Susanne. Jättebra!
Men- det som gjorde susen för vår träning var det mail jag fick av Busters Anna och den hjälp jag fick av Tobbe vid sista träningen på Brukshundsklubben.
Dessutom det som Bengt och Elisabeth har visat med "extern belöning".
"När jag lämnar föremålet till matte får jag belöning".
Jag började träna inne i köket. Lade en skinkbit på en stol och visade Ginnis och sade "slut!".
Sedan gick vi en bit bort och jag satte Ginnis fot. Gick några meter med apportbocken och lade den på golvet, tillbaka till Ginnis och kommenderade "apport".
I början kom han snabbt tillbaka till mig och släppte apportbocken framför mig på golvet. Snabbt som attan. Knepig hund.
Vi har tränat att han ska sitta fot och vänta tills jag säger "loss".
OCH DET FUNGERAR!
Nu har vi tränat ute i trädgården. Det är inte lätt att ta bilder samtidigt som man själv är Ginnis förare men jag tror ändå att det syns vad vi gör. Nu kastar jag iväg apportbocken. Om det blir 10 meter vet jag inte.
mån, mars 05, 2012 09:40:58
Första gången jag såg dessa valpar hade jag aldrig sett en perro i hela mitt liv men jag föll direkt. Vilka underbara hundar!
"Valparna förväntas bli glada och arbetsvilliga."
Så rätt hon hade och dessutom fick vi den med turbomotor.
Underbara Ginnis!
Ginnis var kvar hos Susanne tills han var 12 veckor.
Första året med Ginnis var inte lätt - men i alla fall mest roligt.
Jag har verkligen fått arbeta hårt med alla hans "konstigheter".
Stressmage och utfall mot allt som rörde sig och mot hundar.
Han har dock alltid äskat alla människor och har och är en glad hund, förutom då han har fått en stressattack.
Andra året har inte heller varit så lätt.
MEN BETYDLIGT LÄTTARE!
Vi fortsatte med kurser på Brukshundsklubben, Appellkurs/spår sökträning och Aktivitetskurser.
Vi gjorde ett MH där vi fick omdömet att Ginnis var en väldigt trevlig hund (se blogginlägg 23 april 2012).
Vi har varit med på klubbläger. Vi har varit på specialsökkurs i Jönköping.
Vi har varit på Perroträffar där jag också fått hjälp och råd av Petra Staaf.
Vi har varit på en massa träffar med "Träning med gänget" där vi bl. a har tränat viltspår uppletande, sök, osv....
UNDERBARA TRÄFFAR!
Jag har läst massor med böcker om hundträning, kommunikation, social träning, mental träning osv. OCH INTE MINST STÖD FRÅN ANDRA PERROÄGARE! Där räknar jag också in uppfödare Susanne såklart liksom kommentarer här i bloggen.
Vi har tränat mycket mentalt.
OCH - som Susanne skrev - GINNIS ÄR MYCKET ARBETSVILLIG!
ALLT DETTA FRÅN GINNIS 2-ÅRSDAG OCH TILL NU NÄR HAN ÄR DRYGT 3 ÅR KAN NI LÄSA OM I DENNA BLOGG.
I DENNA NYASTE BLOGGEN KAN NI OCKSÅ SE ATT VI HAR TÄVLAT I RALLYLYDNAD OCH APPELLKLASSEN.
Det gick OK men inte mer.
TÄVLING ÄR INTE MIN GREJ!
MEN GINNIS BEHÖVER FORTFARANDE JOBBA RIKTIGT ORDENTLIGT FÖR ATT MÅ BRA.
Hade jag vetat vilket yrväder Ginnis skulle vara och hur mycket jobb det skulle bli, hade jag avrått dig då? Troligen inte. Och det är jag glad för. Ginnis kunde inte fått en bättre matte. Och jag var säker på från första gången vi pratades vid att du skulle göra en bra hund av honom. För det är så det är. Man får den hund man förtjänar (även om det kan vara oförtjänt mycket jobb). Och du har en av de trevligaste hundar jag vet.
Jag är också väldigt glad över att ha dig som vän och valpköpare!
KRAM