GINNIS - TAZZO och ANNAT - VARKEN FÖRSTA ELLER SISTA GÅNGEN

11 Oktober 2013

Allmänt

VARKEN FÖRSTA ELLER SISTA GÅNGEN

ATT BRITT OCH INGE KOM PÅ BESÖK VAR VARKEN FÖRSTA ELLER SISTA GÅNGEN.

INTE VAR DET HELLER FÖRSTA ELLER SISTA GÅNGEN SOM GINNIS FICK LEKKAMRATER.

Ni vet väl att Alice är en av Ginnis bästisar?

Hon är en mycket trevlig fyrvägskorsning

Hugo leker väl inte så mycket men är i alla fall en mysig hund av okänt märke.

Han gillar mig skarpt eftersom jag för det mesta har godis i fickan.

Han gillar förresten mig utan godis också så det så.

DET VAR DEFINITIVT INTE FÖRSTA ELLER SISTA GÅNGEN DET BLEV HUNDPROMENAD PÅ BOÖN!

SNART BLIR DET PROMENAD DÄR MED "TRÄNING MED GÄNGET".

Det är ett underbart ställe så här på höstkanten.

Knappast något folk och det går att ha hundarna lösa.

Och inga vildsvin!

Vi åkte dit med alla tre hundarna.

Vädret var växlande.

Ibland sol och ibland lit duggregn.

Men varmt för att vara 10 oktober.

16 grader!

Slingan är kanske 3 km och bitvis är det väldigt stenigt men där är underbart vackert.

Bara att trava på alltså.

Det är varken första eller sista gången man går ut för att rasta hundar!

Är detta det som kallas BAKDELSKONTROLL?

Jag har i alla fall kontroll över allas bakdelar.

Hoppas det blir sista gången.

Berghälla och hav.

Åh vad härligt det var att springa omkring!

Ginnis älskar att vara här så det är varken första eller sista gången för honom.

Det gäller att njuta av varenda dag nu när hösten sätter in med stormsteg.

Naturen är fantastisk.

Och så blicken ut mot havet.

På hösten känns det som om det är mer luft i luften om ni förstår vad jag menar.

Mycket friskare.

Även om Ginnis bidrog med något som kanske inte är lika mysigt.

Och vad tror nì?

Kunde det vara första gången? Nej!

Sista gången?

Absolut inte!

Britt och Inge gillade också Boön och en fördel är verkligen att det går att ha hundarna lösa.

OM DET ÄR PLI PÅ DOM FÖRSTÅS!

Britt hade lite svårt att gå i den steniga terrängen.

Skönt att maken kunde vara ett fysiskt stöd också.

Ett strävsamt gammal par skulle man kunna säga.

Fast Britt gillar inte att jag säger gammalt!

Men jag menar bara att de har hängt ihop i sådär 100 år, haha.

Man har brutit gatsten här en gång i tiden.

Och sprängt i kruttunnor.

Vi klättrade vidare på bergknallarna.

Och så in i skogen i stället.

Och så lite balansering för hundarna förutom att de fick klättra i branta trappor och skutta upp och nerför berg.

Och Ginnis hittade såklart pinnar.

Det var varken första och knappast sista gången han gjorde det.

Och grillplats som vi kan använda med träningsgänget senare i oktober.

Förr i tiden tyckte jag inte alls om hösten.

Jag tyckte den var rent deprimerande.

NU TYCKER JAG HÖSTEN ÄR UNDERBAR.

KANSKE FÖR ATT JAG SJÄLV ÄR INNE PÅ ÅLDERNS HÖST?

MEN I ALLA FALL ÄR HÖSTFÄRGERNA MINA FÄRGER.

Jag kan inte säga hur mycket jag njuter av färgerna så här i början av hösten.

Men vad är detta för träd?

Är det en oxel?

Eller är det en variant av lönn?

Bladen såg ut som en blandning av Eklöv och lönnlöv.

I vilket fall som helst är fina höstdagar underbara.

OCH DET ÄR INTE FÖRSTA GÅNGEN JAG TYCKER HÖSTEN ÄR HÄRLIG.

OCH FÖRHOPPNINGSVIS INTE HELLER SISTA GÅNGEN.

PASSA PÅ ATT NJUT.

OCH FÖRRESTEN!

GÖT SOM JAG.

SKIT I ALLA "BORDEN"!

Höstvisa

Text: Tove Jansson
Musik: Erna Tauro

Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mej en smula, för nu är jag ganska trött,
och med ens så förfärligt allena.
Jag märkte aldrig förut, att mörkret är så stort,
går och tänker på allt det där man borde.
Det är så mycket saker jag skulle sagt och gjort,
och det är så väldigt lite jag gjorde.

Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.

MEN FORTFARANDE BLOMMAR DET UTE OCH DET ÄR INTE BARA FINT PÅ BOÖN.

DET ÄR LIKA FINT HÄR HEMMA.

Och på denna bild är jag säker på att det är en lönn!

PÅ SÖNDAG BLIR DET PERROPROMENAD I NATURRESERVATET VI SJÖN HALEN

I OLOFSTRÖMS KOMMUN.

OCH DET ÄR INTE FÖRSTA GÅNGEN VI PROMENERAR.

MEN DET ÄR FÖRSTA GÅNGEN VI TRÄFFAS VID HALEN.

MEN SÄKERT INTE SISTA GÅNGEN!

Halens naturreservat omfattar delar av Blekinges största sjö Halen, samt stora skogsområden öster om sjön. Området är väl utvecklat för det rörliga friluftslivet. Sjön Halen hänger ihop med sjöarna Immeln, Filkesjön och Raslången och området är populärt bland kanotister. Här finns också elljusspår, vandringsleder, rastplatser och vindskydd. Blekingeleden passerar genom området.

VÄGBESKRIVNING

SÖDERIFRÅN!

Kör E22 till rondellen i Pukavik (mellan Karlshamn och Sölvesborg)

Från Pukavik raka vägen tills man kommer till en rondell.

Vänster i rondellen mot Jämshög.

NORRIFRÅN

Kör till Olofström

Fortsätter söderut mot Pukavik (väg 116).

Precis söder om Olofström kommer du till en rondell där du svänger höger mot JÄMSHÖG.

KÖR ALLA VIDARE

Backe ner,backe upp (kyrkan på höger sida). När du ser Ica sväng vänster mot Boafall.

Backe ner, backe upp (skolan på höger sida)-följ vägen som svänger höger.

När husen på vänster sida tar slut sväng vänster.

Ca 100m fram kommer skarp högerkurva - i denna kurvan fortsätter man rakt fram/upp (i en pytterondell).

Vi bor i röda huset med fristående garage längst bort på vändplatsen.

Adressen är Harry Martinsons väg 14, Jämshög.