Allmänt

EN SPÅRSÄKER HUND SOM HETER GINNIS? TRÄNINGSLÄGER OCH SPÅRKURS PÅ KLUBBEN

 
 
ATT GINNIS ÄLSKAR ATT SPÅRA ÄR LIKA SÄKERT SOM AMEN I KYRKAN.
 
MEN ÄR HAN SPÅSÄKER?
Allt går i alla fall inte som på räls.
 
Andra dagen på Karlshamns Brukshundsklubbs träningsläger ägnade Ginnis och jag till spårträning.
 
Ninni som är vår instruktör på Appellkursen var också instruktören på lägret.
 
Vi hade lika olika mycket erfarenheter i att spåra med våra hundar.
 
Att Lilly inte var så erfaren kan man kanske förstå.
Jag menar 4,5 månader!
Vad kan man begära?
Moa hade ändå provat lite spår med henne.
 
Vi fick lägga olika långa spår såklart.
Många lade sina egna spår.
Raka eller "krokiga".
Några lade spår åt varandra och betydligt längre och med vinklar.
 
Ni ska inte tro att det var lätt terräng.
Kuperat och snårigt.
 
Jag lade spår åt Ursula och Mille.
Dom är uppflyttade till Lägre klass".
Konstigt att man kan bli uppflyttad till något som anses "lägre" men så är det efter Appellen.
 
I alla fall lade jag ett spår som jag inte trodde att jag skulle ta mig ifrån.
Meterhöga brännässlor och björnbärsnår är inte lätt att forcera.
 
Tur att man får vila efter!
 
I en timme!
 
Håll tungan rätt i munnen Ginnis.
Det är viktigt när man spårar se du.
 
Hoppsan!
 
Nåja!
Det blev i alla fall kaffe. 

Och snack om hundar och lydnad och spårande och en massa annat.........  
 
Marina och Kicki
Ann-Marie, Moa och Sandra(?)

Ursula, Sanne och Ninni
 
Saknar ni bilder där vi jobbar med våra hundar?
Det är inte lätt att hinna med det när alla far iväg på olika håll för att spåra.
 
Jag hann i alla fall med att se när Ursula och Mille gav sig iväg.
Jag hade som sagt lagt spåret och jag hade inte gjort det allt för lätt för dem.

Ann-Marie och Ninni följde starten.
 

Dags för Ginnis och mig att göra oss beredda för det spår som Ursula hade lagt åt oss.
Och Bettan skulle gå vidare ännu längre bort från vår utgångspunkt.
 
Moa skulle följa med oss för att se hur vi jobbade.
 
Och som vanligt var Ginnis taggad till tusen.

Denna spårsäkra hund hittad direkt var spåret började.
Där var väldigt snårigt och Ginnis är som ni vet en liten perro.
Det gjorde att han försökte hitta en väg genom det täta snåret där han kunde hoppa över.
 
Sedan var det full rulle över stock och över sten med mig hängande eftersom som en trött elefant.
 
Ginnis hittade alla apporterna och avvek inte från spåret en enda gång.
 
Han var verkligen jätteduktig.
 
SPÅRSÄKER VAR DET!
och
JAG VAR HELT SLUT EFTERÅT.
 
Tur att vi skulle fika (igen) och ha genomgång efter det att alla hade spårat färdigt.
 

Lunchen åt vi utomhus inte långt ifrån vårt hem.
Vilken service att få maten körd till oss.

ETT FANTASTIKST FINT KLUBBLÄGER!
 
För Ginnis och mig blev det att åka hem ett par timmar för att vila.

PÅ KVÄLLE VAR DET NÄMLIGEN SPÅRKURS.
Nu skulle vi köra ett kortare spår som vi lade själva.
Ingen konst för Ginnis!
 
Sanne och Alice var med på kursen också.
 
Lotta och hennes hund som jag VARJE gång glömmer namnet på!
Hur svårt kan det vara?
 
Annika och Svante
 
Madde hade lagt Birka i bilen vid genomgången.

Jeanette och Tubbe
 
Även vid spårkursen fick vi såklart vänta på att spåret skulle lägga sig.
 
Alltså väntan i ca 1 timme.
 
Då kom maken och störde för att snacka köttsoppa och andra oväsentligheter.

 
 
I alla fall oväsentligt när man är på spårkurs.
 
Men Ginnis tog det med ro.
Han verkade inte särskilt laddad för spårande ännu en gång samma dag.
Bengt som är instruktör på kursen är en av Ginnis favoriter så Ginnis hade nog kunna bli kvar i hans knä.
 
Dag för spårandet!
 
DET GICK ÅT SKOGEN!
BÅDE BILDLIGT OCH BOKSTAVLIGT!
 
Ginnis missade spåret TRE gånger och dessutom missade han en apport.
 
SPÅRSÄKER?
BAH!
IN I MÖRKRET PÅ VILLOVÄGER.

ATT JAG ALDRIG KAN KNIPA KÄFT!
 
SOM SAGT.....