LIVET ÄR EN FEST!

 
 
LIVET ÄR INTE SÅ TOKIGT!
DET ÄR SOM ATT VARA 
 
NÄR MAN KOMMER PÅ EN SÅDAN FANTASTISK FEST SOM DEN I LÖRDAGS.
 
 
Ungefär 40 personer hade tackat ja till inbjudan att delta på funktionärsfesten.
 
DET VAR KARLSHAMNS BRUKSHUNDSKLUBB SOM BJÖD!
Det ville vi inte missa!
Det var bara att köra på för fullt och ha kul.
 
Vi var som sagt många som ville vara med på festen.
 
Många kände jag sedan tidigare.
 
Rebecca, Madde, Andreas och Ellion
 
Bertil och Inga 
 
Anna, Thomas, Åse och Janne
 
Bengt
 
Maken Ingmar, Bertil, Bosse och Ursula
 
Sanne, Bengt, Helene, Lise-Lotte och Conny
 
Helene och Conny
 
Anna och Thomas
 
Helene, Lise-Lotte och Conny
 
Här var det många!
Längst fram sitter Jennie och Elisabeth.
Lite längre baksyns Gunn, Birgitta och Britt-Marie.
 
Här ser vi Gunn, Birgitta och Britt-Marie lite bättre.
 

Men en del var okända för mig.
 
 
Monika känner jag förstås men det var faktiskt länge sedan vi träffades.
 
EN
 
 
Här var den minsta deltagaren.
 
En riktigt liten

 
Det var Elisabeth och Ninni som stod för inbjudan.
 
Jag tar för givet att flera hade hjälpt till.
Bland annat hjälpte Michell Elisabeth att organisera lekarna.
 
När vi kom fick vi bordsplaceringar med Melodifestivalsteman.
Här är mitt tema.
 
Och det var nästan som det kändes som en stormvind när Elisabeth drog igång första leken.

Med klädnypor!
 
Conny, Anna Thomas, Åse och Janne
 
 Vi fick två klädnypor var som vi skulle sätta på oss någonstans. 
 
Några satte dom örhängen men det gör ont, det gör ont....
 
Sedan skulle vi försöka ta varandras klädnypor och samla på oss så många som möjligt. 
 
När vi väl samlat alla klädnyporna så var det dags att bli av med dom igen genom att sätta dom på någon annan.
 
När maken och jag kom hem fram på natten hittade jag i min kasse massor av denna vara.
Maken var samlaren eller rättare sagt han hade varit ett lätt byte för andra att bli av med sina klädnypor.

Jag lovar att lämna tillbaka dom!
 
MEN!

VÄNTA SÅ FÅR NI SE!
 
Anita och Stefan var förväntansfulla och glada. 
 
Men först skulle vi äta.
 
OJ, OJ, OJ!
Så mycket mat!

Där var kyckling, fläskfillé, kotletter, lax med såser och potatisgratäng och sallad.
Där var kex och ostar.
Där var nötter, chips och godis.
 
OCH 
GLASS, HALLON, KÄRLEKSMUMS OCH KAFFE. 
 
HELT OTROLIGT GOTT!
ALLT!
Inte konstigt att jag går upp i vikt!

Strunt samma!
Det gäller att njuta av livet.

Jag får fixa vikten senare.
 
Dryck hade vi med oss själva.
Skål Marlene!

Skål Conny!
Åsa och ?
 
Och alla ni andra!
 

Det var också musikunderhållning!
De spelade lite hög så det var svårt att prata ibland.
Det gällde att inte vara för lågmäld liksom.
 
Inte som
 precis.
 
 SÅ BLEV DET LEKAR!
 
VAR INTE OROLIGA.
 
 VI HANN ÄTA, DRICKA, PRATA, SKRATTA MASSOR OCKSÅ.
Och blev så varma så stövlarna åkte av.
Jag vet vems dom är men ni andra får gissa.
Fast det behöver förstås inte Inga göra, haha.


Men sedan satte det igång.
 
Men vad var det vi skulle göra?
 
Vad är det som ligger i plastpåsen?

Lyssna noga på instruktionen!
 
Maud, Börje och maken börjar ana ugglor i mossen.
 
Aha!
Var det dom här grejerna som fanns i plastpåsen.

Och sjunga skulle vi också göra.
 
Det vore bra om maken hade så här stora öron när jag säger något.
Så han hör.
 
 
Snyggt Sanne!
Knapp man känner igen Bengt i bakgrunden.
 
Men Stefan!

Janne håller på att bli tandlös men hatten sitter där den ska.
 
 
Innan vi gav oss hemåt fram på natten så hann vi med ännu en lek.
 
Michelle var instruktör, tidtagare och domare.
 
 
Vi var tre lag som verkligen gjorde allt för att vinna.
 
Vi skulle försöka hålla en ballong i luften så länge som möjligt genom att nicka den mellan oss.
 
Huvud och överkropp fick användas.
Inget annat! 
 
Här är det vinnande laget. 
 
Maken utlovade som vinst en resa till Turkiet.
Han var med i vinnarlaget men får väl betala resan själv kan jag tänka.

Lag nummer två hann knappt börja förrän ballongen hamnade på golvet.
Jag hann knappast fotografera alls.

Sist men inte minst startade "mitt" lag.
Jennie lånade kameran och fotograferade.
 
Vi förlorade inte ett guld.
Vi vann ett silver!
Här gäller det att kämpa hårt. 
 
 
Inte bara Stefan utan också Monika gav allt för sitt lag.
Båda hamnade på golvet.
 
Synd att vi förlorade på bara några få sekunder. 
Men vi är inga dåliga förlorare.
Nej då!
 
MEN DET GRÄMER LITE ATT VI INTE VANN NU NÄR MONIKA FOR SOM EN

Det gäller att hylla vinnarna.
 
Eftersnack innan det var dags att åka hemåt.
 
Elisabeth, Bengt och Ingmar
 
Anita och jag, och Stefan
 
Ninni och Åsa

Tusen tack för festen!
Och tusen tack för skjutsen Marie, Åse och Stefan!
 
NU MÅSTE JAG HÖRSAMMA DETTA!
SÅ INNAN JAG ÅTER IGEN LÄGGER MIG FÖR EN SÖMLÖS NATT PRECIS SOM
 
 
SÅ VILL JAG AV HELA MITT HJÄRTA SÄGA TUSEN TACK!
 
 
#1 - - Katarina:

Det ser ju verkligen ut att ha varit en lyckad fest!!!