Vet inte om Maggan var lika nöjd.
Malin tillsammans med Ann-Marie och Mats hade fixat så väldigt trevligt.
Men det kunde har varit värre.
Ann-Christine och Peter kom tillsammans med Neo och hämtade Ginnis och mig för färd mot Hässleholm.
Vedema är ett naturreservat i Hässleholms kommun i Skåne. ,
Reservatet är beläget på Hörjaåsen.
Det finns några markerade promenadstigar i området.
De är mellan 0.5 - 5 km långa men inte anpassade för barnvagn eller rullstol.
Det var knappast anpassat för trötta tanter heller.
VILKA BRANTER!
OCH VILKA PULKABACKAR!
Det snöade och var mycket mer snö än det var i Blekinge när vi åkte hemifrån.
Och fler minusgrader.
Men vad gjorde det när man träffar så många underbara människor och hundar!
Att Ginnis hade träffat Ann-Christine och Peter hemma hos oss först kunde man inte märka.
Peter måste han hälsa på många gånger.
Ginnis leker bra med Neo också men tvåbenta är oftast intressantare.
Särskilt män.
Tina (och maken Magnus) och Milo hade kört ända från Nättraby, alltså ännu lite längre än mina chaufförer från Listerby.
Så dök också Katarina, Balder och Jan-Ove upp från Hörvik.
Visst är vi duktiga i Blekinge på att ta tillfället i akt att träffa perroägare?
Mats, Ann-Marie och Bozze var verkligen trevligt att få träffa in real life!
Matte och husse har jag mött tidigare men Bozze har jag bara sett på bild.
Som tur var hade han ingen svamp längre, haha.
Har du läst deras blogg så fattar du - men inte ni andra.
Tina med Milo, Katarina med kameran, Magnus, Jan-Ove med Balder
Vi väntade på Jeanette och Mysan som skulle komma från Älmhult.
Under tiden blev det hälsningsceremonier både mellan tvåbenta och fyrbenta huller om buller.
Neo och Bozze hade aldrig träffats så det var viktigt att nosa ordentligt.
Viggo trodde att han var kung och försökte tala om det för Balder.
Två okastrerade hanar - och så Ginnis som det sällan är några problem med vid hundmöten.
I alla fall går det bra med alla perrosar.
Balder var minsann inte den som vek ner sig.
Tidigare var han lite försiktig men nu kunde han säga ifrån.
Kom inte här Viggo och tror att du bestämmer!
Milo höll sig för säkerhets skull hos husse Magnus.
Så fanns det lite "döda" ting att nosa in sig på förutom de sedvanliga hälsningsceremonierna för hundar.
Tur att vi människor hälsar på varandra på med civiliserat sätt.
Ju fler hundar som kissade på stället med "det döda tingesten" desto intressantare blev det.
Vad det nu var dom nosade på.
Inte vet jag.
Ginnis höll sig som vanligt framme för att trakassera alla människor.
DEN SMILFINKEN!
Peter kan han tydligen hälsa på hur många gånger som helst.
Det ger ju utdelning också och det vet han.
Ann-Marie hade Ginnis aldrig hälsat på tidigare, så då gällde det att ställa sig in länge.
Riktigt länge!
Kära nå´n så mysigt det var.
Släng er i väggen alla hundkompisar
. Människokel slår all hundlek!
Jeanette hade kört fel och kom inte förrän senare.
Så roligt att du orkade vänta på oss Jeanette!
Nu är jag ingen proffsig fotograf som Jeanette är utan det blir
suddiga bilder,
felexponerade bilder,
konstiga bilder i största allmänhet.
Men ingen behöver ju titta om man tycker det är förfärligt.
Det går i alla fall se vilka som var där om man har lite friska ögon.
Här är alltså Jeanette och Mysan.
Bilder blev det alltså i snövädret.
Lite gruppbilder innan vi gav oss iväg på promenaden.
Malin hade valt den minst kuperade är vägen till Barsjön (tror jag det var).
Inte vet jag varför den heter BARsjön för den var full med is och snö.
Kuperad var vägen i alla fall men vi såg branterna vid sidan om stigen.
Dom var inte att leka med.
På vintern är backarna i närheten av Barsjön bra för pulka och skidåkare.
Brant, brant, brant!
Full fart framåt.
LÖSA HUNDAR!
Vi tvåbenta var också ganska lösa.
Och frisläppta så att några till och med drattade på ändan.
Utan skidor eller pulka.
Balder leker bergsget.
Jag måste skryta lite med Ginnis också.
Han kom alltid tillbaka och "tankar trygghet" hos mig.
Det gjorde de andra hundarna också.
Inte till mig förstås.....
Ginnis tankade gärna trygghet hos andra också.
Knäppgöken!
Då var det väl inget att skryta med att han kommer till MIG?
Ann-Christine dög minst lika bra.
Jag säger ju det.
Han trakasserar alla.
Var och en i tur och ordning.
Tillbaka till bilarna för att hämta packningen med våra grillgrejer.
Balder och Katarina
Tina, Magnus och Milo
Ann-Marie och Bozze
Malin med Viggo och förste grillmästare Mats
Peter och Neo
Har Balder "kympigt"?
Men titta där!
Vilken tur att Ginnis hittade Ann-Christine!
IGEN!
Det är ju så få som kelar med honom stackarn.
Nu hade också Jeanette med Mysan kommit.
Här gör dom sig bekant med Jan-Ove.
Mysan var första tiken på våra promenade märkligt nog.
Kul med en tik tyckte Ann-Christine - och alla vi andra.
Tro nu inte att jag tycker det är något fel på hanhundarna!
De är trevliga och snygga i alla fall.
Dom också.
Bozze
Viggo
Neo
Milo
Balder
Och så en hund som fått på sig ett täcke.
Det gjorde att de andra hundarna trodde att det kommit en nykomling.
Lille Neo hade ju inga lockar kvar som värmde.
Men fattas det inte ännu en hanhund?
Men Ginnis vet ni hur han ser ut.
Han är inte snygg utan en trollunge.
Men väldigt trevlig.
Han fortsatte att flörta in sig.
Och Katarina
Vid sjön fanns lättillgängliga
rastplatser med grill och ved.
Det var som sagt snö på sjön.
Ingen ville att hundarna skulle springa ut på den så det blev koppeltvång när vi skulle grilla.
Du vet redan att Mats var grillmästare.
Mats skötte uppdraget galant!
Vi andra stod bara och väntade på att få lägga på våra korvar.
Ginnis väntade mest!
Ni vet väl att han en veritabel korvtjuv?
Kolla bara på Ginnis!
Han hade verkligen fokus på korvarna.
Kanske inte dom som låg på grillen utan dom som fortfarande fanns på bänken för senare grill.
Men det fanns minsann flera tiggarhundar.
Så det så!
TREVLIG SAMVARO OCH GOTT MED KORV MED BRÖD OCH KAFFE.
SOM GRÄDDE PÅ MOSET BLEV VI BJUDNA PÅ EN KAKA I VÄRLDSKLASS.
Det var visst en kusin som fixa den.
Och vem är inte kusin till någon?????
Vem är du kusin till Ann-Marie?
Innan vi gav oss hem igen så tog Jeanette Svensson en gruppbild på oss.
Jeanette är alltså inte med på bilden.
Viggo hade också lämnat platsen för vila i bilen.
Lite mer proffsigt än mina taffliga försök
På hemvägen snöade det kraftigt.
Inget som jag gillar precis.
Massor med snö hemma i Blekinge också alltså.
Ann-Christine och Peter stannade och åt middag med oss innan de fortsatte hem till sitt.
Peter fick sällskap vid bordet.
Inte vet jag om Peter kunde få i sig någon mat alls.
Det gjorde säkert inget i så fall.
Torr fiskgratäng är inget man dreglar efter.
TACK ALLA FÖR EN HÄRLIG HUNDHELG MED MÅNGA TREVLIGA AKTIVITETER!
MEN OJ!
JAG GLÖMDE ATT BERÄTTA OM VAD DET VAR SOM GJORDE ATT DET HETTADE TILL PÅ SLUTET!
När jag fotograferade var det svårt att ha vantar på sig.
Det var alltså inte meningen att använda mina vantar som boxningshandskar.
Utan bara för att värma mina frusna fingrar.
Men det hjälpte inte mycket.
Då fick jag en fin present av Mats!
Handvärmare
HotHands handvärmare för engångsbruk håller en temperatur på 51-69 °C i upp till 10timmar.
Man stoppar in en påse i varje vante och vips blir det varmt.
Ni såg temperaturen på de små påsarna som jag stoppade in i vantarna?
DÅ VAR DET VERKLIGEN VARMT!
Perfekt att stoppa in i vantar eller fickor för att hålla fingarna varma under till exempel på perropromenader.
Hälsningar från flörtisen Ginnis och hans knäppa matte.
Haha. Härliga fotografier och jag sitter fortfarande med ett leende över dina beskrivningar. Det var så kul att ÄNTLIGEN träffa dig och Ginnis som vi har beundrat på avstånd här i cyberrymden.
Vi ser fram emot nästa träff :-)
Ha en forsatt härlig vecka !