ÅK ALDRIG VÄG A-376 ELLER VÄG A-397
JAG SÄGER BARA DET!
ÅK INTE BIL MELLAN MARBELLA OCH RONDA!
Skit samma vilket vägnummer det var för det var ingen rolig väg att åka.
Här ni hört talas om serpentinvägar?
Har ni åkt på några?
Då vet ni hur det är.
Smala vägar, vidunderliga berg på ena sida och vansinniga djup på den andra sida.
Därtill bilar som kommer i vansinnesfart och gärna skär kurvorna.
När Susanne och jag hade tagit avsked av Raúl
och Juan i hamnen i Torremolinos skulle vi ställa färden mot Sevilla och bestämde oss för att köra via Marbella och vidare upp till Ronda.
Ni såg väl vad jag skrev?
UPP till Ronda.
Det var inte många mil mellan med desto flera kurvor.
Jag kan säga att jag hjälpte Susanne både med att bromsa och styra.
Och mitt i allt svängande kräktes Tazzo (som fortfarande hette Tabarro) över hela mig.
Det var bara att stanna på en parkering och byta kläder.
Klockan hade blivit väldigt mycket vilket gjorde att vi i stället för Sevilla valde att åka till Ubrique till en kennel.
De erbjöd oss att bo i ett av deras hus på deras ranch.
Vägen dit var också slingrig och gick upp och upp.
Och betande hästar utanför huset.
Citronträd vi poolen.
Och många trevliga och sociala hundar.
Såg ni husen på bilden ovan?
Det säger lite om höjderna.
Sedan visade de oss NER till huset vi skulle bo i.
Det säger lite om höjderna.
Klockan var ca 22.00 när vi kom fram till Antonio och hans fru (som jag såklart har glömt namnet på).
De var väldigt gästvänliga och bjöd oss på något läskande att dricka.
Sedan visade de oss NER till huset vi skulle bo i.
JÄTTEFINT!
De hyr ut stugan så vill ni bo uppe i spanska bergen så är det ett fint ställe.
Man får starka ben. Sista biten till huset fick Susanne köra på 1:an.
Vägen mellan huset vi bodde i och huset där ägarna bodde kom vi inte upp i över huvud taget.
Därav starka ben och väldigt flås.
Det ingick också en söt katt till huset.
Hon skulle vilken dag som helst ha ungar.
Vi matade henne med hundmat.
Familjens dotter lovade att hålla koll på katten och ta hand om henne och ungarna.
Och betande hästar utanför huset.
Ganska intressant är att man i Spanien äter frukost ca 10.00, lunch ca 15.00/16.00 och middag ca 22.00/23.00.
Och mycket folk ute på kvällarna.
Det var nämligen över 30 grader i bergen när vi var där.
Skönast sent på kvällen alltså.
Susanne och jag åkte in till "byn" och köpte frukostmat men när vi kom tillbaka kom Antonio och talade om att frukosten var serverad.
Det var bara att ta sig upp för branten.
Och mötas av vakthunden.
Och vilken vakthund sedan!
Han slängde sig på rygg och ville bli kliad på magen.
Frukost på altanen.
Fantastisk utsikt!
Citronträd vi poolen.
Och många trevliga och sociala hundar.
Hundarna hade egen pool
men de två yngsta delade pool med oss.
Två sötnosar!
Minstingen var ca 4 månader och så vansinnigt gullig!
Att det var vattenhundar var alldeles tydligt.
Sista natten fick vi också låna lägenhet i Malaga för att komma närmare flygplatsen.
Minstingen var ca 4 månader och så vansinnigt gullig!
Att det var vattenhundar var alldeles tydligt.
Dykare
Snygging
Sista natten fick vi också låna lägenhet i Malaga för att komma närmare flygplatsen.
Och tur var det eftersom det strulade en hel del!
Men det är en annan historia!
Vi kom lyckliga hem!
Och gjorde onyo en veterinärbesiktning på Tazzo trots att han var chippad och färdigvaccinerad osv.
Susanne är bara koncentrerad.
Allt i sin ordning!
Min lille sötnos.
Och nu har Tabarro blivit Tazzo på husses förslag.
OCH HAN ÄR MIN!
Vilken härlig tur! Vi har också kört de där vägarna upp till Ronda - men det är värt var enda kurva när man kommer upp dit och får se denna underbart vackra stad. Ubrique är ju också vackert med sina vita hus, den delen av Spanien påminner mig om Ferdinand under korkeken!!!