PERROPROMENAD I MINIATYR PÅ BOÖN ---- MED ETT TRÅKLIGT SLUT

 
 
FÖRRA SÖNDAGEN BLEV DET REPRIS PÅ LÖRDAGENS PERROPROMENAD.
FAST DENNA GÅNG BARA MED TRE PERROS.
OCH DESSUTOM EN ANNAN LITEN SÖTNOS VID NAMN NICKI.
 
Det var alltså två Margaretor, Nicki, Avve, Ginnis och Tazzo som travade runt Boön i strålande väder.

Vi gick ut på Boöns högsta topp där det är en fantastisk utsikt över land och hav.
Maggan fotade medan jag var mest orolig för vad Tazzo skulle ta sig för.

Men jag behövde inte vara så orolig för Maggan hade goda smörgåsar i ryggsäcken och de doftade väldigt gott.
 
Tydligen!
 
Inte kände jag något.
 
Men hundarna!
 
I alla fall Tazzo.
Ja, ja.
Några till.
 
Fast jag är inte så säker på vad Avve kände för doft förstås.
 
Jag ville inte vara kvar på "toppen" av berget.
Jag vet att Tazzo inte har några hämningar över huvud taget.

Vi var verkligen HÖGT över havet och det sluttar brant ner.
 
Maggan skämtade och sade, att om Tazzo hoppade i så skulle hon offra sig.
 
DE ORDEN SKULLE HON SENARE FÅ ÅNGRA! 
 
Eftersom det var ganska mycket folk på Boön denna söndag kunde vi inte gå till grillplatsen för att fika.
 
Vi hittade en annan liten "vik" där berghällarna var plana och fina för hundarna att bada från.

Fast Maggans ryggsäck doftade fortfarande underbart.

Tazzo hade dock annat för sig.
 
Tångbad ska visst vara bra för hyn.
 
Eller kanske i det här fallet för pälsen.
 
Berghällarna var väldigt hala med det var plant och bekymrade inte hundarna speciellt mycket.
 
 
Plötsligt fick Ginnis och Avve spelet och började det berömda perroracet.
Upp över bergen bakom oss.
 
Och vem tror ni hängde på?
 
Tazzo såklart!
 
Nick stannade hos matte som filmade racet.
 
Maggan och jag fortsatte att fika och tuggade i oss hennes goda smörgåsar.
 
Jag satt med ryggen mot berget då Maggan plötsligt ropar att Tazzo hade hoppat i vattnet.
 
OCH HAN KOM INTE UPP!
 
Det var brant och såphalt.
 
Och blåsigt så att vågorna drog honom bakåt och nedåt för varje gång han försökte.
 
OM han hade lyssnat på våra rop hade han kunnat simma åt sidan till en skreva i berget.
Men han hade inte tid till det.
 
DÅ HOPPADE MAGGA I!
 

OCH JAG STOD BARA SOM ETT STORT MÄHÄ!
 
Det var halt för Maggan också så man kan säga att hon blev väldigt våt.
 
Rent utav dyblöt!
 
Men hon fick upp Tazzo.
 
Maggan konstaterade att hennes Gortexskor inte höll måttet.
 
Maggan fick köra hem i trosor och linne.
Tur att det inte var någon poliskontroll på hemvägen!
 
Just då kunde jag skratta åt detta tråkiga slut på en härlig promenad.
 
Men när jag kom hem så kom chocken.
 
Och skammen att jag inte gjort något!
 
 
 
 
VILKEN UNDERBAR VÄN DU ÄR MAGGAN!

 
 
Och Tazzo kan fortsätta med sina dumheter.
 
Maggan undrade efteråt om Tazzo har blivit rädd.
 
Haha!
 
HAN RÄDD FÖR VATTEN?
 
NÄHÄ!
 
MEN JAG!
 
Det var TREDJE gången han hoppade i där han inte kunnat ta sig upp själv.
 
Det tröstar mig lite att när det gäller så får jag också upp honom.
 
Eftersom Boön alltid varit mitt favoritställe för hundpromenader bestämde jag mig för att åka dit igen.
 
Jag gick på helspänn hela tiden.
Det var inte njutbart alls.
 
Vad tror ni hände?
 
När vi skulle passera vårt fikaställe som ligger en bra bit från stigen, var Tazzo på väg tillbaka till sitt hoppställe".
 
Men jag fick stopp på honom i tid.

Det var skönt när vi kom in i skogsdelen.
 
Och vad gjorde det att Tazzo denna dag provade gyttjebad.

Dessutom kunde jag låta hundarna bada vid grillplatsen.
 
EN SÄKER PLATS!
 
VARFÖR KAN INTE TAZZO LÄRA SIG AV GINNIS?
 
Alltså bara när det gäller badandet.
 
Ginnis hoppar inte i vattnet om inte jag kastar något.
 
Han letar själv efter lämpliga pinnar.

Vilken liten ynklig pinne som helst duger åt båda.
 
 JAG GLÖMDE VÄL INTE ATT GE DIG KRAMAR MAGGAN?
 
 
 
#1 - - Maggan och Avve:

Haha, klart jag fick en kram av dig :) och tack! För övrigt hade vi det jättetrevligt och jag skulle ju bada, hade bara inte tänkt mig klädsim😀 Det var ju inte bara en hund jag drog upp. Nicki kasade ju också i och hon kom inte heller upp själv. Kram till dig och dina underbara hundar.

#2 - - Ingela Nordin:

Åh vilket lyckligt slut trots allt...
Händer saker hos er!
Simma lugnt...

#3 - - Ann-Marie Swala:

Välkommen till de paralyserades gäng. Jag har också stått och bara glott som en dum ko medan krisen slår till.
Jag, Mats och Bozze är så glada att Margareta fanns när Margareta blev paralyserad så att Margareta kunde rädda Margaretas hund Tazzo.