VÄRSTA SATKÄRRINGEN - DET ÄR JAG DET!

DET ÄR SÄKERT MÅNGA SOM HÅLLER MED OM ATT JAG ÄR EN SURKÄRRING
Men jag kan också vara glad och pigg på det mesta.
Och det var jag förra fredagen.
Nästan hela dagen.
Fredagen började så väldigt bra med att jag tog hundarna med mig och körde till Kalmar.
Broder Stefan och jag var och åt en god lunch på Oxhagshemmet.
Som vanligt.
 Visserligen var vädret verkligen på sitt värsta aprilhumör.
Hagelbyar, regn och blåst.
Men över Öland sken solen!
Vi åkte dit för att gå med hundarna.
Till Ispeudde, Isgärde som är vår favoritbadplats sedan mina barn var små.
Inte för att vi hade tänkt att bada precis.
Men det är härlig natur att promenera i.
Ginnis nos upptäckte något intressant på marken så fort vi klev ur bilen.
Vad det var?
Ser ni inte det?
Vi vandrade i alla fall vidare.
Ginnis med "saken" i munnen.
I alla fall ett tag.
Pinnar finns det gott om även på Öland nämligen och dem kan inte Ginnis motstå.
Stefan och jag tittade mer på annat som växte i massor på marken.
Vet ni vad det är?
Backsippa sade Stefan.
Nej sade jag.
Fast gullvivorna var inte färdiga.
Det brukar finnas massor här.
Bilden är från min trädgård där denna underbara blomma har slagit ut.
Tazzo upptäckte också något intressant.
HAVET!
Trots att vill höll oss så långt ifrån vattnet som möjligt så rusade han såklart iväg för att bada.
Skönt då att det är långgrunt.
Men där var massor med svanar så jag var rädd att skulle försöka simma ifatt dem.
Dags att vända tillbaka till bilen igen eftersom jag skulle iväg på något väldigt trevligt på kvällen.
Ginnsi poserar i blåste.
Men vad har Tazzo fått tag på igen?
"Saken"!
Men bara för en stund såklart.
Det är Ginnis som bestämmer.
Vad det var för sippa?
FÄLTSIPPA såklart.
På kvällen hade mitt barnbarn Emil och hans syssling Kajsa, som är storasysters barnbarn konsert.
De går i samma klass på Stage4you som är en musikutbildning.
Denna konsert var den sista före studenten.
Föreställningen hette SPACE.
Jag blir så imponerad av alla duktiga ungdomar!
Kan ni förstå att det var svårt att fotografera med en enkel kamera med allt det blå ljuset på scen.
Men det blev i alla fall vackert.
Emil spelade gitarr, som ni säkert ser haha.
Han har blivit så duktig.
Kajsa sjöng och hon har en fantastisk röst.
Jag njöt verkligen!
Det är klart.
Hårdrockslåtarna var väl inte riktigt min musik.
Men de var så duktiga!
Duktig var också mannen som satt bredvid mig!
Jag har aldrig sett honom tidigare men han tyckte tydligen att det gick att prata med mig under hela föreställningen.
Trots att hans fru satt på hans andra sida.
Han knuffade på mig när jag försökte fotografera.
Han höll på att hamn i mitt knä när han skulle gå och sätta sig efter pausen.
Han undrade om jag ville ha öronproppar av honom - om jag inte tyckte om musiken.
Jag avböjde vänligt och talade om att jag tyckte om musiken.
Han hade öronproppar!
Kanske därför han talade så högt och var tvungen att knuffa på mig hela tiden.
Många bilder blev suddiga eftersom jag fick en knuff på armen av karlsloken.
Till slut ilsknade jag till!
Då tog det hus i hellsike!
Som tur var så slutade föreställningen ungefär samtidigt som karln började gorma.
Jag bestämde mig för att gå därifrån.
Innan jag började säga något dumt.
Eller göra något dumt.
Då började karln fråga Maja om jag var hennes mormor.
Och talade om för henne att jag var den suraste kärring han mött.
Jag säger bara det.
Jag tycker synd om hans fru!
Hon ska stå ut med honom varje dag.
De två kommande bilderna har alltså Magdalena tagit.
Först Emil och Maja efter förställningen.
Och så Kajsa med sina föräldrar.
Och Maja.
Och jag gick ilsket ut från lokalen.
SATKÄRRINGEN!
Men det sista jag såg var en bild på Emil på storbildsskärm.
Hoppas bara gubbstrutten också såg den bilden!