JAG HAR GJORT DET IGEN!

Alla som känner mig eller har läst i min blogg tidigare vet att jag inte gillar att springa. 
Tidigare sade jag att jag inte sprungit sedan jag var sju år.
Och det är några år sedan. 
Det ändrades när Susanne och jag skulle åka och hämta Tazzo i Spanien. 
Först sprang vi genom hela Kastrup på vägen dit. Sedan fick vi springa lika mycket genom flygplatsen i Malaga på vägen hem. Trots att vi från början var ute i mycket god tid. 
Ni får väl kolla i bloggen varför. 
 
Men nu har det hänt igen!
JAG HAR SPRUNGIT!
Men denna gång sprang jag inte ensam.
RINGTRÄNING!
För utställning.
Nu är ju jag inte någon utställningsmänniska egentligen men det är säkert bra för Tazzo att få träna lite.
Tänkte jag.
 
I söndags var vi därför i Ronnebys ridhus för ringträning.
Det var Elin Andheim som tränade oss.
Jag fattar ju ingeting men jag uppfattar Elin som kanonduktig.
Och trevlig!
Vi var tio STORA hundar i hennes ring.
(I en annan ring var det tio småhundar med en annan tränare.)
Och en del hundar var STORA.
Andra var i Tazzos storlek
(jag har såklart ingen bild på hur Tazzo skötte sig i ringen.)
eller kanske något större.
Jag har inte bilder på alla.
Och vissa bilder syns knappt vad det är för något.
 
Vad vi gjorde?
Alla som har ställt ut en hund vet såklart det men jag visste nada.
Mer än att man måste springa!
 
Och man ska sträcka på sig.
Inte lätt för en gammal gumma precis.
Inte för mig heller haha.
Upp med näsan!
Inte titta på hunden utan den ska förhoppningsvis följa med ändå.
Handflatan uppåt och armen i vinkel.
Springa lååånga steg!
Flera varv!
Tror ni att jag flåsade? 
SEDAN SKULLE MAN LE!
Inte hunden.
Han slapp.
Le!
När man precis håller på att bryta ihop?
 När jag knappt kan hålla reda på armar, ben eller haka. 
Men Tazzo skötte sig ganska bra.
HAN springer snyggt.
Och Elin som är snäll berömde.
 
Tur att vi i alla fall också fick träna STÅ!
Det passade mig bättre.
Men det passade Tazzo sämre.
Ja, Tazzo kan STÅ.
Men när jag försökte lyfta (på speciellt sätt) framben bakåt.
Eller när jag försökte hasa bakbenen bakåt.
Ja, då åkte benen tillbaka i utgångsläge med en gång.
Men jag behövde bara LE.
Tazzo var mest intresserad av det som fanns på marken.
Vi var ju i ett ridhus.
Och jag skulle le och vara glad.
Och jag log och var glad och hade roligt!
Det är säkert.
Vi fick också veta lite hur man beter sig när man är på utställning.
Alltså hur man ska tänka på sin klädsel.
Och såklart att man skulle låtsas vara väldigt säker - och le och vara glad.
Inte klä sig så man knappt ser hunden.
 
Sist men inte minst skulle man ju belöna sig själv med något gott och onyttigt.
Och det är jag bra på. 
Men jag fick världens värk i mina stackars ben.
Så visst blev det något onyttigy.
Men inte precis gott. 
Jag tror jag måste träna MIG lite bättre.
Och ladda batterierna till nästa gång.
För självklart ska det bli flera träningstillfällen.
Fast jag hoppas att Susanne ställer ut Tazzo trots allt.
Men Tazzo och jag jobbar på att få det bra.
Så det så.
Tack Elin för jättebra träning!
Det är ju inte ditt fel att jag är så svag och eländig.
VISST SKA VI KLARA DET TAZZO! 
 
#1 - - Susanne:

Du behöver inte flytta Tazzos ben. Det kan han göra själv. Lär honom att flytta sig istället, att "trampa om". Har du sett hur Shandi gör?

Svar: Oj, jag svarade på fel ställe. Jag har inte sett hur Shandi gör Susanne. Kanske kan du visa mig när vi träffas.
Margareta

#2 - - Margareta och Ginnis:

Nej Susanne! Jag har inte sett hur Shandi gör tyvärr. Kanske du kan visa mig när vi ses.

#3 - - Katarina:

Jag kan inte sluta skratta. Måste själv ta tagi i det här med Loke, men det är inte lätt.... Bäst är nog att träffa andra likasinnade som du gjorde i helgen. Tycker det är jättesvårt att köra ringträning själv! Vi ska till Tvååker i juli, så vi har lite tid på oss!!!
Lycka till - vi håller tummarna!