TUR ATT FYNDET VAR FÖR STORT ATT SVÄLJA

 
ALLA VET VID DET HÄR LAGET ATT TAZZO ÄR DUKTIG PÅ ATT SVÄLJA
ALLT SOM KOMMER I HANS VÄG.

Storkäftad gosse den där Tazzo!
Nytt är att han har hittat krukväxterna.
Lampan lyckade han i alla fall inte få in i käften.
 
Men pinnar går fortfarande bra.
Och där bistår gärna Ginnis med lite hjälp.
Om det inte är så att Tazzo sticker iväg med pinnen.

Dessutom har han hittat fågelmaten.
Både jordnötterna, solrosfröna som ramlar ner på backen
och äpplena som vi lagt ut till koltrastarna.

Igår när vi var ute på vår eftermiddagsrunda gick vi ut på ängen en bit bort för att hundarna skulle kunna springa fritt.
 
OCH SPRINGA BLEV DET VERKLIGEN!
 
En bit ifrån där vi gick lyste något vitt på backen.
Jag trodde det var någon kartong eller dyligt så jag brydde mig inte.
 
Tazzo stack iväg och gjorde tydligen ett fynd för han blev kvar vid "det vita".
 
Då blev också Ginnis nyfiken och sprang dit.
 
Men se det gillade inte Tazzo.
 
Nu blev det ett väldigt jagande och för en gång skull hann inte Ginnis ifatt Tazzo så pass så att han kund "sno" Tazzos fynd.
De spranG länge och väl.
 
TITTA PÅ JAKEN PÅ "FYNDET"!
 
TILL SLUT KALLADE JAG IN GINNIS OCH KOPPLADE HONOM.
TAZZO GICK DET INTE ATT FÅ TAG PÅ.
 
Han stannade lydigt när jag ropade "stanna" men bara till jag kom en meter ifrån honom.
Då stack han igen.
 
Jag sprang iväg med Ginnis i koppel men Tazzo följde inte efter.
 
Ca 100 meter bort fanns en carport.
Där gömde Ginnis och jag mig.
 
Efter ett bra tag kom Tazzo springande men när han upptäckte oss.
Ja, vad tror ni han gjorde?
Jo då sprang han tillbaka till ängen igen fortfarande med "fyndet" i munnen.
 
Då sprang Ginnis och jag ca 100 meter till.
Ja, ni läste rätt!
Jag sprang ännu en gång haha.
 
Efter ett tag kom Tazzo efter.
 
Utan fyndet!
 
Men, men, men!
När han var framme hos oss och jag försökte locka med godis.
 
Då sprang han tillbaka och hämtade "fyndet" igen.
 
Nu hade jag upptäckt vad det var.
Och jag kan säga att jag inte höll med Tazzo om att det var ett "fynd".
 
Ginnis och jag fortsatte hemåt och jag började undra hur jag skulle komma över vägen hemma med en okopplad Tazzo.
Vägen är ordentligt trafikerad.
Särskilt vid den tiden när alla slutar arbeta.
 
Ginnis och jag gick in i skogen och satte oss på en sten och väntade.
Återigen kom Tazzo med "fyndet" i munnen.
Då var jag ganska irriterad - och sur.

Men hör och häpnad!
 
Tazzo så inte var vi var.
Släppte "fyndet" på vägen och började leta.
Hittade oss.
Och kom till mig så att jag kunde koppa honom.
Han var väl ganska trött vid det här laget.
 
Jag band fast hundarna i ett träd och gick och hämtade "fyndet".
Ville inte uppleva samma jakt nästa gång vi gick på vägen.
Ganska äckligt skulle jag vilja säga!
Och tungt!
Inte precis benknotor från ett rådjur.
 
TUR ATT HAN INTE LYCKADES SVÄLJA SITT FYND!