KLANTSKALLE
FÖRRA VECKAN ÄR JAG EN SURKÄRRING
DENNA VECKA ÄR JAG EN KLANTSKALLE!
I söndags skulle jag och Christer ge oss ut och lägga två olika viltspår.
Dessa spår skulle några andra i viltspårkursen gå på måndagkvällen.
Alla i kursen har gjort anlagsprovet och alltså skulle vi lägga spår för att träna till Öppenklassprovet.
Alla i kursen har gjort anlagsprovet och alltså skulle vi lägga spår för att träna till Öppenklassprovet.
600 meter över stock och sten med vinkar, bloduppehåll och återgång.
Jag hade gjort en karta för hur vi skulle lägga spåren.
Ungefär såhär.
Christer och jag travade iväg glada i hågen.
Terrängen var fin.
Terrängen var fin.
Jag gick före och snitslade och drog klöven.
Christer gick efter och "duttade" blod.
Vi fick ut spåret ganska fint.
MEN VAD SJUTTON!
Vilken väg var det tillbaka till utgångspunkten?
Vad hjälpte det att Christer hade kompass med sig.
Vi visste inte vilket vädersträck vi skulle åt.
Och vi var inte riktigt överens heller åt vilket håll vi skulle gå.
ALLTSÅ!
Men vi hade förstås mobilerna med oss.
Ringde till de andra två som fanns i närheten.
Men de hade lagt mobilen kvar i bilen så där var inget svar.
GPS då?
Skitlätt att följa.
Det var vägar runt om och vi hörde E22:an men det hjälpte oss inte mycket.
Räddaren i nöden blev Tore och hans hund Sigge!
När vi ringde Tore,som var och lade spår på en annan plats, visste han på ett ungefär var vi var.
Kom ilande med bilen och tutade så vi hörde.
Sedan skickade han in Sigge i skogen och han är en suverän spårare denna jaktlabbe.
Två personer med dåligt lokalsinne ska nog inte lägga spår tillsammans, haha.
Men vi har lyckats flera gånger tidigare både med spår och tillbakagång till utgångsplatsen.
Så det så.
Slutet gott alltid gott!
Eller?
I alla fall träffades vi alla för att spåra med våra hundar på måndagskvällen.
Det är ganska tufft för hundarna att spåra ett viltspår som faktiskt har legat dryga dygnet.
Tore och Sigge fick ta Christers och mitt spår.
Ingen annan hade nog hittat tillbaka från där spåret slutade.
Jag hängde på för att se hur vi skulle ha gått.
Sigge jobbar väldigt bra och hittade klöven perfekt!
Dags för mig och Ginnis och gå ett spår som Lena och Pelle hade lagt.
Ginnis jobbade jättebra!
Ringade mycket vilket är naturligt när spåret har legat så länge.
Skott på slutet och Ginnis reagerade ingenting.
Hitta de klöven jättefint.
Jag fotograferade jättemycket i vanlig ordning.
Det gjorde jag också när vi senare grillade korv och drack kaffe med tårta hemma hos Petra och Tore.
Mattias som är kursledare bjöd på detta eftersom det var slut på ordinarie kurstillfällen.
Alltså ett trevligt slut på bra träningstillfällen.
NU VAR DET DAGS ATT FÖRA ÖVER ALLA BILDERNA TILL DATORN.
NU VAR DET DAGS ATT FÖRA ÖVER ALLA BILDERNA TILL DATORN.
Det gick inte!
Försökte igen.
Inte gick det!
Tog kameran och åkte in till fotoaffären för att be dem kolla.
Reparatören trodde inte det var någon idé att lägga ner pengar för att reparera en två år gammal kamera.
Typiskt nog hade försäkringen gått ut i mars månad.
Man försäkrar bara kameror i två år.
Det blev alltså att köpa en ny kamera.
Och ett antal tusenlappar fattigare åkte jag hem med både den gamla och den nya kameran.
Lade den nya kameran på laddning.
Och formaterade om den gamla!
Och formaterade om den gamla!
Då försvinner alla bilderna som finns i kameran, alltså även de jag tog på viltspårkursen.
Som ni förstår nu är bilderna ovan tagna vid andra tillfällen.
Fast i alla fall handlar det om viltspår hela tiden.
Fast i alla fall handlar det om viltspår hela tiden.
Sedan gick jag ut och testade den gamla kameran för att se om den ändå fungerade.
HÄR SER NI RESULTATET!
HÄR SER NI RESULTATET!
Så nu har jag två kameror.
Tänk om jag hade provat den gamla INNAN jag köpte ny!
KLANTSKALLE!
Att lära mig att använda den nya tar väl sisådär ett år.
Kanske!
Här är i alla fall EN testbild.
Men, men men.
Kriser är utveckling sägs det.
Kriser är utveckling sägs det.
Det är så skönt att du som är lite äldre och lite förståndigare än jag ibland gör sådana tabbar som jag gör hela tiden 😃
Kram!