MIN FÖDELSESTAD - KUSINENS HEMSTAD
Jag var inte mer än två år och storasyster sju när vi flyttade från Västervik till Kalmar.
Vi bodde i det här lilla soldattorpet på S:t Gertrudsvägen 6.
Jag döptes i den gamla kyrkan som ligger alldeles intill.
Och här bor Ann-Cathrine och Per.
Det var väldigt länge sedan jag så min födelsestad senast.
Det var alltså med glädje jag körde dit i början av veckan.
Dels för att återse själva staden men framförallt för att besöka min kusin.
Vi är lika gamla och Ann-Cathrine har bott större delen av sitt liv i Västervik.
Vi är väldigt olika egentligen men ändå så väldigt lika.
Vi kan "snörpa" på munnen båda två, haha.
Vi köper kläder och skor av samma märken.Och vi har massor med andra likheter men dom behåller vi för oss själva.
Våra mammor är systrar så det är kanske inte så konstigt att det finns likheter.
Ni kan tro att det pratades.
Det har vi lätt för båda två.
Efter en härlig fikastund hemma hos Ann-Cathrine begav vi oss på rundpromenad i sta´n.
Vi gick till kyrkogården och tittade på mormor och morfars grav.
Det var av förklarliga skäl inte så mycket liv på kyrkogården.
Men EN levande varelse hade flyttat dit.
Vi travade vidare till Västanå där morföräldrarna bodde när vi var små.
Och sedan vidare till det som var Rosavillas handelsträdgård där pappa arbetade.
Inte mycket kvar av trädgården nu för tiden.
Men kanske ett ställe att flytta till nu på äldre da´r?
Servicelägenheter för äldre alltså.
Vi travade runt i alla gamla mysiga villakvarter och förbi Ann-Cathrines barndomshem.
för att gå vidare till vårt lilla hus.
Det är så otroligt vackert i denna lilla stad.
Att människor får ha hus där de kan sitta på trappan och doppa fötterna i Gamlebyviken är otroligt.
Inga 300 meters strandskydd här inte.
Vidare mot fisketorget (alldeles intill där Ann-Katrin och Per bor nu).
Såg ni det tjusiga kallbadhuset?
Och så en stund på ljugarebänken.
Eller här talades bara sanningar såklart.
Eller hur?
Efter en trevlig kväll med god mat och gott vin och massor med prat blev det ännu en promenad i den vackra staden.
Och det vackra vädret.
Och ut mot Kulbacken, tror jag det heter.
Har jag sagt något om kustnära boende?
Vad är det här för buske?
Kan det var Olvon eller vad är det?
Eller kanske det trots allt är Oxel.
Här vid Slottsruinen brukar det vara Visfestival.
Och lite musik blev det.
Väldigt lite.
Det var inte lätt att gå med Tazzo nära vattnet hela tiden.
Han har en viss dragning mot det våta kan man säga.
Och havet är verkligen underbart och väldigt påtagligt i denna stad.
I love it!
Så in i Båtmansgränd såklart.
Att människor var mer kortväxta förr i tiden visar alla små låga hus.
Tazzo kan du vända facet till när Ann-Katrin ska ta kort?
Inte det.
Skäms du för ditt utseende?
Det behöver du inte alls göra,
Lika vackert face har du som fasaden på detta hus tycker jag.
Det enda som inte var vackert i Västervik var torget.
Det såg ut som en plan med fabrikslokaler.
Så sorgligt.
Men Tazzo och jag satte oss på en bänk medan Ann-Katrin stack iväg för att köpa SALTLAKRITS.
En likhet till!
Mitt favoritgodis.
Och hennes.
Ser ni henne där borta?
Jag fick två påsar saltlakrits med mig hem.
Påsarna var tomma innan jag kom till Kalmar, alltså halvvägs hem.
Om någon undrar var Ginnis fanns så var han och myste i Kalmar hos min bror.
Ginnis trivs väldigt bra hos Stefan.
Men när jag kom för att hämta honom så var han livrädd att jag skulle åka iväg utan honom.
Ginnis flög in i bilen och upp i mitt knä innan jag hunnit bort från förarsätet.
Ginnis flög in i bilen och upp i mitt knä innan jag hunnit bort från förarsätet.
Sedan vägrade han att gå ur bilen.
Skönt att jag är populär hos någon i alla fall.
Åh vilka fina bilder från Wästerwik! Jag älskar den stan. Har varit där flera gånger med segelbåten, en riktig pärla!
Inte bara Hos Ginnis du är populär ska du veta - hos mig och många andra också, så det så!