JAG OCH MIN BROR VID LISTERSHUVUD
Så olika det kan vara!
Vi har haft en period med riktigt sommarväder.
Men det är ett minne blott idag.
Idag vill inte ens katterna gå ut.
Och inte jag och hundarna heller.
Fast vi måste.
Regn, blåst och 5 grader varmt.
Varmt och varmt!
Det kan förstås diskuteras.
Men då är det i alla fall härligt att minnas när jag och min bror vandrade vid Listershuvud den 1 maj.
Vilken strålande dag!
Det var länge sedan jag vandrade vid Listershuvud.
Faktiskt var det vid en perropromenad som Katarina hade fixat.
I maj 2012!
Förr gick maken och jag där ganska ofta med våra hundar.
Då var det collie som gällde.
Nu orkan maken inte gå så långt och jag har inte velat/vågat gå där ensam.
Inte för att jag trott att jag skulle bli överfallen eller så.
Men med mitt lokalsinne hade jag nog aldrig hittat hem igen.
Det hjälper föga med karta och kompass.
Eller GPS!
Därför var det så roligt att Stefan, min bror alltså, och jag tog oss dit söndagen den 1 maj.
Setfan hade aldrig varit där så det blev en härlig upplevelse för honom också.
Där finns många olika slingor som man kan gå.
Och vi slingrade runt på en den ena en den andra.
Det blev en runda på ca 7 kilometer.
Vi började högst upp på toppen.
En underbar utsikt över havet även om det var lite disigt på morgonen när vi startade.
Jag tittade på utsikten.
Hundarna tittade på Stefan för att kolla om de kunde få lite godis.
Listershuvud i Sölvesborgs kommun är förstås ett naturreservat men vi var alldeles ensamma på morgonen.
Inte en enda bil.
Så hundarna fick vara lite lösa till att börja med.
Trots många stegar att klättra över så fanns inga får eller andra djur att se.
Det var bara att följa stigen ner mot havet.
Ginnis kommer så fort man kallar.
Inte bara stegar att klättra över utan en massa grindar.
Jag gissar att där bruka gå får senare på sommaren.
Ser ni bokarna som började grönska?
Och jag kan tala om att man nästan SÅG att bokarna slog ut under dagen.
Marken var täckt av vitsippor.
Borta till höger vid horisontens rand ser man en bit av Hanö.
Närmare än såhär kommer man inte från fastlandet.
Sedan blir det båt.
Hundarna hoppas på att få bada.
Men det blev det inget av.
Jag försökte få den att posera men intresset var noll.
Upp i skogen igen.
Inte vet jag vad jag fösöker göra.
Ryggsäck med kaffe och smörgås var med.
Men det verkar som jag har munnen full med annat.
Förutom tänder då förstås.
Vitsippor, vitsippor, vitsippor!
Vi stannade på en äng och fikade.
Stefan och jag var ganska trötta i benen.
På vissa ställen var det väldigt steningt att gå.
Men hundarna var inte trötta ett dugg.
7 kilometer är väl inget att gå tycker Ginnis.
Tazzo håller koll på Stefans mackor.
Ginnis håller koll på omgivningen.
Och vattenskålen.
Det blev riktigt varmt ju längre dagen led.
GODIS!
Och lite kel.
Tazzo har blivit mycket mer kelen den sista tiden.
MYSIGT!
Sedan var det bara att ge sig tillbaka till bilen.
Och skjutsa Stefan till bussen i Karlskrona.
Det är ganska omöjligt att ta sig från Karlshamn till Kalmar en helgdag nämligen.
Hej då Stefan!
Det blev en underbar dag!
Tazzo kommer att sakna dig alldeles särskilt mycket.
Ginnis är mer orolig att jag ska försvinna.
Nu har Tazzo och jag varit på klubben och tränat rallylydnad.
Finfin träning med en duktig Tazzo!
Vi avslutade inne med fika och korsord med rallyfrågor.
Lätt som en plätt!
Eller hur?
Ginnis fick träna lite agility och tävlingslydnad.
Lite för lycklig!
Det började regna igen precis när träningen var över.
Åhhh vad mysigt ni hade.. Får otrolig hemlängtan - bara du kan fixa det Margareta!!! Puss på nosen til go-guttarna.