MYCKET SORG MEN OCKSÅ LITE GLÄDJE

Idag är det en månad sedan maken somnade in för gott.
Nu är det väldigt länge sedan jag skrev i min blogg.
Tiden har inte räckt till trots att mycket trevligt har hänt under sommaren.
Får återkomma till det i ett senare inlägg.
Detta inlägg kommer att handla om min make.
Ingmar avled 3 oktober.
Hela sommaren har präglats av att Ingmar inte har mått bra även om vi inte har vetat vad det har berott på.
Men egentligen började hans problem långt tidigare.
Ingmar har haft KOL i många år.
Detta har gjort att det var länge sedan han orkade följa med på promenader.
Även om han försökte hänga med.
Strax före jul fick Ingmar svårt att andas och det visade sig att han fått lunginflammation.
I samma veva fick han blod i urinen och läkaren på jourcentralen talade om att det ofta var tecken på cancer i urinblåsan och att det var vanligt hos personer med KOL.
Julen fick gå i större stillhet än vanligt och Ingmar orkade inte lika mycket.
Han fick istället dirigera fixandet av julmaten.
På nyåret började karusellen med läkarbesök.
Ingmar ville få en remiss till urologen första gången i januari men hans husläkare trodde på överaktiv blåsa och skrev ut tabletter.
Det hjälpte inte.
Då skrev läkaren ut ännu fler tabletter.
Det hjälpte inte.
Men livet gick vidare med lite tråkigheter och lite trevligheter.
I början av februari hade vi en perropromenad och Ingmar var som vanligt grillmästare.
Ingmar hann också med en vända till Tyskland.
Tråkigt var att vi fick gå på begravning eftersom vår hyresvärd hade avlidit.
Ingmars barnbarn tog studenten och vi var med och firade. 
En glädjens dag!
Vi firade midsommar hemma hos min son med familj.
Även om maken nog hellre hade velat vara hemma och agera stångmästare när midsommarstången skulle resas nere i badviken.
Han var inte på något strålande humör eftersom han också hade fått väldigt ont i magen och i ryggen.
Men i alla fall fick maken och exmaken tid att prata lite på midsommaraftonen.
Det trivdes väldigt bra ihop.
Hus läkaren skrev villigt ut tabletter för värken och vad han trodde var magkatarr.
Inga undersökningar gjordes.
Trots att Ingmar bad om både tid hos urolog och röntgen och gastroskopi.
Men vi gick på grannfest i juli.
Vi tog en tripp ner till Skåne och var ute och åt i Hörvik tillsammans med Ingmars äldste son och hans sambo..
Vi var ute och åt på Terassen här i Karlshman.
Vi grillade här hemma och njöt av tillvaron i största allmänhet.
Men värken i rygg och mage tilltog.
Och Ingmar fick springa på toaletten väldigt ofta.
Särskilt på nätterna.
Ingmar försökte flera gånger få en remiss till urologen men hans husläkare tyckte inte det behövdes.
Han skrev ut ännu starkare tabletter.
Då tog det tvärstopp och Ingmar kunde inte kissa alls.
Ambulansen kom för att hämta honom och man tappade honom på 7,5 dl urin innan de körde iväg.
Då hamnade Ingmar på sjukhuset i Karlskrona.
Och då började det hända saker.
Framför allt undersökte man urinblåsan och hittade fula saker i den.
Det hade hunnit bli mitten av augusti och tid för operation bokades.
När vi skulle träffa narkosläkaren i Karlshamn så upptäcktes dessutom att Ingmar hade fått en propp i benet.
Det blev en lång dag på sjukhuset med ultraljud på benet och möte även på akuten.
Det blev lunch i alla fall som betalades av sjukhuset.
Men bara Ingmars.
Min fick jag bekosta själv.
Nu blev det sprutor som blodförtunnande.
Dessutom startade undersökningar via datortomografi.
Med gastroskopi.
Röntgen av njurar m.m.
Leverbiopsi.
Och så då operation av urinblåsan som visade en medelagressiv cancer.
 Efter operationen 29 augusti gick det fort.
Det blev ingen kräftskiva för oss eller perropromenad för Ingmar i början av september.
Fram till mitten av september planerade Ingmar hur det skulle underlätta här hemma.
Ingmars mellanson var här och lagrade ved inomhus.
Vi fick en luftvärmepump installerad men den fick inte Ingmar uppleva men den underlättar mycket.
Sönerna och äldste sonens sambo plus ett barnbarn var och bar in merparten av veden till veboden.
Fortfarande finns det mer att bära under tak men det hanns inte med.
Ingmars två yngsta söner plockade in alla trädgårdsmöbler.
Men i halva september blev det kirurgen i Karlskrona för Ingmars del.
Alla försökte hjälpe honom att få igång sportkanalerna för att han skulle kunna se Mjällbys fotboll.
Det gick inget vidare. 
Varken att få in sportkanalerna eller för Mjällby. 
Besked kom som visade att problemet började i bukspottskörteln. 
Men också massor av metastaser i levern.
Gallgångarna tilltäppta med gulsot och värk som följd.
Metastaser i lymfkörtlarna.
Ingmar var alldeles för dålig för att kunna få cytostatika.
Tyvärr fick vi väldigt knapphändig information till att börja med.
Men besök hos överläkaren på onkologen gav oss klarhet i vad som gällde.
Dessutom gav oss läkaren på kirurgen en mycket bra och saklig men väldigt tråkig information.
Men Ingmar hade väldigt förtroende för honom.
Ingmar fick besked att han inte hade långt kvar.
Lycka och glädje var trots allt att han fick träffa (förutom mig då) sönerna, barnbarnen, sin mamma, syskon och arbetkamrater och Ingmar var glad för alla möten.
Och humorn fanns kvar trots all värk och en förlamande trötthet.
Lördagen den 30 september kom min son, svärdotter och två av mina barnbarn på besök.
Vi fikade, skojade, skrattade - och grät.
Och planerade musiken till Ingmars begravning som han ville att mina barn och barnbarn skulle stå för.
Vilken tur att Hampus var bestämd på att de skulle komma just den dagen!
På söndagen, 1 oktober, kom min dotter och dotterdotter Maja på besök.
Plus söner och syskon.
För Maja var det väldigt viktigt att träffa Ingmar.
På måndagen 2 oktober var äldste sonen med sambo, mellansonen och jag  där och senare på kvällen även yngste sonen..
På tisdagen den 3 oktober var Ingmars mellanson och jag hos Ingmar hela dagen.
Vi var ute och gick i det fina vädret (Ingmar i rullstol) och hundarna var med.
Vi var nere i cafeterian och åt räksmörgås även om Ingmar tyckte att räkorna var torra.
Fram emot kvällen tyckte Ingmar att vi skulle åka hem för han var trött..
Jag hade lovat att komma tidigt morgonen därpå för att hjälpa honom att duscha.
Men senare på kvällen somnade Ingmar in.
Nu har vi tagit avsked av maken vid en välbesökt begravningsgudtjänst med fin sång och musik av mina barn och barnbarn.
Prästen höll ett fint griftetal.
Dessutom sjöng Björn Afzelius (på cd) Två ljus som Ingmar hade talat om för mellansonen att han också ville ha på sin begravning.
Begravningen avslutades med orgelmusik av kantorn som spelade Peter Lundblads
Ta mig till havet.
Och dit vill Ingmar!
Många hade hörsammat Ingmars önskan att skänka ett bidrag till Sjöräddningen.
Han tyckte inte vi skulle "kasta ut pengar på blommor som bara slängdes efteråt".
Men det fanns ändå vackra blommor på och runt kistan.
Mina barn, barnbarn, barnbarnsbarn och syskon, svåger och x-make följde med mig hem och vi åt kantarellsoppa.
Ingmar hade plockat kantarellerna.
Nu har det alltså gått en månad med sorg, saknad, tystnad och tomhet här hemma.
Ibland när jag har varit ute med hundarna så tänker jag att jag måste berätta för Ingmar vad jag sett och hört.
Men det gå ju inte.
Nu väntar urnsättning ute till havs.
Livet går vidare och som tur är finns alla nära och kära här för mig.
Mina vänner är ovärderliga!
Och vad de har gjort för mig och vad de gör för mig får ni veta senare.
TUSEN TACK ALLA SOM PÅ OLIKA SÄTT HAR HEDRAT INGMAR VID HANS BORGÅNG!
OCH NU TÄNDER JAG ETT LJUS FÖR HONOM I TRÄDGÅRDEN.
SEDAN TÄNDER VI ETT LJUS I ALLHELGONAHELGEN FÖR ALLA SOM INTE FINNS MED OSS LÄNGRE!
 
#1 - - Anonym:

Tänker så på dej. Ha det jätte bra. Kram. 😘

Svar: Stort tack! 😍
Margareta

#2 - - Ann-Marie:

Så fin sammanfattning av Ingmars sista tid. Den innehåller så mycket omtanke och kärlek mitt i allt det svåra. Tack för att du delar detta. Jag tänker ofta på dig, din värme och den stora förlust du går igenom.
Varm kram från mig

Svar: Kram Ann/Marie!
Margareta

#3 - - Katarina och Jan Ove:

Vilken fin berättelse Margareta. Förstår att det är tomt och tyst, han var en stor personlighet Ingmar. Jag är så glad att jag fick träffa honom en sista gång i Augusti. Det var en härlig fika, även om jag också blev ledsen när jag såg hur ont han hade... Cancer är en jäkla skitsjukdom.
Många många kramar från oss fyra i Malaga!

Svar: Tack Katarina och Jan Ove! Jag ser fran emot att träffa er i vår! Kram! ❤️
Margareta

#4 - - Bruno Österberg :

En levande berättelse om hur ditt liv och hur det har ändrats. Myckert vackert och intressant som också visar era stora svårigheter under sjukdomstiden.

#5 - - Ingalill Bergsten :

Tack att jag fått följa er det sista året! Du skriver så fint om vardagarna och det oerhörda som händer. Nu börjar en ny fas för dej i livet, och jag önskar dej allt, allt gott! ( fortsätt att skriva! Det är alltid så intressant att läsa, och du tar så underbart fina foton)

Svar: Tack Ingalill!
Margareta