INGEN STÖRRE ORDNING PÅ MIG- PERROPROMENADER STORA OCH SMÅ
Vid förra blogginlägget lovade jag att fortsätta och berätta om sommarens och höstens möten med hundar och hundägare.
Inte sjutton har jag fått ändan ur vagnen och gjort det!
Allt i mitt huvud har kretsat runt en bouppteckning med mycket konstigheter.
Med mycket sorg blandat med ilska och frustration.
Nu hoppas jag att jag snart kan gå vidare med mitt liv hur det nu ska se ut.
Huset är stort, trädgården är stor och släkten finns på avstånd.
Och jag är inte ung precis.
Men innan jag kan börja tänka framåt så vill jag blicka tillbaka på sommaren och hösten 2017.
Sommaren innan jag blev ensam och hösten när jag blivit ensam.
Men inte helt ensam eftersom jag har släkt och vänner.
Alla guld värda!
Dagen efter klippkursen med Susanne träffade jag andra perroägare.
Mina underbara vänner från Coín,Spanien/Hörvik och Bränteknuva.
Alltså Jan-Ove, Katarina, Peter och Ann-Christine.
Det blev en miniperropromenad!
Vi promenerade vid Listershuvud.
Ser ni inga hundar?
Jag sa´ ju att det var en minipromenad, haha.
Vi tog bra med kopplen.
Men hundarna var såklart med!
Det här kallas bakdelskontroll.
Den enda som inte gillade träffen var Tazzo.
Men vi andra hade det väldigt trevligt.
Katarina och Jan-Olve bjöd på go´fika!
Men Balder och Ginnis!
Ner med er så vi kan fika!
Vi åkte också hem till Katarina och Jan-Ove i Hörvik så att hundarna kunde bada i havet.
Ginnis har i vanlig ordning snott "pinnen" eller vad det nu är för Tazzo.
I september blev det en Perropromend i det större formatet.
Camilla och Joachim hade valt plats åt oss och vi gick vid Järnavik i Ronneby kommun.
En underbar plats.
Tyvärr finns inte Camillas och Joachims old Boy, Baco mer.
Han somnasde i precis före jul.
Men i dagarna har de fått hem ett litet charmtroll vid namn Xavi.
Ska bli spännande att få träff honom så småningom!
Det blev en underbar dag på vandring i Järnavik.
Strålande solsken och trevligt sällskap.
Det kunde inte vara bättre.
Bilderna som jag är med på har jag snott av någon men jag minns inte av vem.
Några av de bilderna är tagna med min kamera.
Vilken septemberdag!
Camilla hade bakat bullar som hon bjöd på.
Jättegoda!
Ginnis höll sig i vanlig ordning framme.
Den Perropromenaden blev en njutning från börja till slut.
Tazzo hade fått stanna hemma.
När jag kom hem tog jag bara honom på en långrunda på Boön där han också kunde simma.
Lite ensamtid gör gott.
Den sista Perropromenaden under 2017 blev inte en höjdare!
Nu menar jag bara vad vädret beträffade!
NOVEMBERVÄDER!
SKITVÄDER!
Jag var på väg att ställa in.
Det regnade och blåste och var allmänt otrevligt.
Men några av oss tog oss ändå till Långasjönas.
Och såklart hade vi trevligt!
Som alltid.
Texas och Charlie
med Mollie och Donna
Mollie
Texas
Dante visade sig på styva linan.
Och Mollie ville visa att hon också kunde.
Dante fick inte vara med på den fria leken.
Han gillde tjejerna alldeles för mycket.
Alltså de fyrbenta.
Linda trotsade regnet och stod kvar när vi skulle fika.
Vi andra valde att krypa in under vindskyddet.
Min bror Stefan och Kenth satte sig under tak.
Vad de pratade om vet jag inte.
Men Ginnis ville vara med på ett hörn.
Jag antar att det var godistiggeri.
Fast Ginnis gillar inte vatten uppifrån så det var klart att han sökte sig under tak.
Med och utan hundar.
Massor av fina bilder Margareta!!!
Men oj vad det såg kallt och blött ut på sista promenaden - Brrrrrrr!!!