LE OCH VAR GLAD TY DET KUNDE VARA VÄRRE
DET VAR DET JAG SKULLE GÖRA TILLS JAG KUNDE KOMMA TILL TANDLÄKAREN IGEN.
MEN INTE SJUTTON LYCKADES JAG MED DET.
Alla vet vid det här laget att jag är glömsk.
MEN!
BÄTTRE TANDLÖS ÄN RÅDLÖS!
OCH DET KUNDE VARIT VÄRRE.
Som till exempel att glömma namn!
Nu är det så att det är värre att glömma namnen på människor och hundar jag möter.
SOM I SÖNDAGS
Det var "Träning med gänget" med en massa hundar och människor.
Det var väldigt trevligt!
Det var väldigt trevligt!DÅ GÅR DET INTE ATT VARA SUR!
Det var därför jag glömde att jag inte skulle le.
De flesta som var med har jag träffat tidigare.
Och kommer ihåg namnen på!
Till exempel är detta Helena och Hercules.
Och Anette, Zicco och Moa
Elisabeth som fixar ALLT!
Tysons matte Helena och husse
Helene och Karin
Men en del träffade jag för första gången.
Och har glömt namnen på.
Fast jag kommer ihåg att denna skönheter Chica.
Men jag var mest BÅDE tandlös OCH rådlös.
Ja, tandlös var jag förstås hela tiden.
Nu är jag bara rådlös.
Tanden finns på plats igen.
Jag kommer i alla fall ihåg att vi gick stadspromenad i Karlskorna.
Karlskrona är ett av de 14 ställen i Sverige som nu finns
på UNESCOs världsarvslista.
Vi startade på Saltö och fortsatte över till Trossö och Björkholmen.
När vi kommit över Saltöbron stannade vi för att träna passeringar.
Jag kan tala om att det var bitande kallt!
Jag kan tala om att det var bitande kallt!
Minusgrader och en nordvind som hette Duga!
Namnet på vinden kan jag såklart.
Maria och Scott
Helene och Essie
Vi bytte platser hela tiden men Ingemar och Bruno höll sig på lite avstånd.
Vi bytte platser hela tiden men Ingemar och Bruno höll sig på lite avstånd.
På Björkholmen finns mycket bevarat från det gamla Karlskrona.
På Björkholmen bodde förr i tiden varvsarbetarna då Karlskronavarvet ligger precis intill.
De bodde då i små, låga trästugor av vilka några finns bevarade sedan 1700-talet.
En bidragande orsak till att stadsdelen är så välbevarad är att husen byggdes av ek (som kunde "lånas" från Varvet). Många av de bosatta var timmermän vid Varvet.
Vi promenerad in på Björkholmens smala gränder och upp och ner för branta trappor.
Överallt fanns det möjligheter att träna sin hund.
MEST PASSERINGSÖVNINGAR!
Gränderna var som gjorda för att träna passeringar med och utan hinder.
Vi fick också en åskådare.
En hund stod i ett fönster och tittade på oss hela tiden.
Klicka!
Det är inte lätt att föra två hundar samtidigt.
Men Lena fixade både Macy och Agnes galant.
Tror jag......
Bruno och husse kom lite på avstånd.
Så mer passeringsövning på en parkeringsplats.
"Herr Gårman herr Gårman på vita strecken får man...."
Och såklart passade vi på att träna "sitt", "ligg". Ja, ni vet.
Och såklart passade vi på att träna "sitt", "ligg". Ja, ni vet.
Här är två syskon!
Nu menar jag inte att Eva och Bosse är syskon utan Geisha och Diesel.
Får jag godis matte när jag är duktig, undrar Chica.
Birka och Ginnis ligger kvar så fint.
Jag tror i alla fall att det är Birka.
Se´n tycker jag Ginnis är jätteduktig som ligger kvar trots uppvaktning av Birka eller vem det nu är.
Det måste det vara eftersom det är Madde som håller i kopplet.
Det är inte lätt att hålla ordning på alla tollare som är med i gruppen.
Sju stycken.
Sju stycken.
Och Ginnis är oftast den enda perron.
Om inte Maggan är med tillsammans med Avve.
Ni vet!
Bästisen!
I söndags var det bara Ginnis dock.
Men det var några andra hundar av olika ras.
Som taxen Hercules som klättrar i trapporna vid det nya hotellet i Karlskrona.
Basset Agnes och Macy med Lena
Labben Malte och Karin
Labben Malte och Karin
Och så lite tollare.
Hotellet ligger vid havet nära fisketorget.
Med fiskargumman som förlorar sin fisk med jämna mellanrum.
Men Ginnis rör inte fisken.
Men Ginnis rör inte fisken.
Vidare på promenade i strålande solsken och isande vind som blåste genom märg och ben.
Passeringsövningar med hinder!
Se´n blev det fikadags.
Här är lite bilder på hundar.
Vilka dom är?
Ja, jag kan tala om att jag inte kan hålla ordning på alla tollare.
Det är Tyson, Maya, Diesel, Birka, Nellie, Geisha och Scott.
Och så Hercules (tax), Macy och Agnes (basset) , Malte (labrador), Bruno (blandras och stor och vacker) Chica (berner sennen tror jag), Essie (schäfer) och lilla Zicco (dansk-svens gårdshund).
Och så var det en perro (de agua esapnol) som heter Ginnis.
Vidare för träning i Amiralitetsparken.
Elisabeth vet vad hundarna behöver mest.
Vidare för träning i Amiralitetsparken.
Elisabeth vet vad hundarna behöver mest.
PASSERINGSÖVNINGAR!
Tänk att det fungerar så bra att möta och passera en massa hundar när vi går så här många!
Sedan när man kommer hem och möter EN hund så bär sig Ginnis åt som ett monster.
Inte alltid men då och då.
MÄRKLIGT!
Men i Amiralitetsparken skötte sig ALLA hundarna jättefint.
Det sista bilderna som jag tog var när vi hälsade på Rosenbom.
Rosenbom är en träfigur som står framför Amiralitetskyrkan åtminstone sedan slutet av 1700-talet.
1956 ersattes den av en kopia gjord av "Hästö-Kalle", men originalet finns att beskåda inne i kyrkan.
Rosenbom är en fattigbössa och den som lyfter på hatten kan skänka en slant.
På plakatet sdom Rosenbom håller står det:
Ödmjukt jag Er ber
Fast rösten är nog matt
Kom lägg en penning ner
Men lyften uppå min hatt.
Säll är den som låter sig
Wårda om de fattige
Det sista stycket är hämtat från Bibeln, Psaltaren 41:2.
Gubben Rosenbom har funnits på riktigt och hette Mats Hindiksson Rosenbom.
Han var en av de första som bosatte sig i den nya staden Karlskrona. Han bodde på Björkholmen 5 (nuvarande Chapmansgatan 7).
Det finns en historia om hur fattigbössan kom till.
Någon sanning i den finns nog, men historien har säkert bättrats på med åren. Nyårsafton 1717 sägs Rosenbom ha varit ute och tiggt allmosor hos stadens borgare.
På många ställen fick han en sup och han blev allt mer berusad. När han kom till kapten Lagerbielke tappade han sin hatt när han skulle buga sig och tacka. Det tyckte Lagerbielke var lustigt och sade: "Vill man ha tack av Rosenbom får man allt själv lyfta på hans hatt".
Nuförtiden drar Rosenbom in ungefär 50-60 000 om året (2010).
Kyrkan tar hand om pengarna och ger till behövande. Handlar det om utländsk valuta ser man till att behövande i andra länder får del av pengarna.
Vi lade väl inte en massa pengar i Rosenboms bössa utan lät våra hundar hälsa på honom.
Hundarna visade inte något överdrivet intresse på denna träfarbror.
Maya tyckte inte alls att han var läskig.
Malte hoppades på att Rosenbom hade godis i handen men fick tji.
Och vad gör Rosenbom här då?
Och vad gör Rosenbom här då?
Tror han att det går att snyta guldpengar ur näsan?
Ginnis var totalt ointresserad av Rosenbom.
Ville hellre kolla om han fick godis av mig.
Eller kolla vad som luktade så gott på marken.
MÄRKLIG HUND JAG HAR!
DAGEN INNAN SKÄLLDE GINNIS LÄNGE OCH VÄL PÅ EN ORMBUNKSKVIST SOM LÅG PÅ MARKEN.
Eller rättare sagt en kvist Stensöta.
Den fladdrade lite i blåsten nämligen.
Och så bara en uppmaning till alla som tappar namn som jag eller glömmer bort att hålla igen munnen.
Hur som helst var det en härlig och trevlig runda i Karlskorna tillsammans med "Gänget"!
Tack alla för en trevlig söndag!
Och så bara en uppmaning till alla som tappar namn som jag eller glömmer bort att hålla igen munnen.
Lättare sagt än gjort för en gammal tant!
Vilket härligt gäng hundar och ägare. Jag tycker då rakt inte att tandlösheten var nåt att gapa om. Det syntes ju knappt. Ginnis är en duktig och fin hund som verkar veta exakt vad man ska skälla på. Sådana där stensöta kan gå till attack har jag hört. Nu räddade Ginnis dig från detta. En riktig hjälte :-)
Du skrev på min blogg att Ginnis skäller på mycket i mörkret. Det gör Bozze också. Han ser massor av saker jag tydligen inte ser men om man ska lita på honom ska man hålla sig inne efter mörkrets inbrott.
Tack för härlig blogg. Jag är inte lika duktig på att kommentera som inlägg som du är. Fy på mig!!!!