APPORTERING - DJÄVULENS PÅFUND - TAZZOS AKTIVITETSKURS

Nu är det inte jag som tycker att apportering är Djävulens påfund.
Det är Tazzo som inte fattar vad det är för vits att springa efter föremål som hans matte kastar ut.
Dom kan väl matte hämta själv, tycker Tazzo.
 Märkligt att två perros kan vara så olika.
Ginnis, som inte var med på kursen, han älskar apportering så till den milda grad att ogärna släpper ifrån sig apporten när han glatt kommer tillbaka till mig.
Som tur är har han lärt sig att när man kastar en apportbock så gäller det att släppa på kommando.
Men allt annat håller han för sig själv.
När det gäller Tazzo så tycker han alltså inte det är nödvändigt att ta något i munnen vid apportering.
Inte heller tycker han det är nödvändigt att springa tillbaka till matte.
Med apportbocken kan han möjligtvis lägga sig ner och gnaga på.
Som vanligt var det Elisabeth som var kursledare och hon lät oss träna på olika sätt.
Och dessutom inte bara apportering. 
Dotter Malin var med som bisitter denna dag.
Tony vänder ryggen till och Wiz kollar om det kommer några flera på vägen. 
Vi var inte så många vid detta kurstillfälle men Lotta och Buddy och Katharina med Josie (blev det rätt Katharina?) 
Ulla och Zorro 
Och så då Tazzo och jag.
Vi skulle börja med och försöka låta hunden ta apporten i munnen.
Ni ser ju vart apportbocken tog vägen.
Samma väg tog leksak och pinne. 
Bättre då att träna ligg. 
Och ligg kvar.
Tony och Wiz är jätteduktiga.
De andra ocks såklart.
Och så sitt.
Sitt kvar.
Även Tazzo är duktig på dessa lydnadsmoment. 
 Katharina och Josie 
Zorro var också duktig men när han hade suttit alldeles för länge i hans tycke så ville han till matte.
Han skällde ut henne lite för att hon hade gått iväg. Hmmmm!
Då fick Tazzo spelet.
Han stack iväg för att sätta Zorro på plats.
Och man kan väl inte säga att han gjorde det på något vänligt sätt. 
Dags för fikapaus.
Den är viktig! 
 Efter fikat tränade vi lite ställande, ställande under gång och annat smått och gott.
Eller gjorde vi det före fikat.
Jag minns inte riktigt.
Men tränade gjorde vi i alla fall.
Och så mer apportering.
Kasta apportbocken nu. 
Och Wiz kommer fint tillbaka.
Husse går ut och LÄGGER apportbocken.
Inga problem.
Duktig gosse!
Wiz alltså.
Josies tur. 
Såklart!
Hon kunde jättefint! 
 Gång på gång.
En gång till?
Nej nu kör vi inkallning med störning i stället. 
 Ni ser väl vilka som var störningar?
Ulla och Zorro sätter igång med apporteringen.
 Inga problem.
 Det här var kul tyckte Zorro. 
Och så var det Buddys tur.
Visst är collien Buddy och Shetland Sheepdoggen Zorro lika.
Förutom på storleken.
Buddy har fin kontakt med Lotta.
 Buddy apporterar mattes vante.
 Visst var jag duktig matte?
 Godis!!!
 
Sitt kvar med matte lägger ut apporten, alltså vanten.
Snabbt ut och hämtade den.
Och så kasta.
 Men Buddy!
Du måste springa ut och hämta apporten innan du får godis! 
OK!
Då får jag väl göra det. 
Full rulle!
Inkallning med störning fick alla hundara göra.
Alla, inklusive Tazzo, klarade det jättefint. 
Så var det då Tazzos tur att försöka apportera.
Igen!
 Nu gällde det att hitta en bra apport.
Och så en lina så att det gick att hala in honom så han lärde sig att apport betyder hämta och lämna tillbaka.
Jag hade väl inte så stora förväntningar på att det skulle gå bättre nu.
Men!
Man ska aldrig sluta förvåna sig!
Prova med en pinne som apport.
Lekte lite med den först.
Och så iväg med pinnen.
Tazzo sitter fin kvar vid min sida och springer först på kommando.
Har inte kastat längre än i kopplets längd.
TAR apporten!
Bara en så´n sak!
Och medan jag "halar" in honom till mig så håller han den kvar i munnen.
Första gångerna släppte han apporten framförmina fötter.
Men jag var så himla glad att han hade haft kvar pinnen i munnen ända fram till mig.
Och till slut så behöll han apporten, alltså pinnen tills jag sade"loss".
Nu gäller det bara att träna vidare så att Tazzo tycker detta är kul.
Alltså istället för Djävulens påfund. 
"Men matte!
Det gäller bara att du hittar något som är värt besväret att apportera!" 
 
#1 - - Katarina:

Såklart inte allt är värt besväret! Han har ju helt rätt gossen, en gammal tråkig apportbock är ju dötrist! Mycket roligare med pinnar! Lycka till!!! OCH Kram!