BESÖK I SKAFFERIET I VISBY CENTRUM MED EN SIGNALKÄNSLIG PERRO
DET ÄR MYCKET NU!
Jag har hunnit vara på rasklubbsträff i Gränna efter att jag kom hem från Gotland.
Men en sak i taget.
Ni får vänta ett tag till med nya bilder från Gränna.
Jag lovade att ni skulle få veta vad vi gjorde i skafferiet.
Och dessutom vem som skällde ut vad inne i Visby.
Jag misstänker att ni redan nu har förstått vem som skällde.
GINNIS SÅKLART!
OCH DET VAR INTE MÅTTLIGT HELLER!
Tur att han inte är en utställningshund.
Han är ju så liten.
Men han tror nog att han är jättestor eller vill i alla fall låtsas.
Jag har nyligen läst vad Susanne har skrivit om hur en perro är.
"Perron är också signalkänslig, lättlärd och följsam. Att vara signalkänslig gör att den lätt reagerar på det som är obekant"
Här kommer vi och går inne i Visby i godan ro.
Ett par för att shoppa och vi andra bara för att njuta av miljön och det fina vädret.
Såg ni på den sista bilden?
Där dök det upp något alldeles obekant för Ginnis.
Det måste man skälla ut riktigt ordentligt.
Nu menar jag såklart inte att Ginnis skällde ut Susanne.
Men skyltdockan på trappan!
Den var läskig.
Dessutom en fladdrande vimpel alldeles ovanför.
De andra hundarna struntade dock i denna docka.
Jag vet inte ens om de såg den.
De kollade bara varför Ginnis bar sig åt som en vettvilling.
Igor och Smilla var helcoola.
Här märktes då inga utställningsnerver alls.
Shandi, Bella och Freja är ju nästan gotlänningar så de är såklart vana vid miljön, precis som Karin.
Se ni så stukad Ginnis ser ut!
Och det var inte över ännu.
Här kommer nästa mystiska hylla.
Såhär brukar inte lammen se ut som kommit till oss nästan hela sommaren.
Dom brukar röra på sig.
LAMMLIK!
INTE KONSTIGT ATT MAN REAGERAR..........
Jag tänker på den enkäten som jag fick i Gränna där jag skulle fylla i en massa om just min perro.
Där var många frågor om aggressivitet och skällande och morrande.
Men inga frågor om just signalkänslighet.
Ginnis är INTE aggressiv men skäller och ibland morrar när det dyker upp nya döda ting.
Eller när det kör in främmande bilar på gårdsplan.
Han är aldrig osäker i möten med obekanta människor.
När människorna kommer fram till honom så blir han hellycklig.
Han älskar ju alla!
Inte kan det vara aggressivitet.
Möjligen mot ett par av grannhundarna.
När kopplet är på.
Lite fel formuleringar i enkäten alltså enligt min mening.
Eller sakas det formulering som passar på den vaktinstinkt som finns hos många perrosar.
Nog om enkäten.
Ginnis lugnade sig snart och vi njöt av all uppmärksamhet vi fick när vi kom med alla våra fina hundar.
Susanne tog kortet på Ing-Marie, mig och Karin.
Och så alla hundarna förstås: Igor, Smilla, Ginnis, Freja, Bella och Shandi.
Helene var i affärer och gjorde av med pengar och tog Cocos med sig.
Folk tittade på oss, stannade och frågade vad det var för ras, om vi var med på utställningen (det var mycket hundar i sta´n), om de var släkt med lagotton osv.
Kul med all uppmärksamhet för denna fina hundras.
Så gick vi då till Skafferiet!
VILKET STÄLLE!
OCH DETTA VAR KARINS BARNDOMSHEM!
Nu är det förstås inte så att Karin har bott i att café.
Men innan hennes föräldrar sålde så bodde hon i det som är café.
Andra delar av byggnad bestod i ett bageri som föräldrarna bedrev.
Café-byggnaden med långsidan mot Adelsgatan är den ursprungliga byggnaden från 1700 talet.
Gårdshuset är från början byggt som tvättstuga 1914 men byggts om till garage och är numera en bostad. I början på 1900 talet byggdes det till 2 lägre byggnader som renoverades och byggdes om 1937 till ett bageri.
Ovan på bageriet byggdes 1960 ett vindsrum sedermera byggdes om till bostad.
Fram till 1992 hade huvudbyggnaden varit
ett bostadshus
men inreddes därefter till en cafélokal
som det fortfarande är.
Det var helt underbart att höra Karin berätta när vi satt i den fantastiska trädgården som hörde till.
Och vilka goda pajer, salladstallrikar och allt annat ätbart som fanns.
För att inte tala om deras mastodontstora, kärleksmums (sådan som man inte ska äta), saffranspannkaka
eller deras hemmagjorda glass.
MUMS!
Ni måste besöka Skafferiet om ni kommer till Visby!
Det var lika dant där att alla blev intresserade av våra hundar.
Många trevliga samtal alltså.
Eftersom Freja, Bella och Shandi skulle ställa ut i "stora ringen" (den med vinnarna i alla hundraser m.m.) gav vi oss tillbaka till utställningen.
Ginnis låg utanför utställningsringen.
Lugnt och stilla utan att reagera på allt ståhej mitt framför näsan på honom.
Och ståhej är det tycker jag.
Och ståhej är det tycker jag.
Vågar knappast säga det.
Ibland undrade jag om det var klädseln på människorna eller hundarnas utseende som vann.
Här bästa uppfödare-klassen.
Inte sjutton kommer jag ihåg vilka som vann.
Kolla bara.
Det gick inte så bra för "våra" hundar på lördagen.
Däremot på söndagen då jag inte var med inne vid utställningen blev Shandi 5:a i stora ringen efter att återigen blivit bäst i rasen.
Inte dåligt pinkat bland så många olika hundraser.
Massor med priser efter lördagen skulle naturligtvis firas.
Jag blev väldigt glad när Cocos så småningom lade sig tätt intill min rygg med huvudet över mina ben.
Värst vad du blänger Karin!
Men Freja vann ju.
På söndagen stannade jag hemma med Ginnis och Cocos.
På söndagen stannade jag hemma med Ginnis och Cocos.
Cocos är väldigt mattekär och ville först inte alls vara hemma med mig.
Det är annat med Ginnis. Bara han får en klapp av någon så överger han mig med glädje.
Det är annat med Ginnis. Bara han får en klapp av någon så överger han mig med glädje.
Jag blev väldigt glad när Cocos så småningom lade sig tätt intill min rygg med huvudet över mina ben.
Jag låg och läste och Ginnis låg vid mina fötter.
MYS!
Vad skrattar ni åt?
När Helene, Karin kom tillbaka blev strandpromenad igen.
Vi gick med Freja, Bella Cocos och Ginnis.
Ginnis hittade pinnar och Bella snodde varenda en för honom.
Men Ginnis vann!
Och kunde ägna sig åt lek med Cocos.
Jag plockade stenar.
Och Freja jagade fåglar som satt på stenar i vattnet.
Sista dagen före hemfärd var det bara Susanne, Karin och jag kvar med våra hundar.
Och Freja jagade fåglar som satt på stenar i vattnet.
Sista dagen före hemfärd var det bara Susanne, Karin och jag kvar med våra hundar.
Ginnis gillar sin uppfödare skarpt.
Särskilt när han slipper att klippas.
Susanne var tvungen att sköta lite jobb via mobilen.
Susanne var tvungen att sköta lite jobb via mobilen.
Ginnis tyckte att hon skulle ägna sig åt honom i stället.
Bella var rädd att vi skulle åka ifrån henne.
Bäst att placera sig i bilen.
Freja och Shandi ville hellre leka.
Freja och Shandi ville hellre leka.
Vad skrattar ni åt?
Var det städningen som var så kul?
Fan tro´t!
En sista promenad i fantastiska Ireviken.
Freja fick långlina på sig så hon inte stack iväg efter fåglarna.
Om det är någon som vet vad de röda bären är för något (alltså inte lingon) så får ni gärna skriva en kommentar.
Ginnis fick springa fritt och var lycklig.
Och innan båtarna gick tillbaka till fastlandet hann vi med ännu ett besök på Skafferiet!
Jag drömmer fortfarande om deras glass!
Och innan båtarna gick tillbaka till fastlandet hann vi med ännu ett besök på Skafferiet!
Jag drömmer fortfarande om deras glass!
OCH JAG LÄNGTAR TILLBAKA TILL GOTLAND OCH KARIN OCH SUSANNES UNDERBARA STÄLLE.
TACK ÄNNU EN GÅNG!
A great hug from me and a kiss from Ginnis.
Så ni inte undrar.....
Tro att det är tranbär, de liknar ju lingon. Fast de växer kanske inte på Gotland :)