LITE AV VARJE ELLER VI TAR TÄVLINGSLYDNADEN FÖRST

 
Lite nytta och lite nöje!
Lite hundträning och lite umgänge med nära och kära.
Det är livet på en pinne.
Eftersom det har varit ganska mycket umgänge och dessutom sjukdom så har jag varit dålig på att skriva inlägg.
Sjukdomen är inget allvarligt men nog så märkbar.
Fortfarande har jag varken ork eller röst.
Inte mycket att orda om.
Umgänget kan ni få veta mer om senare.
Det är mycket trevligare!
Oavsett om det är möten med släkt, vänner eller kursdeltagare av olika slag.
Med tanke på umgänge med kursdeltagare! 
Jag har ju glömt att berätta om vårt första träningstillfälle i förberedelse för tävlingslydnad.
Precis som i brukslydnaden är vi bara fyra ekipage som tränar.
Lyxit och väldigt bra!
Och kan ni fatta!
Två av dem är perros!
Alldeles speciellt!
Basse!
Han väntar på inkallning.
Med Annelie såklart!
Vad har du i fickan?
Inte en jättebanan väl?
De är duktiga på tävlingslydnad.
De har nog tjyvtränat.
Ja, ja!
Även solen kan ha sina fläckar.
Det är mycket som är intressant på appellplanen.
Särskilt denna träningskväll.
Ett myller av hundar överallt.
 Platsen fungerar fint.
Det finns en annan krullis med på kursen.
En pumi.
Man kan inte låta bli att charmas av detta lilla yrväder!
Eva med sin lilla hjälte har vi träffat på kurs tidigare.
Bra jobbat!
Uppmärksam liten gosse!
Uppmärksam på allt och alla.
Han undrar vad jag håller på med.
Det kallas störningsträning, haha.
"Fot" = bliv vid min sida.
Huvudet eller bålen vid förarens vänstra ben.
Nog har han fattat den lilla gossen?
Redo för inkallning.
Hör du matte!
Nu är jag allt värd massor med godis!
Så det så!
Dags för den enda tiken att presentera sig.
Hon är ingen krulltott men en väldigt pigg och glad tös.
Ja, ja Lise-Lott!
Du är också pigg och glad.
Vi som går både brukslydnad och förberedelse för tävlingslydnad ihop.
Visst!
Jag tro dom kan det!
Jag tro dom kan det!
Vad sk vi göra nu matte?
Men det hjälper inte bara med klappberöm.
Jag vill ha godis!
För du ser väl hur rakt och fint jag sitter?
Eller?
Nä!
Nu är jag trött på det här!
Du jobbade jättefint Bella.
Helt säkert!
Sist men inte minst så var det Tazzos och min tur.
Annelie var snäll och tog några bilder.
Men Tazzo!
Du har väl inte glömt att jag är med dig?
Ska man inte ha tvåhandsfattning?
Duger det bara i tennis?
För mig duger det bra i alla fall.
Och Carina har sagt att man ska gå naturligt!
Detta är naturligt för mig, haha.
Men jag får väl bli naturlig på något annat sätt.
Fan vet hur det ska gå till.
Men vad roligt!
Tazzo har äntligen upptäckt att jag finns vid hans sida.
Men sittandet är allt övrigt att önska.
För långt bort!
Alldeles för snett!
Det ska förresten inte vara snett alls.
Vi håller väl inte på med rallylydnad just nu Tazzo!
Men jag tränar i alla fall enhandsfattning.
Ser jag naturlig ut?
Inte det?
En hand!
Rätt hand!
Och Tazzo sitter riktigt snyggt.
Inte konstigt att jag ser så mallig ut.
Du är duktig du Tazzogossen.
Ibland!
Carina tror i alla fall att det ska kunna bli bättre.
Om vi tränar ordentligt!
I´m not so sure.
Vad "dom" nu menar med det?
Får väl friskna till först. 

I DIMMA DOLD HAN STOD I REGNET

Inte nog med att det var ordentligt med dimma!
Det regnade också!
När då undrar kanske någon vän av ordning.
Jo!
När Tazzo skulle lära sig Brukslydnad.
Eller snarare när han skulle lära sig tävlingslydnad också.
Lika dimmigt vilken kurs vi går på.
Men nu ska jag berätta om vår kurs i brukslydnad.
Första gången vi träffades fick vi en bok om reglerna för bruksprov.
Lite nya regler sedan vi gick kursen tidigare.
Vet inte om Tazzo har läst den ännu. 
Tveksamt!
I alla fall så var tränaren Göte Karlsson också ny för oss.
Gerda till vänster har vi träffat tidigare men Hanna som också är tränare var en ny bekantskap.
Lise-Lott och jag har gått många kurser ihop med våra olika hundar. 
 Ynglingen Robert har vi aldrig träffat tidigare.
Grattis Robert!
Du har ju precis fyllt 21 år.
Så roligt det ändå har varit att träna trots skitväder!
Korta sekvenser!
Belöning vid rätt tidpunkt.
Kontakt och timing är honörsord.
Och tänk er!
Två duktiga instruktörer till fyra hundekipage!
Vilken lyx!
Och så himla bra.
Och roligt!
Kunna titta på varandra för att lära tillsammans.
Så gott det nu gick att se något i dimman.
 Plats för viktiga samtal och råd men också för skoj och skratt.
Vi har startat med linförighet.
Eller rättare sagt kontakt i rätt position när vi går eller när vi stannar och sätter hunden. 
Vi har tränat snabba lägganden. 
Inkallning.
Platsen
Och senast också framförgående.
Och så träning och åter träning hemma förstås.
Fick rådet att lägga något riktigt gott på en target eller på en stol hemma vid framförgående så att nosen inte skulle åka i backen.
Ja, risken var ju inte att nosen skulle lossna och trilla av.
Bara att fokus var framåt. 
Jag har i alla fall en liten barnstol som jag använt när jag tränat Tazzo och det har fungerat alldeles utmärkt.
Att få fart på Tazzo vid inkallning är däremot inte så lätt.
Springa iväg med en pinne går mycket fortare.
Men faktiskt har det idag gått riktigt bra.
Inte för att jag tror att det kommer att göra det i morgon när det är kurs igen.
Men i alla fall!
Bäst om han får draghjälp av Ginnis.
Och i morgon får jag innerligt hoppas att det inte är dimma och regn! 
 

VISSA DAGAR ÄR HÄRLIGARE ÄN ANDRA

Så är det bara!
Dagar kan vara särskilt härliga beroende på många saker.
Det kan vara att man träffar barn, barnbarn, syskon eller vänner.
Och det kan vara lyckade hundträningar.
Och en massa andra saker.
Det har varit mycket sånt i mars månad men det ska jag berätta om senare.
Men igår!
Sista dagen i mars månad så var det väder!
Miljö!
Och fria hundar!
Det var extra härligt! 
Jag bestämde mig för att försöka ta mig runt Sternö.
Det har varit lite krixigt tidigare men nu var hela rundan utmärkt..
Alltså rundan var märkt med blåmarkerade stolpar.
Så särskilt utmärkt är inte rundan i övrigt om man tänker på var man ska sätta fötterna.
Stenbumlingar, trädrötter, hala berghällar, branta bergknallar, gegga och gjyttja.
Ja, ni fattar att det inte precis är som att gå på släta marken.
Hur kunde då dagen vara så härlig?
MILJÖN!
Helt underbar!
VÄDRET!
Lite soldis, vindstilla och riktigt varmt!
Dessutom var det inte en människa i närheten så länge som vi gick längst med havet.
Fria hundar alltså! 
Lyckliga hundar!
Och vilka vyer.
Lite soldis som sagt så det är kanske svårt att urskilja det glittrande havet.
 
Det gäller att ha tungan rätt i munnen när man ska klättra runt på alla stenar.
De fyrbenta har det mycket lättare, tror jag,
Det verkade så i alla fall.
Det är kanske bergsgetter jag har trots allt.
Här tog jag en bild på havet när det glittrade mellan träden.
Hahaha!
Det kunde ni inte anan.
Havet i all ära.
Ett skitigt vattenhål är bättre tycker hundarna.
Matte är väl inte riktigt överens med dom förstås.
Tur att vi kom fram till Altare hall så att hundarna kunde göra sig rena i havet i stället.
Eller i alla fall Tazzo.
Han hade bråttom ner vill jag lova.
Det sägs att det är 5 grader i vattnet.
Jag kände aldrig efter.
Med det gjorde Tazzo.
Blötdjur!
Titta en pinne!
Undrar om Tazzo hinner ta den innan Ginnis kommer?
Inte heller!
Aldrig!
Eller så släpper Tazzo pinnen direkt och överlämnar den till Ginnis.
Pinnkungen!
Ginnis vill att jag ska kasta pinnar för att han ska hoppa i vattnet.
Elaka matten gjorde inte det.
Då är det väl bara att titta på då.
Halvvägs på rundan stannade vi där vi, alltså hundarna, badade när vi hade perropromenad.
Alltså perropromenad i större skala än bara två.
Samma visa där!
Tazzo i plurret och Ginnis hämtar pinne. 
Ingen superbra film precis, haha 
Men en superbra eftermiddag.
Vi var ute i flera timmar och stannade och njöt.
Ja, jag stannade och njöt och hundarna sprang runt.
EN EXTRA HÄRLIG DAG! 
 

MALMÖUTSTÄLLNINGEN VAR VÄL OK

Ni kände väl igen benen?
 Att åka till hundutställning kan vara ganska trevligt men också väldigt kaosartat.
Nu måste jag varna känsliga bloggläsare!
Jag tog 160 bilder men merparten av bilderna var urursla!
Andra dåliga!
Några få skapliga.
Den nedan var urursel men visar på något sätt det kaos som jag upplever att det är på utställningar inomhus.
Resten av bilderna i inlägget är dåliga och några få skapliga.
Väldigt få skapliga.
MEN!
Det är trevligt på utställning för att man träffar så många trevliga människor och deras fina hundar.
Så jag visar bilderna i alla fall.
Helene och Roberto var där med Kanel.
(I bakgrunden syns också  Sofia.)
Det var länge sedan vi träffades.
Faktiskt mitt i natten förra gången haha.
Men här är en som kan slappna av trots att det inte är natt och trots allt kaos runt omkring.
Kanel!
 Anneli kom från Karlshamn med sin Dante. 
Kenth var där också.
Han skulle ställa Dante.  
Som ni redan har sett så var Susanne där, som tur var, eftersom hon hade lovat att ställa Tazzo.
Hon hade inga hundar med sig av naturliga skäl.
Maxine hade precis fått valpar och Shandie skulle föda vilken dag som helst.
Men det var många Aberlourshundar där ändå.
Förutom Kanel så var kullsystern Vimsa där
med matte Jonna.
 
Visst är Vimsa fin!
Det skulle visa sig under dagen.
 Två Aberlourshundar till var med denna lördag.
Buster med ägare Kerstin.
Den fjärde Aberlours kommer egentligen från Casa Ferryland.
Vänta så ska ni få se!
Först måste jag berätta att Sofia var där med Essie.
Sofia kollade noga att Tazzo hade rätt vaccination när vi skulle gå in.
Hon litade inte ett dugg på mig hahaha.
Du skulle bara veta Sofia!
 Så fick jag då äntligen träffa Annika och Felicia!
Så väldigt roligt! 
Det speciella med dessa härliga människor är damen här nedan.
Chanel!
Visst ser hon lite ut som Tazzo?
Detta är alltså Ferrylands Destination Aberlours.
Tazzos dotter!
Såå mysig!
Fast hon tyckte att Tazzo var alldeles för påträngande.
Felicia gillade nog Tazzo bättre än vad hennes Chanel gjorde.
 
Ni ser själva!
Chanel vill inte ens titta på Tazzo.
Roligt var också att två kullsyskon till Chanel ställdes ut i Norge samtidigt som vi ställde i Malmö.
Alltså två till av Tazzos och Jinxs finingar.
Där blev Dhalia BIR (till höger med Monica) och Bruno BIM (till vänster med Irene).
Nog om detta nu.
Dags att börja förbereda sig för själva utställningen.
Bra jobbat Felicia!
Så duktig du är!
Kanel kan sin sak.
 Åja!
Skapligt Tazzo.
Bara du får ordning på alla fyra benen.
 Du glömde det fjärde benen Tazzo.
Helene och Jonna först ut med syskonen som ställdes i valpklassen.
Sedan var det dags att börja ställa hanhundarna.
Dante ställdes av Kenth.
Du minns vad jag sa´ Kenth när vi träffades igår.
Inte världens bästa bilder på Dante.
Men han är jättefin och skötte sig riktigt bra nästan hela tiden. 
Kerstin får vara med igen med Buster. 
Vad Kis hund kallas vet jag inte men kennelnamnet är Solhems Blanc de Pacs.
Kallas han inte Pax - Pacs?
 
 Dags för Tazzogossen.
Ni ser!
Bilderna på Tazzo är lika dåliga som alla andra.
Kanske till och med sämre.
Han är i alla fall duktig när Susanne ställer honom.
Nu kallar jag Kis hund för Pacs och Tazzo kallar jag för Tazzo fast han heter Tabarro de Aronagua. 
Stå snyggt nu när domaren kommer! 
 Kerstin ser sammanbiten ut där hon står med Buster. 
Fast nu blev det glatt.
Inte vet jag vad som hände.
Jag som inte ens fattade att Tazzo blev bästa hane.
Och så då alla tikars tur.
Tyvärr har jag inte bilder på allt och alla som ni förstår.
Bilderna på Felicia med Chanel och Åsa med Mizu finns som det knappast går att se.
Ki med Brown Sugar Wavelet, Louise med Lamirada Amber Star Born, Tess och Sofia med Essie. 
Dags att kora bästa tik.
Louise med Tess blev bästa tik!
Så var det då BIR och BIM
Och som vanligt visste jag förts inte att Tazzo hade vunnit.
Inte förrän det var dags för fotografering.
Domaren hade många synpunkter på hur det skulle gå till.
Hon kommenderade ner mig på knä.
Och det är förstås inga problem.
Men det är när jag ska komma upp som det blir värre.
Dessutom tyckte domaren inte om att hundarna tittade på mig.
Hahaha!
De tyckte väl att det hade stått snyggt i ringen tillräckligt mycket. 
Bättre nu? 
 Tazzo fick i alla fall ett fint omdöme med Excellent och Ck och CACIB
Sedan var det bara att vänta för att ställa honom i stora ringen.
Men först i stora ringen ställdes valparna.
Och Jonna med Vimsa blev BIS!
Så väldigt roligt!
Susanne gjorde en krigsdans men Jonna och Vimsa visste hur man för sig i ringen.
Stort grattis!
För Tazzo blev det ingen utdelning i stora ringen.
Men han skötte sig i alla fall fint.
Här är de bilder som arrangörerna tog på Jonna och Vimsa. 
Och på Tazzo! 
Tusen tack Susanne för denna vovve och tusen tack för att du ställer honom!
 
 

UPPLETANDE - DET ÄR GREJER DET

Jag undrar hur du tolkade rubriken?
För mig har den nämligen flera innebörder.
Först och främst för att Ginnis tycker att uppletande är "grejer det".
Med andra ord tycker han det är väldigt roligt.
Dessutom är det ju så att uppletande innebär att man ska leta upp just grejer.
Alltså inte leta människor.
För Tazzos del är uppletande lite annorlunda.
Det är jätteroligt att leta upp grejer men sedan har han en egen version.
Grejerna ska kanske ätas upp.
Eller möjligen grävas ner på något lämpligt ställe.
Lämna tillbaka till matte är inte aktuellt i hans fall.
När det då blev dags för uppletande i Aktivitetskursen lät jag Ginnis delta.
Han behöver jobba lite han också.
Tazzo fick vänta i bilen.
Vi var sju hundägare som skulle träna med sina hundar.
De flesta hade inte tränat uppletande så väldigt mycket.
Först ut var Ingegärd med sin lilla söta pudeldam.
Vad vovven heter har jag inte lärt mig trots att vi träffats många gånger.
Tyvärr är jag helt värdelös på namn!
Men matte heter i alla fall just Ingegärd.
Tur att jag kommer ihåg det så jag slipper att skämmas.
Nosen är det inget fel på.
Nu gäller det att hon blir intresserad av att hämta föremål också.
Elisabeth lockar med leksak.
Dukti tös!
Värt lite belöning.
Och lek
Annelies tur med sin kromfohrländer.
En ny ras för mig.
En mycket mysig och trevlig hund.
Nu vännen ska du kollla vad matte vill att du ska göra.
Jag står bara här bakom för att fota.
Denna vovve var en duktig apportör!
Du glömmer väl inte ge mig godis matte?
Näst på tur var Anna med minstinge Joy.
Joy var ju inte minst bland hundarna denna dag.
En eurasier är ju inte så liten.
Men jämförst med storasyster Ella är hon i alla fall yngst.
Vad var det nu jag skulle göra?
Ser du nu Joy?
Men så duktig!
Belöning!
Gerda hade tränat uppletande med sin Balder tidigare tror jag.
I alla fall var han väldigt laddad.
Och duktig!
Alla hundar vet när de är värda belöning.
Nu kommer minstingen!
Kickis dvärgpinscher.
Liten men naggande god!
Taggad till tusen!
Du skulle komma tillbaka med leksaken ju.
Oj vad där doftade gott.
Där måste jag kissa precis som de andra hanhundarna har gjort tidigare.
Så det så!
Lise-Lott och Bella kunde jag inte fota under själva uppletandet eftersom jag var och hämtade Ginnis.
Här i alla fall lite "före" bilder.
Men Bella skötte sig bra.
Ni ser väl att hon är sugen att ge sig iväg och kolla efter grejer?
Det är grejer det!
Sist av alla var det Ginnis tur.
Nu tog jag inga bilder när han körde sitt uppletande.
Han fick fyra föremål eftersom han har gjort detta ett flertal gånger.
Tre av föremålen hittade han galant på direkten.
Förutom då att han inte ville släppa dom när han kom tillbaka till mig.
Blodpuddig blev lösningen.
Men det fjärde föremålet blev det värre med.
Han kom tillbaka tom till mig flera gånger så vi fick hjälpa honom lite på traven.
Efter kursen så gjorde jag ett nytt uppletande åt Ginnis med fem föremål.
Han hittade alla suveränt.
 
Och släppte dem direkt på mitt "loss".
 
Slut på uppletandet för detta kurstillfälle som naturligtvis Elisabeth var ansvarig för. 
Vi avslutade dagen med inkallning med störning.
Vanlig inkallning.
Springa igenom en grupp människor.
Och springa till matte som stod mitt i gruppen.
Ingegärd tränar sin hund med lina på.
Jag måste tala om att alla hundarna var duktiga.
Själva inkallningen syns inte på de flesta bilderna.
Men ändå.....
Sitt, Sitt kvar! 
Visst!
Som sagt var.
Visst går det att lämna hundarna.
Håll ett tag så matte kan gå iväg.
Och så full fart!
Och belöning.
En som har upptäckt fotografen.
Denna hemska tant med en liten svart låda.
Myspys!
Lyssna på matte nu Bella!
Godis!
Vid inkallningen bytte jag hund.
Ginnis är som en raket på inkallningen.
Tazzo rör sig i slow motion och behöver få upp farten.
Sitta kan ha skapligt.
Men det gäller att stanna kvar tills kommandot kommer.
Det tyckte Tazzo inte var nödvändigt just denna dag.
Det gör vi en annan dag.
Inte så himla noga hur man sitter heller.
Tydligen.....
Men han kan.
Om han vill.
Ok!
Ganska duktig!
Nu är vi igång med brukslydnad så jag hoppas det blir lite mer ordning då.
På mig alltså!
 

BILDKAVALKAD FRÅN PERROPROMENADEN 15 FEBRUARI 2017

 Bilder, bilder och massor med bilder!
Jag kan inte räkna dem alla!
Alla utan inbördes ordning.
Det kommer att ta tid att få fram alla bilderna om ni öppnar bloggen i mobilen så ta det lugnt!
Jag ska försöka presentera alla som var med efter hand.
Vi var 17 människor och 13 perros denna gråmulna lördag med en hel del snö.
Vi samlades på vår ladugårdsbacke precis som vi gjort flera gånger tidigare. 
Först kom Maggan med Isa (fast Isa har gömt sig) och Avve, Joakim med Baco och Annelie Kristell med Basse.
Den här bilden visar jag inte så mycket för tt Maggan kom med Isa som visar bit för bit av sig haha (hon hade huvudet med sig också!) och Avve. Jag ville bara visa hur maken hade preparetat sig inför alla hundmöten.
Förstår inte alls varför? 
Ja, ja Dante!
Klart man måste höras när man kommer!
Dante hade inte bara matte Anneli med sig utan också "mormor".
Alla mina hundar utom Tazzo har också haft en mormor. 
 Elisabeth kom med Alice. Sedan är det Lena Ehring med August. August blir klappad av Alice´s husse Kenth. Med ryggen mot kameran är nästa Lena med efternamnet Eriksson. Det ärDonna som gömmer sig. 
Här ser ni lite mer av Donna. 
 
Förutom Maggan med Avve och Isa (Men titta! Hela Isa är med!) så syns vår nyaste bekantskap.
Det är Siv Larsson med Bobby som bara är 4,5 månader. 
 
Annelie med Basse 
Anneli, Dante  och mormor
 
Lena Eh med August och Elisabeth och Kenth med Alice.
August blev väldigt förtjust i Alice.
Joakim med Baco
Mannen som vänder ryggen till är Ingemar som är husse till lilla Bobby.
Magnus och Tina med Milo
Alla lastade in sina ryggsäckar i makens bil eftersom han skulle köra direkt upp till grillplatsen.
Det vill säga det var inte riktigt alla.
Ann-Christine, Peter och Neo kom lite senare så Ingmar hann köra iväg.
Osis!
Men sedan travade vi iväg.
 Peter fick hålla i Tazzo när jag fotograferade.
Ginnis var väl den som var lös precis hela tiden.
Honom behöver man inte titta efter.
Han hittar alltid en människa som han kan försöka tigga godis av.
Avve kollar runt.
Tazzo myser med Peter. 
Om man kollar riktigt noga så ser man faktiskt att Ginnis är med på denna bild också. Hos Ann-Christine, tror jag.
Vi gick inte någon jättelång runda men många av hundarna var lösa och kunde springa fritt.
 
Ingmar hade kört i förväg med bilen.
Första och enda bilen som kört på den vägen som aldrig plogas utan bara är en liten skogsväg.
Jag hade aldrig vågat försöka köra i det väglaget.
Men det gick bra.
Väl framme vid grillplatsen tog Maggan hand om Tazzo lite medan jag fotograferade.
Joakim i bakgrunden.
Var Baco tagit vägen vet jag inte. 
Troligen iväg på bus. 
Dante med mormor
Medan alla började plocka fram det de ville grilla körde Maggan träning med Ginnis, Isa och Tazzo.
Avve var upptagen med annat.
Annelie hittade en stubbe att sitta på.
Undrar vad Basse ville.
Godis? 
Kenth och Elisabeth förbereder sig.
Alice är på vift. 
Mer träning.
Suddig bild men perrohopp är kul.
Tazzos tur.
Perter myser med Neo och August vill gärna vara med.  
Det här är ingen mössa eller så.
Det är en liten perrogosse på 4,5 månader.
Namnet är Bobby.
Han var med på promenad för första gången.
Vill ni se hur han ser ut?
Bättre här?
Eller kanske här.
Giv akt!
Magnus och Milo 
Joakim ser ganska nöjd ut där han sitter med sin Baco.
Men inte är väl detta din hund Lena?
Jag har en känsla av att det är Annelies Basse.
Men var är Donna?
Hon var tydligen fullt upptagen med att kolla in Alice.
Alices matte blev istället uppvaktad av en annan krullis.
Gissa vem!
Haha!
Stackaren!
Han får nog ingen mat hemma.
Nu funderar Ginnis istället på om Maggan är lite mer givmild. 
Eller det kanske är bättre att ställa sig in hos Bacos husse.
Men Alice får godsaker av husse Kenth. 
Milo och Magnus
Neo och Avve har känt varandra länge och leker alltid fint.
Men det går ju inte med kopplet på Ann-Christine! 
Neo
Men här vill en annan gammal vän tränga sig in i eventuell lek.
Inte vet jag vem han är.
Han tror att han är bäst i alla fall.
Annelie med Basse och Lena med Donna
Här är Siv som är ägare till minstingen Bobby
Inte vet jag vem som är ägare till denna herre.
Fixat grillen har han i alla fall gjort.
Ingemar, Siv och  Baco eller?
Längst fram är det August som står
Matte!
Ge Donna lite korv!
 Hela gänget! 
Haha Maggan!
Visst sitter du bra!
Isa är en knähund.
Neo, Peter och Ann-Christine
Dags att ta fram semlorna.
Bilden har jag snott från Ann-Christine för att ni ska se att jag också var med.
Semlorna blev inte så bra som de brukar men de var ätbara.
Jag tror ingen blev sjuk av dem. 
Tina tyckte att jag alltid klagar på mina bakverk.
Och jag lyckas alltid med att misslyckas så att säga.
Några ville i alla fall smaka. 
 
Annelie och Basse väntar på sin tur. 
Och titta!
Där är Avve också!
Han har hållit sig undan ganska mycket.
Maggan vågade smaka.
August undrar nog om matte ska ge honom en semla också.
Anneli och Dante.
Du glömmer väl inte August Lena Eh?
Lena Eh, Peter, Ann-Christine och Tina (Milos matte).
Elisabeth omgiven av massor med hundar som har flockats runt Alice.
Alice undrar om husse Kenth har något gott.
Alice och Donna struntar fullständigt i semlorna. 
 Isa och Alice gillade varandra. 
Det vill säga.
Isa var med intresserad av Alice än tvärt om.
Tror att det var dags för Alice att löpa för hon var väldigt intressant för många.
Men Donna var mer intresserad av mat och tigger lite av Tina.
Ja, ja!
Ni ser väl att Ginnis också håller sig framme.
Förstås! 
 Vilken tur Ginnis att Tina är givmild.
Det var nog semlan som gillades bättre av hundarna. 
 Dags att packa ihop. 
Så hemåt igen.
Rundan var 3,5 kilometer så den var inte så lång.
Ungefär lika lint till som från grillplatsen.
Filmer på hemfärden har ni kanske sett på facebook?
 
 Tillbaka på ladugårdsbacken och diskussion om när vi ska träffas igen.
Tina och Magnus får ordna en promenadslinga på vackra Tromtö i början av maj. 
Dagen efter var Ginnis, Tazzo och jag tillbaka vid grillplatsen för att se så vi hade lämnat den snygg och fin.
Det märktes inte att vi hade varit där!
Förutom då att snön var nertrampad.
Men Ginnis och Tazzo hade mycket att nosa på.
Hela vägen hem!  
 

JAVISST JA´! FÖRST VAR DET JU RALLYLYDNAD

Nu är det säkert många som tänkte sig att jag skulle lägga in korten från Perropromenaden.
Men ni får "hia" er lite!
För jag har ju glömt att berätta om Tazzos senaste träning i Aktivitetskursen.
Senaste gången var det rallylydnad.
Och det gillar Tazzo!
Och jag gillade definitivt att vi fick träna inomhus i hundhallen i Bräkne Hoby.
Ett suveränt ställe att vara på när det är kallt och blaskigt ute.
Det var en lagom stor grupp också.
Dessutom två kanonbra banor.
Dels en avancerad bana och dels en nybörjarbana.
Elisabeth instruerade vid den avancerade banan.
Eftersom vi inte gick någon banvandring så följde hon med och berättade om alla momenten.
Alla som var med hade tränat rallylydnad tidigare men olika mycket.
Johanna är van.
Och titta vilken följsam hund hon har!
Susanne hade båda sina schnauzrar med sig.
Ja, ja!
De jobbade fint också även om jag lyckades fota när de väntade på sin tur.
Matte tror att du vill fota ryggbilder.
Men det tror inte jag.
Jag skiter i vilket.  
Här kommer en ung och leksugen tös.
Altså!
Nu menade jag inte matte.
Eftersom vi inte känner varandra så vet jag inte om hon är leksugen.
Säkert är det så.
Gå över på högersidan!
Bakom?
Nej!
Jag vill leka med kopplet i stället.
Det är mycket roligare.
Tazzo sitter och undrar när det ska bli hans tur.
Kan vi köra igång snart?
Men du ser väl Tazzo att Anna är på gång att träna en av sina eurasier.
Inte Ella den här gången.
Men jag har glömt namnet.
Tazzo är i alla fall förtjust i henne.
Tiken alltså.
Ja, han gillar Anna också för den delen.
Var ska jag egentligen sätta mig?
Framför?
Nej jag ställer mig här istället.
Skönt!
Nu får jag gå lite istället.
Bara sitta är väl inget.
 Men passivitetsträning är också viktigt.
Eller hur?
OK då!
Då får jag väl lägga mig ner en stund.
Det går ju bara att träna en hund i taget på varje bana.
Nybörjarbanan låg längst bort från mig så bilderna blev därefter.
Bosse var den som instruerade på den banan.
Och Gunilla instruerade son corgi.
Nu sitter jag väl fint matte?
Men nu vet jag inte riktigt vad du vill att jag ska göra.
Ska jag tugga på dina fingrar?
Nä det tror jag inte.
Lägga mig ner?
Asch!
Suddig bild.
Men vilken fin kontakt!
Här kommer Ann-Sofi med sin lilla vovve.
 Kommer och kommer förresten.
Först ett "ligg".
Och sedan ett "sitt".
Ingegärd med sin pudel.
Kul det här matte!
 
Fast vilken urursel fotograf du har fixat!
Vilken tur då att det finns bättre fotografer att tillgå när det gäller att fota mig och Tazzo.
Bosse var snäll och tog några bilder på oss när vi tränade.
Tazzo är riktigt duktig i rallylydnad.
Bara matte kommer ihåg att hon måste sätta fart för att få igång honom.
Det sitter fortfarande kvar i huvudet på mig att ta det lugnat och bromsa lite efter att ha tränat Ginnis.
Han blir ju alldeles speedad om man går för fort fram.
Tazzo är annorlunda.
Honom måste jag få igång.
Men då är han jätteduktig.
Och visst är kontakten bra!
 
Fikapaus måste man förstås också ha.
Bosse och Elisabeth behövde säkert äta ordentligt.
De hade många kurser efter vart annat denna söndag.
Det blev heldag för dem i hundhallen.
Ingegärd var så snäll och bjöd mig på kaffe.
Jag hade inte tagit med något fika.
Tazzo ville att jag skulle ha tackat ja till kex också.
När jag inte ville ha så kunde han ha hjälpt mig att käka upp.
Han är duktig på att tigga.
Men gav upp.
Upp ja!
Under fikat pratade vi rallylydnad av någon anledning.
Ingegärd nämnde "hopp över hinder" och då hoppade hennes hund upp i knät på henne.
Hahaha!
Lyhörd hund!
Ann-Sofis hund är också en knähund.
Hon behövde inget kommando.
Efter fikat var det så dags att träna på banorna igen.
Jag avslutade på nybörjarbanan med Tazzo.
SNART SKA NI FÅ VETA HUR VI HADE DET PÅ VÅR PERROPROMENAD.
DÅ VAR DET TRETTON PERROS OCH SJUTTON MÄNNISKOR MED! 

INGET ONT SOM INTE HAR NÅGOT GOTT MED SIG

När datorn pajar total är det lätt att hålla sig för skratt. 
Värst är bilderna som inte kunnat återskapats.
Mammas begravning och videoinspelningarna när barnbarnen sjöng och spelade är sorgligt nog borta.
Bilderna från min 70-årsdag.
Examensbilder från några av barnbarnen.
Vissa finns kvar eftersom jag lagt in på facebook.
Och vissa finns kvar i olika blogginlägg.
Men massor finns inte mer.
Jag har sparat på extern hårddisk, på DVD, i moln men som sagt massor är ändå borta.
Men ingen har ju blivit skadad så det är väl världsliga saker trots allt.
Mejladresser kan återskapas och olika dokument är kanske inte så viktiga.
Men haveriet förde med sig flera goda saker trots allt!
 Jag skrev om min dator på facebook och fick svar från sambon till ett av mina barnbarn.
Han skrev att jag skulle åka till honom i Kalmar där han snabbt och billigt kunde hjälpa mig.
 
Here I come Lalle!
En bra anledning till att åka till Kalmar alltså. 
Och dit åker jag gärna. 
Jag stack iväg tidigt på fredagsmorgonen och lämnade datorn till Lalle.
Sedan fortsatte jag hem till min bror.
Han passade på att låna min bil för att köra iväg sin dator och tog Tazzo med sig.
 Ginnis och jag kvar i lägenheten.
Jag njöt med fika och Ginnis njöt för att han fick ha matte för sig själv ett tag.
När Stefan kom tillbaka så gav vi oss ut i det vackra vädret.
 
Och Tazzo gillar verkligen att gå tillsammans med Stefan.
 
Och det är skönt att gå med endast en hund.
Även om jag här har båda när Stefan fotograferar. 
 
När jag är i Kalmar äter vi ofta på Oxhagshemmet där vår mamma bodde sina sista år.
Där är god mat och trevlig miljö.
Och dessutom bakar de goda semlor och gräddar våfflor.
Jag sa´ ju det!
Inget ont som inte har något gott med sig!
Jag bestämde mig för att sova över hos Stefan.
Där är hundarna trygga, lugna och tysta.
Njuter i fulla drag alltså.
Och jag också.
Ginnis vill aldrig att man slutar att klappa.
Tazzo gillade inte TV-programmet "På spåret" utan somnade snabbt.
Ginnis snodde min fåtölj.
Tazzo snodde Stefan. 
Måste visa denna bild som jag tog när jag åt frukost på lördagen.
Det är inte så väldigt vanligt att mina hundar ligger såhär stilla.
Lördagförmiddagen blev det återigen dags att gå långrunda med hundarna.
Vi hämtade upp syrran och körde till Värsnäs.
Värsnäs att ett härligt område nära havet och med många olika promenadvägar.
I alla fall i vanliga fall.
MEN!
Den lördagen var det ett väldigt dåligt val att gå på Värsnäs.
Det hade varit lättare att åka skridskor.
I alla fall på på stora delar av promenaden.
Spåren var isgata! 
 På vissa ställen var det bättre men Stefan halkade på en isfläck och slog dit ordentligt.
Det gjorde ont!
Han slog i höften.
Och inte sjutton vet jag om det förde med sig något gott?
Kanske en liten tröst av storasyster då.
Skönt att komma på lite bättre mark en stund.
Där var massor med folk denna fina lördag så hundarna fick vara kopplade.
Ginnis hade lite bråttom tydligen. 
 Tänk vad en pajad dator kan ge!
Trevliga möten med sina syskon!
Fast Stefan fick ont!
 
Dags trots allt att börja bege sig hemåt igen.
Hundarna ville säkert stanna lite till. 
Men lite mer gott förde datorhaveriet med sig.
Lalle hade fixat färdigt datorn redan på fredagseftermiddagen!
Nu är väl datorkrasch inte den värsta smärta man kan uppleva.
Men i alla fall ledde det till något bra, liksom.....
Nu fick jag chansen att åka hem till barnbarnet Mimmi
och Lalle!
Och dessutom träffa derar två nya familjemedlemmar.
Maxi som jag tror är 4 månader.
Vilket charmtroll av alldeles egen ras.
Och dessutom Astrid som också är bara en liten unge.
Maxi och Astrid är fina kompisar.
Vi gick ut för att hundarna skulle få hälsa på varandra.
Fast jag vet inte vad mina hundar var intresserade av egentligen.
Nos, nos, nos.
Och snurrade ihop kopplena alldelses förfärligt.
Vi kunde inte släppa dom eftersom vi var i ett hyreshusområde med mycket trafik runt omkring.
Men Tazzo var i alla fall nyfiken på Maxi.
Ni vet ju hur Ginnis är!
Han gillar människor och tycker valpar är ganska besvärliga.
Bättre att mysa med Lalle.
Men när Ginnis träffade Mimmi så TJÖÖÖT han av lycka.
Tänk om Tazzo och Maxi hade kunnat leka.
Koppel är ett gissel.
Men inget ont som inte har något gott med sig.
Trots koppel så fick hundarna ett härligt möte.
Jag fick chansen att umgås inte bara med två av mina syskon utan dessutom med ett barnbarn och hennes sambo.
Tack vara att Lalla kan det där med datorer.
Stor, stor tack för hjälpen.
Och stort tack för besöket!
 
 

KLOCKRENT VAR ORDET!

Nu är det väl så att jag inte precis tycker det var klockrent att min dator kraschade.
Alla bilder, alla dokument osv har försvunnit.
Tur då att det finns bilder sparade här i bloggen förutom de som jag sparat i Capture och Dropbox.
Men massor finns inte mer tyvärr.
Och dessutom har jag förstås inte haft någon dator att skriva bloggen på.
Så detta inlägg har verkligen dröjt.
Men bättre sent än aldrig tycker jag.
Som tur var så hade jag fortfarande kvar bilderna från vår träning i fältspår i Aktivitetskursen.
Annars brukar jag formatera kameran så fort som jag sparat över bilder till datorn.
Ibland är min lathet en fördel alltså.
Det var Tazzo som var med och spårade!
Det var verkligen dags för honom att jobba ordentligt.
Det har blivit alldeles för lite av den varan i vinter. 
Vi var inte så många som var med på kursen denna gång.
En fördel när man ska lägga spår.
En lite welsh corgi (pembroke, tror jag).
Vilken sötnos! 
Matte Gunilla är också en sötnos men det ser man inte särskilt mycket av på denna bild haha.
Titta vilken stolt pudeldam! 
Matte Ingegärd är också stolt över sin hund. 
Vem är jag då?
En lite okänd ras men nog liknar hon en dansk-svensk gårdshund, eller  hur.
Ras alltså okänd men vad sjutton gör det.
Hon är jättefin i alla fall. 
 Ann-Sofie heter i alla fall matte om jag inte minns fel. 
Sist men inte minst en lagottohane.
Här med matte Lena. 
 Elisabeth var såklart vår instruktör.
Hon talade om att vi själva skulle lägga spåren till våra hundar.
Eftersom det var olika hur mycket - eller lite som vi hade spårat tidigare så blev såklart spåren olika långa. 
Tazzo har ju gått appellkurs och spårat en del.
Ibland med gott resultat och ibland har han bara varit en virrpelle.
Jag lade i alla fall ett riktigt appellspår till honom.
Alltså 3x100 meter med trå vinklar, två apporter och slutapport.
Medan spåren "lade sig" så passade vi på att fika.
Och prata!
 
Det vill säga.
Jag fotade mest.
 
Dags att spåra!
Tazzo spårade först men ni får vänta på hans resultat.
Nu har jag inte bilder på alla hundarnas spårande.
Lagotton stack iväg medan jag gick till bilen med Tazzo.
Här är i alla fall lite bilder.
Det gick bra för alla även om det var lite knepigt i början att förstå vad matte ville.
Har du ordning på linan nu Gunilla?
Dags att ge sig till spåret. 
Snygg åker det här.
Undrar vad jag ska göra där? 
Fast här luktar ganska gott i alla fall. 
 
Sno dig på matte!
Jag är sugen på att jobba!  
Full fart från första början! 
 
Nu är det snart vår tur. 
 
Nu är jag verkligen sugen på att spåra!  
Hur gick det då för Tazzo?
Han startade direkt.
Spårade så fint. 
Hittade apporterna perfekt och markerade dem men han tar inte upp dem.
Det tycker jag är bra eftersom jag har en annan perro som flisar apporterna haha. 
Och Tazzo hittade slutapporten utan problem.
Och såklart asken med skinka i.
Vid genomgången
fick Tazzo av Elisabeth omdömet att han var
ja ni fattar!
Sedan fick vi nya instruktioner.
Vi skulle alla lägga ett takt spår med 30 meters mellanrum och enbart en slutapport.
Sedan fick hundarna spåra samtidigt!
Jättebra med spårande med störning.
ALLA hundarna fixade detta galant!
Även Tazzo såklart! 
 

JULFIRANDE MED FÖRHINDER

 Vindsensibilitet! 
Nu är juldagarna slut och vardagen är tillbaka och allt är nästan  som vanligt. 
Men. bara nästan. 
En storm har dragit över landet med en hälsning från Norge.
En storm behöver inte vara så dramatiskt. 
Det kan vara helt lugnt, haha. 
Ja, det var igår det men hela julen har man varnat för den annalkande stormen.
Men det blev inte så mycket av den här i Blekinge.
Det brukar också vara annalkande storm eller snarare anstormning av besökare hos oss i jul.
Men den stormen kom också av sig.
Tro nu inte att jag tycker det är hemskt med storm när det gäller besök av barn, barnbarn, barnbarnsbarn och andra anhöriga.
Det vore förfärligt om ingen ville komma hit.
Men i år blev det en del förhinder.
Det började med maken, som fick lunginflammation och eftersom han har KOL så drabbade det ordentligt.
Det var en risig make med stora andningssvårigheter.
Det blev akutbesök på lasarettet i Karlskrona.
Och andningshjälp.
Han fick antibiotika men fortfarande efter tre dagar så var han inte bättre.
Det blev ett besök på jourcentralen i Karlshamn.
Till ingen större nytta.
Då kände maken att han inter skulle orka med två dagar med mycket människor.
Vi blev tvungna att lämna återbud till mina två äldsta barnbarn med familjer.
Och Ingmars barn och barnbarn.
Dagen före julafton blev det ännu ett besök hos läkare.
Denna gång på vårdcentralen.
Där fick han träffa en för maken ny läkare som ändrade medicineringen.
Och han fick stanna för inandning av kortison eller vad det var.
Då först började det märkas en förbättring.
Men hela julförberedelsen vilade på mina axlar.
Även sånt som maken brukar göra.
Alltså handla, laga mat, bära in ved osv.
Dessutom tog alla besök tid.
Städningen fick bli väldigt "ytlig" skulle man kunna säga.
Men med massor med blommor och ljus kan det bli julfint i alla fall.
Och julgranen hade jag fixat på ett tidigt stadium.
 Om bara inte solen strålat in genom fönstren och avslöjat dammet så hade det varit riktigt fint.
Hmmmm.
Ser ni förresten att barnbarnet Hampus, min dotter och son är med på bilden? Haha!
 Det blev besöksförhinder även på julaftonen.
Makens yngste son blev fast i tågstopp.
Och mina barns far, alltså mitt X, hade också bilvit sjuk.
Men han hade skickat en väldigt fin julgrupp.
Vi blev ändå 10 personer på julaftonen.
Vilken tur att alla som kom var så väldigt hjälpsamma!
Sonen, sonhustrun, makens äldsta son, min dotter var suveräna.
Maken som brukar fixa maten blev sittande på en stol.
Men det var inget fel på pratförmågan om jag säger så.
Makens äldsta
Min son
Paus före maten.
Nettan, min svärdotter,  hade fixat både i köket och med dukning.
Makens mellanson övervakade mest.
Barnbarnet Hampus gör miner.
Ljuskronan hade jag fått av Susanne.
Den blev fin på julbordet.
All mat fick vi ställa på bordet i matrummet.
Tyvärr blev bilderna inte perfekta precis.
Men de får vara med ändå.
Dottersonen Emil och hans sambo Irja kom ända från Gävle.
Irja, sambo med dottersonen Emil,  och min son och dotter.
Färdiga för att äta.
Några mer matbilder eller bilder på julklappsutdelning blev det inte.
Efter julmat, fika och julklappsutdelning blev son, sonhustru och deras son kvar och dessutom makens mellanson.
Övrig gav sig ut på vägarna för färd hemåt.
Nettan och jag tog en skön promenad med hundarna.
Och mötte tomten!
Den hade inte varit hos oss i år.
Men julklappar blev det i alla fall.
Av olika slag.
På juldagsmorgonen gav sig Joakim, Nettan och Hampus iväg till julotta.
När de kom tillbaka blev det frukost med risgrynsgröt.
Sedan satte de igång och jobbade igen.
Alla tre bar in JÄTTEMYCKET ved.
Så underbart snällt!
Vi har tre kakelungnar och en vedspis så det går åt mycket.
Och det är tungt!
Även om maken började piggna till så tar det på krafterna att bära in veden.
Och dessutom hade jag blivit vissen också.
Förkyld och urinvägsinfektion.
Totalt slut i kroppen.
Så det var nog tur att inte barnbarnsbarnen skulle komma.
En 3-månadersbaby och inte heller en tvååring vill man ju smitta.
Deras föräldrar hade förresten gått och gift sig precis före jul.
Vilken överraskning!
Snodde bilden från från bröllopsdagen.
Så fina!
 Joakim, Nettan och Hampus tog med sig juldagsmaten hem till dem istället.
Jag hade gjort en härlig gryta på älgkött.
Tror de gillade den.
Barnbarnet Mimmi med sambon Lalle kom också hem till Hanna och Ola.
 Så det blev juldagsmys för dem tillsammans i alla fall.
Men hos oss blev det tomt!
Tog hundarna på en promenad i slow motion.
Tur att de kan vara lösa och springa av sig även om matte är vissen.
Ni ser tt det inte är minusgrader väl?
7 gr varmt och geggamojja. 
Och i trädgården blommar julrosorna lika fint som inne.
Men när vi kom hem blev det sängläge.
Men nu som sagt är julen slut.
Maken har piggnat till riktigt ordentligt.
Och det ska nog bli ordning på mig också så småningom.
Och stormen/anstormningen försvann lika fort som den kom.
Bara lite öronfladder kvar.
Som också försvann fort.
Men vad har det tagit åt vågen?!
Får önska en ny i födelsedagspresent.
 
Visa fler inlägg