NÅGRA TREVLIGHETER MEN OCKSÅ LITE SORGLIGT
Det är inte bara klantigheter som händer.
Då och då dyker det också upp trevligheter.
Även om somliga händelser kan få sorgligt slut.
Eller sorgliga händelser som får ett trevligt slut.
För en tid sedan så fick maken syn på en liten kattunge i Vägga fiskehamn.
Jag åkte då dit med mat som jag lade på det stället där kattungen hade synts.
Med lite hjälp så fångades kattungen in.
Det visades då att även denna okastrerade katt fanns på samma ställe.
Märkligt att en kattunge på ca 5 månader fanns i hamnen.
Trots eftersökningar via fb och via lappar med foton lite här och där så hittades ingen ägare.
Katterna var väldigt tama och keliga och gick på låda direkt.
Tyvärr kunde jag inte ha dem kvar eftersom huset verkar lagom fullt med två hitte katter sedan tidigare och dessutom två perros som jag måste hålla skilda från katterna.
Lilla Holjde djurhem tog hand om dem, kastrerade dem och chippade dem men det kändes i hjärtat att lämna dem ifrån sig.
Som tur var så hittade jag snabbt ett nytt hem för dem tillsammans.
Det kändes underbart.
Tyvärr verkar det som om det finns ännu en kattunge kvar i hamnen.
Maken har sett en mörkgrårandig kattunge som jag nu har lagt ut mat till.
Maken har sett en mörkgrårandig kattunge som jag nu har lagt ut mat till.
Jag har inte sett någon katt och nu undrar jag om jag matar en stor vattenråtta!
Vi har nämligen gjort ett "bo" med frigolitlådor och igår var ett stort hål borttuggat.
Vet inte hur jag ska göra i fortsättningen.
Blir så ledsen när folk verkar dumpa sina små katter till ett sorgligt öde.
Trevligare är det då att Ginnis nu kan titulera sig viltspårchampion.
Ginnis är verkligen en spårsäker gosse.
Trevligt var det också när storasyster Birgitta och lillebror och jag kunde äta och dricka lite gott tillsammans hemma hos Stefan.
Tänk vad konstigt det var att Birgitta och jag hade lyckat köpa likadana tröjor.
Tänk vad konstigt det var att Birgitta och jag hade lyckat köpa likadana tröjor.
Syskonen hade trevligt ihop.
Och hundarna mådde också bra.
Fast det var Tazzo som krävde mest uppmärksamhet.
Ginnis gick och lade sig i en fåtölj.
Innan jag och hundarna vände näsan hemåt igen hann Stefan och jag med en lång promenad längst med Kalmarsund.
Det sorgliga var att denna helg var sista gången jag träffade Birgittas make Rune som nu inte finns i livet längre.
Sorgligt att släkten oftast träffas på begravningar nu för tiden.
Rune fick sluta sitt liv på en bra sätt.
Om man nu kan säga så.
Han avled i sömnen efter ett härligt liv tillsammans med Birgitta och sina barn och barnbarn enda till sista minuten.
Och alla var där för att ta avsked.
Birgitta och jag fick också en fin och trevlig dag tillsammans bara hon och jag förra veckan.
Promenad, middag, kyrkogården och avlutning med gofika hemma hos Birgitta.
Promenad, middag, kyrkogården och avlutning med gofika hemma hos Birgitta.
Det var skönt att kunna prata bara vi två.
Nu slutar jag med detta positiva för att fortsätta och berätta senare.
Dags för hundpromenad och sedan god middag.
Förhoppningsvis utan att tappa något i golvet.
Lite sorgligt och lite trevligt och lite överraskningar och lite misslyckanden, det är ju precis så livet är, eller hur? Det är liksom livets gång... Så bra att dina hittekatter från hamnen fick ett hem! Hoppas ni hittar den tredje också! Kram Kram