MOT MÅLET VID LYCKEÅBORG
DEL 3
NU BÖRJAR VI NÄRMA OSS SLUTET.
Eller i alla sista halvan av vandringen.
Hundarna fick lite extra vila när vi fikade.
Om passivitetsträning är vila.
Inte vet jag.
Det verkar inte som att Tazzo eller Ginnis vilade särskilt mycket i alla fall.
Vilken stilig gosse denna Henry!
Eller hur?
Han håller full koll.
Och så en sötnos.
Perro de Agua Español, alltså en perro.
Han heter Bazil men kallas Basse.
Han undrade hur länge han skulle behöva sitta och vänta bunden vid ett träd.
Sabbath
Dolly och Bezzie
Och så var det då lånehunden som kom med Elisabeth, Jan och Dolly.
Jag vet fortfarande inte vad han heter.
Det här är i alla fall Maya med matte.
Nu var det slut på fikapausen.
Dags att fortsätta vandra.
Håkan och Chili
Och resten av gänget.
Är det någon som har tappat godis på marken må´n tro?
Nu bar det uppför igen.
Bra motion att gå den här rundan.
Rundan och rundan förresten.
Vi gick inte tillbaka till start.
Bara längre och längre bort.
Tazzo undrade om det inte var värt en godisbit när han gick fot.
Visst är det vackert med alla vitsipporna.
Sabbath och matte travade vidare.
Sedan kan man undra vart vandringsleden bar oss.
Elisabeth och Dolly såg sig omkring.
På vad kan man undra.
De som bor här är inte så aktiva.
Jag gillar vackra och välskötta kyrkogårdar.
Här fick man också gå med hundar, vilket inte är ok i alla kommuner.
Håkan med Vesta och Elisabeth med Ami
Kyrkan och kyrkogården låg verkligen vackert.
Augerum
Sedan kom vi ut på "stora vägen".
Det var inte precis en motorväg men i alla fall en vätrafikerad bilväg.
Vad detta konstiga hus användes till vet jag inte.
Ser nästan ut som ett pepparkakshus.
Öven en läskig bro.
Hundarna hade kunna komma emellan räcket.
Ni vet!
Har man en vattenhund så har man.
Tazzo har hoppat från berg rakt ner i vattnet tidigare.
Så jag tyckte det var läskigt att gå här.
Vi gick tvärs över vägen och ner på andra sidan.
Stigen var ganska smal och på vissa ställen var det väldigt brant ner till Lyckebyån.
Som forsade ordentligt.
Ja, ni ser.Här var Tazzo i och badade.
Lugn, bara lugn!
Han var kopplad!
Ni ser att Tazzo är våt väl?
Här en ännu läskigare bro.
SMALT!
Eller hur?
Dags för en liten rast.
Vatten till hundarna.
Tazzo undrade om det inte fanns något gott att äta också.
Han är en fena på att öppna dragkedjor på ryggsäcker.
Han kan många konster den gossen.
Ginnis!
Min sötnos!
Det gick åt mycket vatten under vandringen.
Vad har Ami i munnen?
Sedan åkte ett lager kläder av.
Vi hade en väldigt tur med vädret.
Pratstunder är viktiga!
Tazzo såg lite medtagen ut tycker jag.
Han kan väl ite vara trött?
Kan det verkligen hända?
På med ryggsäckarna igen och iväg.
Det här är väl ingen strålande bild precis men ni kan kanske föreställa er att det gick ordentligt neråt.
Efter ett tag var det dags igen för lite träning med hundarna.
Ligg till exempel.
Hade näst hoppats att det var vi människor som hade fått lägga oss ner.
Asch!
Inte sjutton var vi trötta heller.
Pausa, pausa.
Vandra, vandra.
Maya.
Hälsade inte ordentligt på henne på den här vandringen eftersom hon löpte.
En mycket trevlig fd träningskompis till Ginnis.
Sitt!
I bakgrunden Sabbath med husse Mats.
Hoppas jag inte har fel igen.
Hur som helst var alla hundarna som var med på vandringen väldigt duktiga.
Även mina.
Så det så.
Vet i fåglarna om jag skulle våga bo så nära en forsande å.
I alla fall inte med småbarn.
Nu är det förstås inte aktuellt för min del.
Men!
Det är fler barnbarnsbarn på väg.
Jag skulle inte våga bo där med djur heller.
Framförallt inte med vattenhundar.
Smal stid.
Brant ner till vattnet.
Inte riktigt plats för två hundar intill varandra.
Det gällde att hålla tumgan rätt i mun.
Min alltså.
Hundarna bekymrade sig inte såklart.
NU ÄR VI I MÅL!
Förstås inte i vattnet.
Men nära.
Så då var det dags att bila tillbaka till utgångspunkten.
Men alla människor och hundar fick inte plats utan några fick vacker vänta på att bli upphämtade.
Det gick inte alls någon nöd på oss.
Och vet ni.
Jag kunde både sitta och ligga i gräset.
utan kommando.
Hundarna njöt.
Ialla fall Tazzo och Ginnis.
Agnes längtade efter sin matte men hann ändå med att pussa mig och äta godis (inte samtidigt dock).
Vi fick skjuts tillbaka av Lena som är Agnes matte.
Tack för det!
"En vandringsled på cirka 7 km (enligt information på Karlskrona kommun) längs med Lyckebyån mellan Lyckåvallen (idrottsplatsen i Lyckeby) och Lyckeåborg" i Karlskrona kommun.
Hur långt gick vi egentligen?
Hur som helst var det en väldigt Lyckad vandring.
Så jätte fina reportage från vandringen. och härliga bilder. tack för att du fångar en händelserik dag så fint. Kram å Tack från lena å Agnes