BESÖK PÅ SLOTTET
Massor med trevliga upplevelser finns det kvar att berätta om från Tazzos och mitt besök i Bergen hos Irene och Jonny.
Snart ska ni få veta om vår hisnande, slingrande färd till deras Slott, alltså deras hytte högt upp mot himlen.
Dagen före promenerade vi med Carmen och Tazzo i lite mer vanlig terräng för mig.
Alltså backe upp och backe ner med mer normala höjder.
Precis som här hemma.
Såg ni inte Carmen?
Nu då?
Hänger ni med?
På kvällen fick jag stifta bekantskap med ännu en av Jinxs och Tazzos valpar.
BRUNO!
Han var lika pälsavskalad som Tazzo som ni ser här.
Och visst fanns det likheter.
Bruno bor hos Irenes och Jonnys son Christoffer.
Väldigt trevligt att träffa honom också.
Ser ni blicken!
Tazzoblick!
Lillhusse William var också med.
En så go kille!
Han fyller snart 8 år.
Och titta där står ju mamma Jinx också men löper man får man inte ens träffa sina söner.
Intressanta dofter är det såklart överallt.
Detta lilla yrväder var annars svår att fotografera.
När Bruno accar står blixten stilla.
Att åka till hytten/stugan blev en hisnande färd uppför smala, slingrande vägar.
Jag förstår nu varför man i Norge ofta talar om hur lång tid det tar att köra mellan två punter.
Inte som vi ofta gör.
Talar om hur många kilometer/mil det är.
Jag förstår också varför det är så dyrt att bygga vägar i Norge.
Sååå många tunnlar!
Och sååå långa!
Och där det inte var en tunnel att köra igenom var vägarna tänligen smala.
Den här vägen är början till uppförsbacken upp till hytten Slottet.
Och vatten forsar och flyter det överallt.
Vackert så det förslår.
Det går inte att beskriva med bilder hur vägen var.
Smal, brant och dessutom stup på ena sidan.
Och där åker Irene och Jonny på vintern!
Tur att det var barmark när jag fick följa med
Men slutstationen var fantastisk.
Vilket Slott!
Här är det!
Haha!
Nej bättre upp.
In i slottet med fiskgratängen under armen.
Stugan såg ganska liten ut utifrån men när jag kom in blev jag alldeles stum.
Och det ni!
Det är en bedrift.
Finstenhuggarmästaren hade varit framme här också.
Fullt modernt här uppe i vildmarken.
Jag vet förstås inte om det är vildmarken men högt upp i alla fall.
Där fanns förstås flera stugor i närheten.
Men i alla fall.
Helt underbart!
Fråga mig inte vad Jonny gör.
Jag tror i alla fall inte han ber en bön.
Han skulle nog bara fixa ordning för lunchen som vi skulle äta när vi vandrat på höjderna.
En fiskgratäng toppad med bacon.
Mycket god!
Och så lite eld så att hytten blev varm tills vi kom tillbaka.
Iväg på utfärd.
Carmen och Tazzo är beredda.
Eftersom Irene och Monica var på hundutställning i Lillehammer med de andra hundarna så hade vi bara dessa två krullisar med.
Ja, Jinx som löper fick vara ensam hemma inne i huset.
Inte den bästa sikten denna dag.
Men vi är också uppe bland molnen.
Det blev inte lätt att markera revir på dessa vidder.
Redan har vi kommit upp så pass lång så att bilen ser ut som en leksaksbil.
Och ändå var vi bara i början av vår utflykt.
Eller snarare av vår UPPFLYKT.
Vacker som bara den.
Ljung, blåbår och lingon fanns det gott om.
Carmen
Det började ganska snart bli för varmt med jackorna på.
Dessutom var det ganska tungt att gå.
Nästa träskliknande.
Jag hade lånat ett par stövlar storlek 41 och trots dubbla sockor och inlägg så var de lite för stora.
Vaje steg jag tog var riskerade stövlarna stanna kvar nere i vattnet och sugas fast.
Vilken tur!
Där fanns en galge.
Uppför!
Ser ni husen där nere?
De ser ut som dockhus.
Jagh zomar så ser ni bättre.
Ser ni vägen vi kom på där nere?
Här ser ni att det ligger hyttor eller vad det heter när det är många.
Hundarna sprang som galningar alldeles fritt.
Men det märktes att det var rung för dem att springa.
Det klafsade ordentligt om tassarna.
Om ni orkar så kommer ni att märka det på filmen som ligger i slutet av blogginlägget.
Carmen hitta också varenda vattensamling som hon lade sig i.
Svalt och skönt såklart.
Fast Tazzo var mer upptagen v att hitta en pinne.
Och ligger det ingen på marken är det bara att fixa en själv.
Carmen tror nog inte att Tazzo är riktigt klok.
Det blev en fantastisk utflykt men när vi nått toppen så var det dags att klafsa ner igen.
Trötta och våta.
Hahaha!
Efter allt badande och rullande i diverse skit såg Carmen ut som ett riktigt skogstråll.
Då är det skönt med en kortpälsad perro.
Och så härligt att komma in i stugvärnen och bli serverad god mat innan det var dags att färdas tillbaka till utgångspunkten igen.
På filmen kan ni säkert se att högst upp fanns det inga träd längre.
Ganska högt upp alltså.
Vilka härliga bilder!!! Slottet ser helt fantastiskt ut. Tänk att kunna bo så med hundarna... De vet inte hur bra de har det!!! Bästa bilden när Tazzo fixar pinne😘