SNART ÄR DET JUL IGEN - MEN TA DET PIANO!
Visst ser väl de flesta fram emot julen med glädje och förväntan.
Då kan de flesta vara lediga, umgås med släkt och vänner och inta god mat och dryck.
Men risken är att julstressen stör lite av den förväntan man har.
Jag, i alla fall kan, känna lite prestationsångest när jag försöker fixa allt som jag gjorde förr.
ELLER SOM MIN MAMMA GJORDE NÄR JAG VAR LITEN.
Fixa ett julbord med massor av hemlagade rätter, baka, storstäda, pynta, fixa julklappar osv.
Men vad sjutton!
Det är väl bara att "ta det piano"!
Inte behöver det väl vara så märkvärdigt.
Varför måste jag baka till jul när jag inte gör det annars?
Men det finns ett bra recept för att motverka julstressen.
Så är det!
Oavsett vädret eller om jag är i skogen eller vid havet så ger det mig ett lugn.
Eller till och med utsikten från tomten en strålande klar vinterdag.
Eller vid havet på Sternö när det börjar mörkna.
Och jag ser månen över Boön.
Är det vindstilla och klart ger det mig en extra god känsla som här vid Långsjönäs.
Blir det lite snö så är det ok när jag går vi Kollevik.
Alltid är hundarna med förstås.
Till och med när det är disigt och dimmigt och världen ter sig svartvit så är det härligt.
Som när man ser grannens hästar och får som trolska figurer.
Ginnis får i alla fall lite färg.
Och solen försöker bryta sig igenom.
Men lyckas inte speciellt bra så Tazzo ser nästan svart ut bland det höga gräset med rimfrost.
Så det är bara att ta det piano och ut och njuta.
Livet blir så mycket härligare då.
Men vad då?
TA DET PIANO?
Varför säger man så?
Vad betyder det egentligen?
Men som alla vet är det lättare sagt än gjort!
Alltså att ta det lugnt.
Först flängde jag till Stockholm en helg.
Två dagars hundutställning.
Helgen efter åkte jag till Helsingborg för att Susanne skulle klippa Tazzo.
Det är ju verkligen trevligheter allt ihop.
Men det tar tid.
Trevligheter förresten.
Jag vet inte om hundarna är helt överens med mig.
De tycker såklart att det är roligt att träffa Susanne.
Men klippas!
Ginnis vågar nästan inte gå in på tomten för han trodde han skulle åka på trimmern.
Fel, fel, fel Ginnis!
Men ändå.
Bäst att hoppa upp på lådan för att rädda sig.
Men Tazzo slapp inte undan.
Han försökte smita ett par gånger.
Han verkade vädja till mig att rädda honom.
Sedan har jag hunnit en vända till Ljungbyholn och Kalmar också.
Väl hemma igen visade det sig att maken hade blivit sjuk.
Iväg till akuten - och dagen efter till jourcentralen.
Lunginflammation och lite annat som gör att han inte orkar någonting.
Nu har jag alltså fått ännu mer att göra.
Men som tur är så måste hundarna ut med jämna mellanrum.
Det blir i alla fall ännu mer skogspromenader såklart.
Tur att jag har hundarna!
Då är man tvungen att stressa av i naturen.
Ni vet!
Att ta det piano en stund.
Två ganska nyklippta.
Jag har också hunnit med lite grillfest med grannarna.
Trevligt och avkopplande.
MEN!
För mig har "ta det Piano" fått en helt annan betydelse den senaste tiden.
Snarare har det blivit
"TA PIANOT!"
För mig har det alltid funnits ett piano att spela på.
Jag lärde mig spela när jag var sju år.
Några år sedan alltså.
Som nygift skaffade vi ett gammalt svart piano som jag målade om.
Vilken idioti!
Dessutom var jag gravid så jag mådde väldigt illa av lukten från målarfärgen.
När min dåvarande man och jag separerade och jag flyttade så gick det inte att få in detta stora tunga piano i marklägenheter.
Då fick jag i present av sonen ett mindra och mer lättplacerat piano.
Detta piano hade vi här i huset ganska länge.
De senaste åren har jag återigen haft ett stort svart gammalt piano som jag fick till skänks av grannarna.
Till makens stora sorg!
Pianot är TUNGT!
Eller rättare sagt.
VAR tungt.
För nu är detta piano mest kaffeved.
Julle håller koll på alla bitarna.
Det gick tyvärr inte att stämma pianot längre.
Det har bara stått där, liksom.
Det har det gjort på ett bra tag och jag har saknat att kunna spela.
Inte minst till julen och tillsammans med barn och barnbarn som alla är duktiga musikanter.
Så när jag blev erbjuden att låna sonen digitala piano så blev jag jätteglad.
Men det skulle in i huset!
Och det gamla skulle ut!
Då börjar spektaklet.
Tänk er två 70-plussare!
Den ena med KOL och begynnande lunginflammation.
Den andra med diskbråck och hjärtsvikt.
Dessa två galningar skulle fixa pianobytet.
Att sonen lätt som en plätt hade lastat elpianot in i min bil gjorde att jag trodde att jag själv skulle kunna bära in det i huset när jag kom hem.
Pianot väger väl ca 40 kg.
På med pianot på säckakärran!
Det var inte så lätt som det låter, haha.
Sedan iväg till verandatrappan.
Den är inte att leka med.
Det var tur att ingen såg mig när jag med hjälp av säckakärran försökte hiva upp pianot för trappan.
Jag passade på när maken inte var hemma!
Det gick ganska bra så länge som jag kunde klättra upp för trappan.
Men när jag hamnade överst på "plattformen" så var jag tvungen att ta spjärn med ena foten på räcket.
Och då hamnade jag i princip under pianot.
Jag trodde att jag skulle bli kvar där tills maken kom hem.
Men jag kan inte "ta det piano"!
Jag var bara tvungen att ta pianot - in!
Och in kom det.
Tur att ingen videofilmade.
När maken kom hem så berättade jag för honom att jag skulle ta ut det gamla.
Hahaha!
Hur korkad får man vara?
Såklart kunde jag inte ta ut det.
Och inte maken heller.
Det gällde att skruva sönder det så mycket det någonsin gick.
Bit för bit.
Och jag kan tala om att varje liten bil var jättetungt att bära ut.
Lampetterna har vi sparat.
Sist skulle stålramen ut!
Det vägde minst 150 kg och vi var tvugna att få hjälp av några starka karlar som inte var så ålderstigna som vi.
Nu står ramen vid uthusen och väntar på vidare transport.
Och det digitala pianot är på plats!
Fick bara ta en liten tripp till Karlskrona för att kunna koppla in högtalare och förstärkare.
Jag hade nämligen fått rådet av Björn Bäck att använda högtalarna som jag hade till datorn.
Fick skaffa skarvkablar.
Så nu kan jag spela.
Tyvärr ligger tangenterna inte på rätt ställe.
Fattar inte varför?
Tur att jag kan träna att spela så bara jag hör det.
Ni ser väl mina lurar?
Perfekt!
Jag stör ingen.
Så nu kan alla ta det lika mycket piano som katterna.
Jag ska bara städa, handla, pynta, tvätta först.
Och lite till.
Oj, oj, oj!
Fan tro´t!
Men kära vänner!
TA DET PIANO OCH NJUT AV TILLVARON!
Fina bilder! Men det hade varit väldigt roligt om nån hade filmat när du låg under elpianot på trappan!😜