Allmänt

SÅ MÅNGA MÖTEN - NÄSTAN ALLA POSITIVA

Tänk så underbart det är att möta underbara släkten, goa vänner och en massa hundar.
Och alla möten har varit så trevliga och positiva.
Förutom då ETT möte.
Först tänkte jag berätta om de möten mellan olika människor, med eller utan hundar, som skett i oktober och början av november.
Men jag måste ändå få nämna mysiga Majas födelsedag och alla de släktingar och goda vänner som jag mötte hemma hos henne.
Den första dagen i oktober hade vi en härlig träff med en massa trevliga vänner och deras perros.
Nu har jag lagt in massor med bilder från den dagen på facebook så här kommer bara ett fåtal.
Tänk vilken tur vi hade med vädret!
Mycket positiva möten!
Dagen efter mötte jag återigen mitt första barnbarnsbarn Ludvig för att uppvakta honom på hans 2-årsdag.
DET kan jag säga var inte annat än ett väldigt positivt möte.
Denna underbara unge!
Jag fick såklart också träffa hans föräldrar och hans mormor, min svärdotter.
OCH!
Som grädde på moset mötte jag för första gången mitt andra barnbarnsbarn.
Ludvigs lillebror Mio som föddes 7 september.
Härliga möten alla!
Ännu en dag senare träffades två av mina syskon och dessutom kusin Ann-Katrin.
Så trevligt vi hade!
Nu är de härliga mötena med träningskompisarna slut för denna gång.
Fortsättningskursen i rallylydnad avslutades med en tävling där Tazzo och jag kom tvåa.
Ser vi malliga ut?
Det har också varit avslutning i kursen appell/spår.
Den slutade också i en appelltävling med både spårande och lydnadsdelarna.
Tazzo spårade jättefint 200 av de 300 metarna.
Sedan gick det åt fanders.
Några av lydnadsmomenten gick ganska bra. Haha!
Budföringen fungerade fint. 
Jag tog inga bilden den gången.
MEN vilka positiva möten!
Både härliga, duktiga instruktörer och trevliga träningskompisar!
Sedan var det väldigt positivt att sonen Joakim kom för att övernatta hos oss när han hade jobb i Blekinge.
Underbart att träffas såklart!
Nu börjar vi närma oss det som inte alltid är så positivt.
Men ni får vänta ett tag till på detta negativa möte.
För först var jag ute med Lenas "basselinor"
Lena är opererad och kan inte gå i skogen med Macy och Agnes.
Så vi tog en runda på Sternö.
Har ni sett en basset skaka på huvudet, haha?
Macy kan hon.
För denna promenad blev jag belönad med fika och hembakade bullar och en väldigt trevlig pratstund.
Även om vi pratade mycket sjukdomar.
Det behöver också ventileras ibland.
Förra helgen var Maggan med sina perros i Dragsnäs så det blev ännu ett positivt möte.
Men innan jag åkte till Dragsnäs så hade jag fått ett brev från min läkare som jag besökt tidigare i veckan.
Mötet med läkaren i veckan var väl inte så positivt.
Missförstå mig inte nu!
Läkaren var väldigt trevlig, tillmötesgående och duktig!
Det är väl istället bara jag som skapar det negativa.
Ursäkta alla om jag har varit sur, gnällig och grinig!
Men orken har inte varit på topp den senaste månaden.
Det har varit - och är tungt att andas.
Men jag hade väl inte tänkt mig att jag skulle få ett brev som talade om att jag har hjärtsvikt med förstorat hjärta och lungor som samlar vatten.
Och att blodtrycket är för högt!!!
Är det?
126/68!
I alla fall fick jag blodtrycksmedicin.
Ja, ja!
Bäst att inte göra sig sjukare än nödvändigt!
Väntar på ett ultraljud.
Man behöver ju inte känna efter allt för mycket.
Och motion är ju bra.
Så jag skulle nog inte sagt något till Maggan som när vi skulle ut och gå trodde att jag var tvungen att vila stup i kvarten.
Vi måste ju vänta på hundarna förstås.
Eller hur?
De vill ju stanna.
Ginnis stannade länge på det här bordet med massor med leksaker.
HAN trodde i alla fall att det var leksaker.
Till honom.
Så sist men inte minst i detta inlägg kom det positiva mötet här hemma i Vettekulla!
VEM är det som kommer?
Bilden nedan är väl inget mästerverk men måste vara med.
Jag har en hund som är alldeles galen i att hoppa.
Tazzo alltså!
Han var på väg över grinden när Suisanne kom.
Fullastad med vin.
Och annat.
Och som vanligt blir Ginnis alldeles till sig i trasorna.
Susanne hade Shandi och Bali med sig.
Bella och Maxine var kvar hemma i Helsingborg.
Men nu kommer det en bil till!
Ginnis, Shandi och Bali kollar noga.
Gäller verkligen att kolla vem som kommer.
Maggan!
Men släpp in henne då!
Maggan kom direkt från jobbet. 
Tyckte ni bilderna var dåliga?
Jag kan väl inte hjälpa att det bara är de tvåbenta som håller sig någorlunda stilla.
Men VAR är Avve och Isa?
Här!
Och här är alla sex hundarna med på promenad på Sternö.
Och jag hoppas att Susanne och Maggan noterar att det inte är några bakdelsfoton på dem.
Hahahaha!
I alla fall inte mycket.
Kolla på utsikten i stället.
Eller?
Det var inte lätt att få bilder på alla hundarna samtidigt.
Bättre såhär?
Maggan tog bilden på mig och Avve.
Vi ser väl pigga och friska ut båda två tycker jag.
Maggan tog bilden.
Så tillbaka hem för att ge hundarna mat.
Och fixa mat till oss.
Eller vilka det var till.
Maggan tog bilden.
Sedan åt vi och drack vin ganska länge.
Inte blev det några bilder då inte.
Morgonen därpå skulle Maggan iväg ganska tidigt.
Det var bara det att bilnyckeln hade fått fötter.
För Maggan hade inte rört den.
Nej då!
Eller kanske ändå.
Då satte Susanne igång att klippa Ginnis.
Underbart!
Tyckte i alla fall jag.
Är inte säker på att Ginnis tyckte det.
Innan Susanne också åkte hem blev det en tur med lösa hunder över ängen.
Och genom skogsdungen längst med havet.
Bali ville inte vara med på bild.
Men till slut kom hon men verkar protestera vilt.
Nu planerar jag för flera möten under denna helg.
Har jag tur så möter jag både syskon, sonen, svägerskan och barnbarn.
Showen ”Vi och Vi” är en poetiskt storslagen föreställning på
vatten med eld, musik och dans. Medverkar gör eldgrupperna
Illumina och T.o.m Waits orkester, en stråkkvartett under
ledning av Geza Polonyi, nycirkusartister, drillare och dansare.
Bakom showen står Byteaterns regissör Joakim Engstrand.
Trevlig helg!