LITA ALLTID PÅ DIN HUND! SPÅRTRÄNING PÅ TAZZOS APPELLKURS
I kursen Appell/spår var det för en tid sedan dags att träna fältspår.
Det var en kylig morgon som blev en strålande varm och solig dag.
Vi var bara tre ekipage som skulle spåra.
Lite fika och snack medan spåren "lade till sig".
Minstingen i gruppen, ca 8 månader, fick börja att spåra.
Heroz var namnet om jag nu inte i vanligt ordning har glömt.
Vilket charmtroll!
Men matte!Den där linan verkar det inte att få ordning på i brådrasket.
Sno dig på!
Ser du inte att jag är sugen?
Men vad var det nu vi skulle göra?
Måste i alla fall kolla runt lite först.
Kan ha varit andra hundar här.
Du lille krabat.
Är du redo nu?
Just det!
Spår - utåt!
SÅJA!
Duktig gosse!
Titta där!
Där ligger en liten pinne.
Den ska du ta.
Heroz fattade galpoppen.
Husse berömmer.
Men det tar på krafterna att spåra.
Dags för vila.
Sedan var det dags för Tazzo och mig.
Ni minns väl rubriken?
LITA ALLTID PÅ DIN HUND!
Man ska i alla fall inte lita på en gammal tant med världens glömska.
Eller rättare sagt!
Med total avsaknad av lokalsinne.
Även på ett fält.
Men vadå?
Allt ser ju likadan ut!
Bara en massa högt gräs och klöver.
Det gäller att fästa blicken på något långt framme.
Men helt plötsligt ska man ju svänga.
Och då är det bara gräs, gräs, gräs.
Men Tazzo var i alla fall taggad.
Han har fattat galoppen med det där med spår nu.
På med spårlinan bara.
Och så iväg.
Tazzo börjar spåra direkt.
Han hittar också första apportpinnen direkt.
Det är verkligen värt gottgott godis.
Eller hur?
Men inte allt på en gång.
Iväg igen!
Tazzo tar första vinkeln perfekt.
Sedan blir det värre.
Ja, inte för Tazzo utan för henne som håller därbak i linan.
Eftersom jag tyckte att de "första 100 meterna" inte var 100 meter så hade jag gått snett bort på fältet för att öka spårets längd.
Tazzo spårade på.
Men jag tyckte att han drog iväg alldeles för långt åt höger, om ni fattar.
Både Åsa som var med bakom mig och jag sade att sådär snett gick jag väl ändå inte när jag lade spåret.
Så jag stannade Tazzo.
Väntade!
Han satte igång att spåra igen.
Alldeles för långt bort åt höger!
Så jag stannade igen.
Då gick Tazzo och satte sig.
Jaja, tänkte jag.
Det var ett misslyckande för Tazzos spårande.
Han gav upp!
Men vet ni var han satt?
HAN HADE SATT SIG VID APPORTPINNEN!
VILKEN KORKAD MATTE HAN HAR DEN DÄR TAZZO!
Hon har ingen koll alls på hur hon går.
LITA ALLTID PÅ DIN HUND VAR DET!
Till saken hör att Tazzo inte TAR apportpinnen utan bara markerar.
Jag tycker det är bra eftersom Ginnis flisar apportpinnarna i småbitar.
Men då måste man som förare ha koll.
GODIS!
Nu var det i alla fall dags att fortsätta till nästa vinkel.
Det blev lite svårare eftersdom jag hade fått Tazzo att snurra runt rejält i min iver att få honom att gå rätt.
SUCK!
Dessutom sprang en hare iväg framför näsan på oss.
Efter lite trixande, eftersom jag inte kom ihåg var jag hade vinklat.
Såklart!
Så började i alla fall Tazzo spåra för att hitta slutapporten.
Och fann den!
Äntligen klart med ett spår som matte förstörde!
Men Tazzo var trots allt väldigt duktig!
Efter omständigheterna.......
Hahaha!
Jag tror att han vill byta matte till någon med bättre kolla.
Fast jag har ju i alla fall gott godis.
Så var det dags för sista hunden för denna gång.
Lindas kelpie är inte mycket äldre än pumin.
10-11 månader tror jag vid det här laget.
Här har vi två proffs!
Bara iväg på rätt sätt med en gång.
Åsa hänger på.
Som ni ser så var gräset väldigt högt.
Ser ni Lexie? Osäker på hennes namn också. Men lika sjutton försvinner hon i gräset.
Men apportpinnen är hittade.
Hela spåret gick som en smäck!
Av med selen
och så lite, eller mycket, godis.
Innan vi slutade för dagen tränade vi också budföring.
Kolla på filmen hur fin det gick för pumin.
Om ni klickar texten överst på filmen så får ni se allt i större format!
Jag har inga bilder på Tazzos budföring men han fixade den jättebra.
Vad gör man inte för korv?
Och så Linda.
Snabb som vinden.
Allra sist ett platsliggande.
Vilken härlig träningsdag!
