INGET ONT SOM INTE HAR NÅGOT GOTT MED SIG
När datorn pajar total är det lätt att hålla sig för skratt.
Värst är bilderna som inte kunnat återskapats.
Mammas begravning och videoinspelningarna när barnbarnen sjöng och spelade är sorgligt nog borta.
Bilderna från min 70-årsdag.
Examensbilder från några av barnbarnen.
Vissa finns kvar eftersom jag lagt in på facebook.
Och vissa finns kvar i olika blogginlägg.
Men massor finns inte mer.
Jag har sparat på extern hårddisk, på DVD, i moln men som sagt massor är ändå borta.
Men ingen har ju blivit skadad så det är väl världsliga saker trots allt.
Mejladresser kan återskapas och olika dokument är kanske inte så viktiga.
Men haveriet förde med sig flera goda saker trots allt!
Jag skrev om min dator på facebook och fick svar från sambon till ett av mina barnbarn.
Han skrev att jag skulle åka till honom i Kalmar där han snabbt och billigt kunde hjälpa mig.
Here I come Lalle!
En bra anledning till att åka till Kalmar alltså.
Och dit åker jag gärna.
Jag stack iväg tidigt på fredagsmorgonen och lämnade datorn till Lalle.
Sedan fortsatte jag hem till min bror.
Han passade på att låna min bil för att köra iväg sin dator och tog Tazzo med sig.
Ginnis och jag kvar i lägenheten.
Jag njöt med fika och Ginnis njöt för att han fick ha matte för sig själv ett tag.
När Stefan kom tillbaka så gav vi oss ut i det vackra vädret.
Och Tazzo gillar verkligen att gå tillsammans med Stefan.
Och det är skönt att gå med endast en hund.
Även om jag här har båda när Stefan fotograferar.
När jag är i Kalmar äter vi ofta på Oxhagshemmet där vår mamma bodde sina sista år.
Där är god mat och trevlig miljö.
Och dessutom bakar de goda semlor och gräddar våfflor.
Jag sa´ ju det!
Inget ont som inte har något gott med sig!
Jag bestämde mig för att sova över hos Stefan.
Där är hundarna trygga, lugna och tysta.
Njuter i fulla drag alltså.
Och jag också.
Ginnis vill aldrig att man slutar att klappa.
Tazzo gillade inte TV-programmet "På spåret" utan somnade snabbt.
Ginnis snodde min fåtölj.
Tazzo snodde Stefan.
Måste visa denna bild som jag tog när jag åt frukost på lördagen.
Det är inte så väldigt vanligt att mina hundar ligger såhär stilla.
Lördagförmiddagen blev det återigen dags att gå långrunda med hundarna.
Vi hämtade upp syrran och körde till Värsnäs.
Värsnäs att ett härligt område nära havet och med många olika promenadvägar.
I alla fall i vanliga fall.
MEN!
Den lördagen var det ett väldigt dåligt val att gå på Värsnäs.
Det hade varit lättare att åka skridskor.
I alla fall på på stora delar av promenaden.
Spåren var isgata!
På vissa ställen var det bättre men Stefan halkade på en isfläck och slog dit ordentligt.
Det gjorde ont!
Han slog i höften.
Och inte sjutton vet jag om det förde med sig något gott?
Kanske en liten tröst av storasyster då.
Skönt att komma på lite bättre mark en stund.
Där var massor med folk denna fina lördag så hundarna fick vara kopplade.Ginnis hade lite bråttom tydligen.
Tänk vad en pajad dator kan ge!
Trevliga möten med sina syskon!
Fast Stefan fick ont!
Dags trots allt att börja bege sig hemåt igen.
Hundarna ville säkert stanna lite till.
Men lite mer gott förde datorhaveriet med sig.
Lalle hade fixat färdigt datorn redan på fredagseftermiddagen!
Nu är väl datorkrasch inte den värsta smärta man kan uppleva.
Men i alla fall ledde det till något bra, liksom.....
Nu fick jag chansen att åka hem till barnbarnet Mimmi
och Lalle!
Och dessutom träffa derar två nya familjemedlemmar.
Maxi som jag tror är 4 månader.
Vilket charmtroll av alldeles egen ras.
Och dessutom Astrid som också är bara en liten unge.
Maxi och Astrid är fina kompisar.
Vi gick ut för att hundarna skulle få hälsa på varandra.
Fast jag vet inte vad mina hundar var intresserade av egentligen.
Nos, nos, nos.
Och snurrade ihop kopplena alldelses förfärligt.
Vi kunde inte släppa dom eftersom vi var i ett hyreshusområde med mycket trafik runt omkring.
Men Tazzo var i alla fall nyfiken på Maxi.
Ni vet ju hur Ginnis är!
Han gillar människor och tycker valpar är ganska besvärliga.
Bättre att mysa med Lalle.
Men när Ginnis träffade Mimmi så TJÖÖÖT han av lycka.
Tänk om Tazzo och Maxi hade kunnat leka.
Koppel är ett gissel.
Men inget ont som inte har något gott med sig.
Trots koppel så fick hundarna ett härligt möte.
Jag fick chansen att umgås inte bara med två av mina syskon utan dessutom med ett barnbarn och hennes sambo.
Tack vara att Lalla kan det där med datorer.
Stor, stor tack för hjälpen.
Och stort tack för besöket!
