MYCKET KÄRLEK OCH LITE HAT
LIVET BESTÅR AV BÅDE MEDGÅNGAR OCH MOTGÅNGER.
PÅ OLIKA PLAN!
Så härligt då att det finns så mycket kärlek till och mellan barnen och deras familjer.
Se bara på bilderna jag tog när mitt yngsta barnbarn fyllde år!
Tänk att underbara Maja är så stor nu.
Här är Maja med minstingen i familjen.
Och visst är det kärlek!
Mitt barnbarnsbarn Ludvig som snart fyller 1 år.
Kärleken mellan tre generationer.
Jag är så glad att de finns!
Kärlek mellan mormor och barnbarn.
MYS vid blöjbyte.
Kärlek mellan morfar och barnbarn.
Ny ung kärlek.
Kärlek till vänner som hjälpte till att göra tårtorna på födelsedagsfirandet.
Kärleken till familjen och vännerna omkring mig är såklart oslagbar.
Men det är tur att det finns massor med olika sorters kärlek.
I oändlighet!
Man kan ju älska tårta också.
Hmmmmmm!
I alla fall då och då.
På barnbarnskalas.
Jag känner förstås också kärlek till mina djur.
Men ibland kan de vara lite problematiskt!
De kan vara nog så irriterande i vissa situationer.
Inte för att jag precis hatar dem.
Inte för att jag precis hatar dem.
Men i alla fall ganska påfrestande när de inte uppför sig som jag vill.
Såklart är det mitt ansvar att se till att de fungerar i alla situationer.
Så jag får väl hata mig själv lite grann.
Eller göra bättre ifrån mig.
Men kärleken mellan djur är också härligt att se.
Ginnis och Tazzo älskar varandra.
Eller?
En sanning med modifikationer kanske.
Tazzo älskar Ginnis men Ginnis är ganska trött på Tazzo.
Jag tror jag ska döpa om Ginnis till Morris.
Olycklig obesvarad kärlek kanske?
Fast de gillar varandra ibland och leker mycket med varandra.
Fast de gillar varandra ibland och leker mycket med varandra.
Men det kan vara en prövning att möta ANDRA hundar.
Förra helgen var hundarna och jag på Allaktivitetskurs och denna gång stod det stadspromenad i schemat.
Vi var inte så många som var med i söndags.
Malin hade lånat Elisabeths hund, gamla damen Nellie.
Nellie var väl inte överförtjust i mina närgångna hundar.
Ida var där med Nils.
Jag tror inte han är så gammal så honom är det väldigt lätt att gilla för mina hundar.
Ja, jag kan direkt säga att Ginnis ALDRIG har varit sur på någon hund när vi har tränat tillsammans med många.
Agnetas hund Sassie som är en tik är Tazzos stora favorit och kärlek.
Men så fanns det några hatobjekt.
För Tazzo alltså.
Ragnhilds schnauzer Moltas taggade Tazzo igång på riktigt ordentligt.
Trots att de har träffats tidigare utan problem.
Jag undrar vad han signalerar?
Men hundarna jobbade trots allt riktigt bra när vi tränade sittande,
liggande (Zorro ligger också fint)
och olika passeringsövningar.
Godis, godis, godis och kontakt, kontakt, kontakt.
Då fungerar allt bra.
Läggande under gång är lite svårare för en del hundar.
Men med lite träning går det fint.
Ulla tränar med sin lilla sötnos Zorro.
Visst är han söt!Tycker jag i alla fall.
Vad gör du matte? Letar du mask?
Åh vilken fin kontakt!
Nellie har blivit döv på gamla dar och är därför svår att kommendera.
Men intresserad är hon i alla fall.
Av något.
Vi tränade såklart också kontakt och linförighet.
Agneta och Sassie gjorde detta kanonfint.
Inga bekymmer med kontakten här inte.
Nu Moltaz är det dags för dig att sätta igeng.
Då satte Tazzo också igång!
Han hatar tydligen schnauzer i största allmänhet.
Då gällde det att ta i med hårdhandskarna!
Lugn bara lugn!
Jag slog honom inte!
Jag slog honom inte!
SÅKLART!
Men han fick träffa på en hotfull matten som väste många fula ord i örat på honom.
Varje gång vi möttes på senare passeringsövningar också.
Men godis och kontakt gjorde också susen!
När Tazzo hade fattat (min tolkning) att matte inte alls gillade att han blev vansinning på Moltaz,
så fungerade det.
När vi sedan skulle fika så var Tazzo lugn som en filbunke trots att vi satt nära Ragnhild och Moltaz.
Ni ser väl Tazzo?
Nils är som sagt inget hatobjekt.
Lugnt och fridfullt alltså.
Gamlas stadsdelar i Ronneby är verkligen värda att besöka även när man inte tränar hund.
Eller fikar.
Men titta vem som sitter där borta!
Söta Zorro!
Nu bestämde sig Tazzo för att hata honom istället.
Zorro sade inte ljud.
Gjorde ingenting.
Men det gjorde Tazzo.
Dags att ta i med hårdhandskarna igen.
Alltså avleda, tala om att jag inte gillar beteendet.
Jobba, jobba, jobba.
Ni märker kanske att jag inte nämner Ginnis i dessa sammanhang.
Han skötte sig jättefint hela tiden.
Jag fick avbryta träningen i förtid.
Absolut inte beroende på hur Tazzo betedde sig utan för att jag själv höll på att bli sjuk.
Jag frös som en hund, om ni tillåter uttrycket.
Jag tror nämligen inte hundarna frös ett dugg.
Men jag blev sjuk ordentligt - och är fortfarande.
Hundarna måste ändå rastas och aktiveras även om det har skett i slowmotion.
Och att låta hundarna hoppa från bryggan och simma är perfekt när man själv inte orkar gå med hög feber i kroppen.
Bara stå på bryggan och låta hundarna jobba.
Det har heller inte blivit någon träning i rallylydnad i veckan tyvärr.
Nog om detta!
Nu när jag är ute och går med hundarna är jag rustad till tänderna.
Ginnis går igång på enstaka mötande hundar och ibland får han Tazzo med sig också.
I en ficka en boll att stoppar i käften på Ginnis så fort jag ser en annan hund.
En tom petflaska med några småstenar i en annan ficka för att skramla med eller "daska till" Tazzo på rumpan om han går igång.
Och så massor med godis.
Hittills har det fungerat bra.
Men vi har förstås inte mött hatobjekt nummer ett.
Laikan som bor i närheten.
Men det kommer att gå bra.
Så det så.
Japp. Såklart att det kommer att gå bra. Och du kommer att bli frisk så småningom också.
Söta Maja. Så stor hon har blivit!
Kram och krya på dig!!