JULFIRANDE MED FÖRHINDER
Vindsensibilitet!
Nu är juldagarna slut och vardagen är tillbaka och allt är nästan som vanligt.
Men. bara nästan.
En storm har dragit över landet med en hälsning från Norge.
En storm behöver inte vara så dramatiskt.
Det kan vara helt lugnt, haha.
Ja, det var igår det men hela julen har man varnat för den annalkande stormen.
Men det blev inte så mycket av den här i Blekinge.
Det brukar också vara annalkande storm eller snarare anstormning av besökare hos oss i jul.
Men den stormen kom också av sig.
Tro nu inte att jag tycker det är hemskt med storm när det gäller besök av barn, barnbarn, barnbarnsbarn och andra anhöriga.
Det vore förfärligt om ingen ville komma hit.
Men i år blev det en del förhinder.
Det började med maken, som fick lunginflammation och eftersom han har KOL så drabbade det ordentligt.
Det var en risig make med stora andningssvårigheter.
Det blev akutbesök på lasarettet i Karlskrona.
Och andningshjälp.
Han fick antibiotika men fortfarande efter tre dagar så var han inte bättre.
Det blev ett besök på jourcentralen i Karlshamn.
Till ingen större nytta.
Då kände maken att han inter skulle orka med två dagar med mycket människor.
Vi blev tvungna att lämna återbud till mina två äldsta barnbarn med familjer.
Och Ingmars barn och barnbarn.
Dagen före julafton blev det ännu ett besök hos läkare.
Denna gång på vårdcentralen.
Där fick han träffa en för maken ny läkare som ändrade medicineringen.
Och han fick stanna för inandning av kortison eller vad det var.
Då först började det märkas en förbättring.
Men hela julförberedelsen vilade på mina axlar.
Även sånt som maken brukar göra.
Alltså handla, laga mat, bära in ved osv.
Dessutom tog alla besök tid.
Städningen fick bli väldigt "ytlig" skulle man kunna säga.
Men med massor med blommor och ljus kan det bli julfint i alla fall.
Och julgranen hade jag fixat på ett tidigt stadium.
Om bara inte solen strålat in genom fönstren och avslöjat dammet så hade det varit riktigt fint.
Hmmmm.
Ser ni förresten att barnbarnet Hampus, min dotter och son är med på bilden? Haha!
Det blev besöksförhinder även på julaftonen.
Makens yngste son blev fast i tågstopp.
Och mina barns far, alltså mitt X, hade också bilvit sjuk.
Men han hade skickat en väldigt fin julgrupp.
Vi blev ändå 10 personer på julaftonen.
Vilken tur att alla som kom var så väldigt hjälpsamma!
Sonen, sonhustrun, makens äldsta son, min dotter var suveräna.
Maken som brukar fixa maten blev sittande på en stol.
Men det var inget fel på pratförmågan om jag säger så.
Makens äldsta
Min son
Paus före maten.
Nettan, min svärdotter, hade fixat både i köket och med dukning.
Makens mellanson övervakade mest.
Barnbarnet Hampus gör miner.
Ljuskronan hade jag fått av Susanne.
Den blev fin på julbordet.
All mat fick vi ställa på bordet i matrummet.
Tyvärr blev bilderna inte perfekta precis.
Men de får vara med ändå.
Dottersonen Emil och hans sambo Irja kom ända från Gävle.
Irja, sambo med dottersonen Emil, och min son och dotter.
Färdiga för att äta.
Några mer matbilder eller bilder på julklappsutdelning blev det inte.
Efter julmat, fika och julklappsutdelning blev son, sonhustru och deras son kvar och dessutom makens mellanson.
Övrig gav sig ut på vägarna för färd hemåt.
Nettan och jag tog en skön promenad med hundarna.
Och mötte tomten!
Den hade inte varit hos oss i år.
Av olika slag.
På juldagsmorgonen gav sig Joakim, Nettan och Hampus iväg till julotta.
När de kom tillbaka blev det frukost med risgrynsgröt.
Sedan satte de igång och jobbade igen.
Alla tre bar in JÄTTEMYCKET ved.
Så underbart snällt!
Vi har tre kakelungnar och en vedspis så det går åt mycket.
Och det är tungt!
Även om maken började piggna till så tar det på krafterna att bära in veden.
Och dessutom hade jag blivit vissen också.
Förkyld och urinvägsinfektion.
Totalt slut i kroppen.
Så det var nog tur att inte barnbarnsbarnen skulle komma.
En 3-månadersbaby och inte heller en tvååring vill man ju smitta.
Deras föräldrar hade förresten gått och gift sig precis före jul.
Vilken överraskning!
Snodde bilden från från bröllopsdagen.
Så fina!
Jag hade gjort en härlig gryta på älgkött.
Tror de gillade den.
Barnbarnet Mimmi med sambon Lalle kom också hem till Hanna och Ola.
Så det blev juldagsmys för dem tillsammans i alla fall.Men hos oss blev det tomt!
Tog hundarna på en promenad i slow motion.
Tur att de kan vara lösa och springa av sig även om matte är vissen.
Ni ser tt det inte är minusgrader väl?
7 gr varmt och geggamojja.
Och i trädgården blommar julrosorna lika fint som inne.
Men när vi kom hem blev det sängläge.
Men nu som sagt är julen slut.
Maken har piggnat till riktigt ordentligt.
Och det ska nog bli ordning på mig också så småningom.
Och stormen/anstormningen försvann lika fort som den kom.
Bara lite öronfladder kvar.
Som också försvann fort.
Men vad har det tagit åt vågen?!
Får önska en ny i födelsedagspresent.
