URUSELT VÄGVAL
Visst kändes det underbart igår när termometern visade på 7 plusgrader som mest och en försiktig sol visade sig.
Dessutom hade snön försvunnit och det gillar jag.
I alla fall om jag slipper ta ut hundarna eftersom välden är förfärligt geggig just nu.
Jag bestämde mig för att åka till Nytorpet där vi gick senaste perropromenaden.
Fast jag tänkte gå en betydligt längre runda.
Härligt snöfritt eller hur?
Fårhagen var finfin såhär på avstånd.
Det gula spåret går genom hagen och där är det suveränt att släppa hundarna.
Så härligt!
Nästan vårväder!
Och inte en människa i sikte.
Eller några djur.
Men så började bekymren.
Hela spåret var täckt av is!
Men det gick förstås lätt att gå vid sidan om stigen.
Vilket håll ska vi nu gå?
Häråt eller däråt?
Vi följde gula spåret.
Och det blev inte precis bättre!
Vi skulle korsa en väg med livet i behåll.
Det var inte så konstigt att där inte var några människor.
För stigen fortsatte på samma vis.
Jag klättrade bredvid stigarna och hundarna stretade på isen.
Så småningom kom vi till en rastplats som jag aldrig hade besökt tidigare.
Jag hade ingen aning om var jag var.
Men jag såg bilar på "Nya Tingsrydsvägen" 29:an.
Det kändes tryggt.
Jag kunde kanske lifta hem istället för att halka omkring på knäppa stigar.
Jaha!
Det var ju bra att veta.
På ren svenska!
Nu hade jag ingen tanke på att plocka upp fisk och slänga i den igen.
Men jag tyckte jag såg en död svan på isen.
Haha!
Dålig syn visade sig vara.
Ginnis höll koll på grillplatsen medan jag fotograferade.
Tazzo hittade i vanlig ordning en sten att hoppa upp på.
Stor eller liten spelar ingen roll.
Stenstaty betyder godis enligt honom.
Och har ni sett!
Där var inga isiga stigar!
Underbart!
Nu kan vi vandra vidare i rask takt.
Med urskitiga hundar.
Ginnis har draperat kopplet väldigt snyggt tycker jag.
Vi kunde går på barmark i rask takt -
i 50 meter!
Sedan kom isstigarna tillbaka.
Inte konstigt att det här torpet inte finns längre.
Här gick inte att ha bråttom alls.
Och detta torpet var också borta.
Synd!
Jag hade behövt vila mig.
Men är man brännmästare så är man.
Bara tutta på!
Till slut var jag så trött på det gula spåret så jag bestämde att ta en genväg.
Ur aska vid Brännmästartorpet och mot elden vid grillplatsen där vi grillade på förra perropromenaden.
Bättre väg?
NEJ!
Vi tog oss i alla fall tillbaka till utgångspunkten.
Tazzo behövde tydligen vila sig.
Medan Ginnis fick syn på något.
Ännu en människa!
Men kvinnan hade gått mest i fårhagen och klarat sig riktigt bra.
Jag hade gått större av det gula spåret.
Vadå åka skidor eller springa.
JAG HALKADE OMKRING!
Jag borde haft skridskor med mig.
Fast det hade inte hjälpt mig så mycket förresten.
Det var i alla fall ett skitdåligt val av promenad.
Men det blev i alla fall en runda på 5,2 km.
Inte illa pinkat.
VILKEN TUR ATT VI INTE SKA HA PERROPROMENADEN HÄR NÄSTA VECKA!
VETTEKULLA ÄR BÄTTRE!
I alla fall just nu.
Inte lätt med alla val man måste göra i livet.... Tur att du inte halkade omkull, ser riktigt läskigt ut..,