VILKEN LYX! KURS I APPELL/SPÅR

Vilken lyx att få träna med två underbara instruktörer!
Och bara vara fyra ekipage som går kursen.
Åsa och Stefan H tränar oss både i spårandet och i lydnadsdelen.
Jaså!
Tyckte ni inte det var mycket till träning?
Vänta bara så får ni se.
Men fikapaus måste man alltid ha.
Och dessutom bjöd Åsa på muffins!
Det ni!
Ja, ja!
Vi spårade med hundarna först förstås.
Linda var först ut med sin unga kelpietik. 
10 månader tror jag att hon var.
Vi andra hängde på för att se hur det gick.
Denna kväll var vi dessutom bara tre ekipage som skulle spåra. 
Linda är erfaren och har spårat med sin hund tidigare. 
Första apporten på direkten!
Snyggt jobbat!
Det gick galant ända fram till slutapporten.
Och så blev det såklart lite godis!
Dags för Christina att göra sig redo för att spåra med sin bruna labradorhane.
Han är också en ung gosse.
Nu menar jag förstås inte att vi människor skulle spåra.
Hundarna sätter nosen i backen och vi hänger efter i en lina.
 Bara nu matte får ordning på den där linan.
Maco är taggad.
"Sno dig på matte!" 
 Sedan blev det full rulle.
Och här har han redan hittat en apport som ni ser. 
 Så får man inte glömma att berömma ordentligt. 
 När det gällde Tazzo så hängde jag inte efter i linan.
Tazzo har aldrig gått ett skogsspår.
Stefan hade lagt ett speciellt spår till honom och bestämt att han skulle föja med vid Tazzos spårning.
Jag skulle gå och gömma mig vid slutapporten.
Det skulle göra att Tazzo skulle bli extra glad när han hade jobbat sig igenom spåret.
Tazzo började spåra innan Stefan och han kom fram till starten.
Jag hade ju gått den vägen tidigare. 
Åsa var snäll och tog lite bilder under spårningen.
Och Tazzo jobbade fin denna old boy (2,5 år) i detta sällskap.
Och alldeles nybörjare på spårning.
Han klarade sig i alla fall bra och hittade apporten. 
 Och så iväg igen. 
Och hittade andra apporten också.
Tazzo gjorde inte som Ginnis brukar göra.
Ginnis tuggar apporterna till flis.
Tazzo markerade apporten men tog den inte.
Han tyckte kanske inte att träpinnar var lika goda som gummiklumpar.
Ni vet sådana som han stoppade i sig och blev dålig av.
Ja, det var då det.
Han hade precis piggnat till efter den pärsen när han skulle ut och spåra.
Och han hittade andra apporten också.
Duktig gosse! 
Sedan blev det lite besvärligare på slutet.
Kan ni tänka er!
Det var mitt fel!
JAG hittade inte slutapporten utan irrade omkring i skogen lite här och där.
Och det förvillade Tazzo som kände av jag jag hade varit där.
Bådar kanske gott när vi ska prova på personsök.
Vad vet jag.
Men han kom rätt i alla fall där jag låg och "gömde" mig.
Fast han var inte så särskilt intresserad av mig.
Men godis lockar ju alltid. 
 Stefan hade också gott att bjuda på efter avslutat spår.
Tazzo fortsatte att spåra ända fram till Stefans bil. 
Kul det där med spår tydligen.
 Fikapausen.
Ni vet där vi blev bjudna på muffins!
Sedan blev det träning i budföring och platsliggande.
Det är kul!
"Åsa gå nu och ställ dig där borta så jag får kuta iväg!"
 Men först sitta fot hos matte. 
Ännu en ivrig vovve. 
Tazzo hade aldrig provat budföring tidigare men Åsa hade KORV!
Då springer man fort.
Men varför komma tillbaka till matte som inte har lika gott godis.
Då fungerade platsliggandet mycket bättre.
Paradgren.
Den tränar Tazzo på varje dag.
Jag lägger honom plats när han skäller.
Så det blir mycket träning.
Vid andra träningstillfället stod det lydnadsträning på programmet.
Ni vet.
Linförighet.
Hopp
Apportering
Läggande under gång osv
Och har man varit duktig så blir det lite lek också.
Detta träningstillfälle var vi alla fyra kursdeltagarna.
Världens mysigaste pumi.
Bara 8 månader.
Vilket underbart yrväder! 
Men linförighet!
"Du kan gå iväg själv matte tycker jag." 
Men han kunde också vara väldigt duktig.
Så det så. 
 Och har man varit duktig så måste man få ta några ärevarv runt appellplanen.
Och sedan lockas tillbaka med en boll. 
" Men matte!
Ska vi inte jobba något?" 
 "Jaja!
Jag får väl kolla på något roligare då," 
JAG LOVAR!
Vi tränade ALLA alla momenten!
Tazzo klarade hoppen riktigt bra.
Ja, faktiskt linförigheten också riktigt bra.
I alla fall efter en stund.
Så var det då det där med inkallning.
Tazzo var en slöfock!
Han kanske har tagit efter sin matte.
Men efter några gånger fick han i all fall fart på sig.
Därav denna suddiga bild.
 Så var det det där med framförgående.
Det är Tazzo väldigt bra på när vi går promenader.
Men nu!
Tja!
Efter ett tag så hajade han ganska bra.
Och budföringen gick också riktigt bra.
Jag hade också laddat med korv.
Haha!
Slutligen blev det platsliggande.
Ni vet!
Paradgrenen! 
 I helgen blir det att träna på fältspår!
Ska bli kul!