FAVORITEN I REPRIS FRÅN KALMAR
Förra året var min bror Stefan här vid valborg och första maj.
Han kom i år också.
När min bror kommer och hälsar på blir hundarna överlyckliga.
Båda två!
Tazzo som inte i första taget hälsar på vem som helst hoppar och skuttar som en galning.
Och så hoppas han förstås att han ska få lite godis också.
På valborgsmässoafton satt vi på verandan och åt det som vi alltid äter på valborg.
Och ingen annan dag.
Nämligen rökt lax med färskpotatis och murkelsås.
Jordgubbar och vispgrädde.
Nu är det förstås bara murkelsåsen som vi endast äter en gång per år.
Det andra äter vi lite då och då.
Det intressanta är att när Stefan är här kan Tazzo finnas med intill oss när vi äter.
"JAG FÅR VÄL STANNA PÅ VERANDAN MATTE?"
Tyst och stilla!
Jag behöver väl inte tala om hur han är annars........
Första maj blev det en vandring runt Sternö.
Sternö är en halvö som ligger sydväst om Karlshamn. Ute på Sternö kan man hitta flera av de mest intressanta naturområden i länet, samt flera nutida och historiska verksamheter.
Från början var Sternö en ö som skiljdes från fastlandet vid Munkahusviken och Draget. Efter åren har landhöjningen medfört att Sternö blivit en halvö istället.
Man kan beskriva Sternö som ett 50 meter högt berg med stora höjdskillnader och med två toppar, ”Höga rör” som är en stor gravplats för en hövding från äldre bronsåldern, 1500-1000 år f.kr. och"Bålabacken”.
Över stock och över sten går rundan som vi utökande med att också gå ner mot Stenbrottet så vi gick 5,5 kilometer.
Jag sa´ att vi gick över sten eller hur?
Men vackert är det.
När vi går på Sternö så vet hundarna precis var vi brukar vika av ner mot vattnet där de brukar bada.
GPS:en inställd på "badvatten".
Och dessutom går det att släppa dem lite där.
Ingen promenadstig!
Och inget folk!
Och inga djur!
Men glädje!
Och så finns där pinnar!
Fast Tazzo ser bara vattnet.
Stefan njuter av utsikten - och vilda hundar.
Men vi travade vidare förbi Altare Hall och bort mot lite mer oländig terräng.
Och bort från den isande vinden från havet.
Och upp på bergknallarna.
PUST!
Vi hade fika med oss och hittade en plats med skapligt lä men ändå utsikt över havet.
Ganska njutbart.
Jag kan väl inte hjälpa att hundarna har samma färg på pälsen som de torra löven på marken.
Men dom är där.
Hundarna alltså.
Ja, ja!
Löven ligger där de ligger.
Och de var våta!
Behöver väl inte säga mer....
Men kaffe och mackor smakade härligt.
Hundarna fick för ovanlighetens skull ett litet smakprov.
Tror ni de ville ha mer?
Tazzo försöker hypnotisera ryggsäcken så att något gott hoppar upp.
Han misslyckades.
Ginnis njuter nära Stefan.
Bokarna hade börjat att slå ut.
Väldigt vackert sista biten i skogen.
Vi vände åter till bilen via Båla Backen med en fantastisk utsikt över havet.
Det blev en härlig runda som tog dryga två timmar eftersom vi stannade och fotograferade, njöt av naturen och fikade.
Sedan var det dags att köra Stefan till tåget igen.
TACK FÖR BESÖKET!